I dag beslutade den internationella världshandelsorganisationen, WTO, om att fördöma den kinesiska regeringens protektionistiska handelspolitik mot omvärlden. Sedan åtskilliga år tillbaka tillämpar Kina nämligen mer gynnsamma villkor för inhemska producenter och hindrar därmed en naturlig handel länder emellan. Landet har bland annat haft skyhöga tullar på importerat stål och industriprodukter och mer eller mindre helt utestängt import av medieprodukter som böcker och filmer.
Beslutet är välkommet för att det sänder en viktig signal till världens länder i allmänhet och de många framväxande marknaderna i synnerhet. En långsiktigt hållbar handelsmodell av globalt snitt bör bygga på transparens, fria handelsflöden och länder som konkurrerar med kunskap, kompetens och skicklighet. På så sätt uppstår dessutom en effektiv och rättvis specialisering länder och regioner emellan, vilket utgör den kanske viktigaste grogrunden för välstånd och tillväxt i världens utvecklingsländer. Stängda marknader hindrar nämligen större delen av subsaharanska Afrika från att växa, liksom väsentliga delar av Asien och Latinamerika.
Vikten av en vital handelsmodell understryks inte minst av den pågående finansiella och ekonomiska krisen. Mindre handel betyder krympta investeringar och en försvagad sysselsättning. Därför är idén om strypt handel som en del av en större miljöagenda både farlig och kontraproduktiv. Det är inte handeln som är problemet, snarare en för långsam utveckling inom transport- och bränslesektorn.
Med hjälp av stora handelsflöden ökar vi svängrummet för att genomföra en progressiv agenda. Kurvan nedan åskådliggör lågkonjunkturens dramatiska effekt på den globala handeln gentemot USA, för närvarande världens ekonomiska motor.
Därmed inte sagt att den fria marknadens helgd per automatik kommer att frälsa värden och etablera önskvärda politiska mål. Tvärtom krävs det också hårt jobb från världens fackföreningar och progressiva partier för att förhindra löneskiktning, inhumana arbetsvillkor och en otyglad kapitalism som urholkar möjligheterna till välstånd och utveckling. På samma sätt som det existerar regleringar inom nationella välfärdsstater är det också dags att diskutera vilken roll supranationella demokratiska arenor som exempelvis EU och Afrikanska unionen ska spela i en social modell för handel och ekonomisk utveckling.
Frihandel är en ovärderlig byggsten för global utveckling men utgör bara en del av svaret. För att i verklig mening åstadkomma förändring krävs politisk vilja, ledarskap och handlingskraft som sträcker sig bortom nationalstatens trygga famn. Tiden är mogen för radikala idéer men utan den globala handeln som drivkraft snubblar politiken på mållinjen.