Gyllene chans för USA:s fackföreningsrörelse

I dag introducerar Tom Harkin, demokratisk senator från Iowa, ett lagförslag i Senaten om att utöka möjligheten att starta och ingå i fackföreningar på amerikanska arbetsplatser. Förslaget, Employee Free Choice Act, stötte på motstånd från republikanska företrädare opinionsbildare redan under förra årets valrörelse och kallades bland annat för “förtäckt socialism”, “recessionsförlängare” och “jobbdödare”. Lika nyanserat som vanligt, med andra ord.

Om lagförslaget blir verklighet skulle det räcka med en enkel majoritet för att bilda fackföreningar på företag och arbetsplatser. Employee Free Choice Act förbjuder dessutom trakasserier, diskriminering eller uppsägning som en följd av medlemskap i facket. Faktum är att arbetsgivaren får betala 20 000 USD i de fall av bevisade kränkningar gentemot enskilda.

Förslaget är utan tvekan ett av de viktigaste på många år, inte minst i relation till åtta mörka år med USA:s fackföreningsfientlige 43:e president. Förhoppningsvis kan det bidra till att förändra en cementerad och ofta negativ bild av fackets roll i samhället, liksom dess påverkan på sysselsättning, lönebildning och företagens villkor.

Ända sedan medlemsraset i de amerikanska fackföreningarna tog fart på 1980-talet – som en del i Reagans stora plan för att begränsa fackets inflytande – har det etablerats en bild av att facket är skadligt för jobb, tillväxt och medborgerliga friheter. Resultatet är ett misstroende mot varje facklig inblandning och en generell acceptans på att arbetsmarknads- och näringspolitik bäst bedrivs på arbetsgivarorganisationernas villkor. Speciellt större företag har lyckats skrämma anställda från att ha någon som helst kontakt med fackliga företrädare, eller driva frågor av facklig karaktär.

Ett av de mer bestående resultaten är att balansen på arbetsmarknaden tippade till förmån för arbetsgivarorganisationernas idéer och intressen. Bilden av en arbetsmarknad helt i händerna på företagen själva accentuerades ytterligare av politiska förslag som konsekvent skalade bort individuella rättigheter på arbetsplatsen. Och så länge ekonomiska staplar och siffror såg snygga ut fanns det förhållandevis gott om anställningsmöjligheter. I dag är situationen på alla sätt fundamentalt annorlunda. Med en uppluckrad, närapå obefintlig, trygghet för många låginkomsttagare och working poor i de olika delstaterna ökar behovet av en ökad organisering. Och förhoppningsvis vänder opinionen i takt med att fackföreningarna gör sitt jobb.

Det republikanska partiet har varit extremt framgångsrika i att slå in en kil bland en socialt konservativ arbetarklass, koncentrerad i södern och präriestaterna, med berättelsen om fackföreningar som det stora hotet mot framtidens arbetsmarknad. Man har lyckats värva väljare med en jobbvänlig retorik och kallat fackföreningarnas för en historisk parentes. Kartan nedan illustrerar den fackliga anslutningsgraden i de amerikanska delstaterna, mörkt för högst andel, ljust för lägst. Mönstret är tydligt: facket är som svagast där det republikanska partiet är som starkast.

En sak är säker: det kan bara bli bättre. Mycket talar för att lagförslaget mycket väl kan gå igenom. Dels för att Demokraterna har sin bästa ställning på decennier i de bägge lagstiftande församlingarna. Med rejäla majoriteter både i kongress och senat finns det betydligt större spelrum för förhandlingar jämfört med Clintonåren på 1990-talet. Reformutrymmet är vidare. Och dels för att lagförslaget har en mäktig sympatisör i presidenten själv. Det enda som skulle kunna stoppa lagen från att bli verklighet är att republikanerna lyckas iscensätta en filibuster och därmed förhala voteringar.

För första gången sedan 1960-talets progressiva reformår har den amerikanska fackföreningsrörelsen en historisk chans att bli en värdig aktör på arbetsmarknaden. Behovet är enormt. Reformer för att stoppa diskriminering, skärpa arbetsvillkoren, öka inflytandet för den enskilde och lägga grunden för höjda lägstalöner är kritiska. Med en smula legislativ talang från Demokraterna, lite tur och en folklig opinion mot Republikanernas mer-av-samma-recept kan det mycket väl gå hela vägen och skriva ett nytt kapitel för den globala fackföreningsrörelsen.