![\"dsda\"](\"http:\/\/gfx.e24-cdn.se\/multimedia\/archive\/00156\/reinfeldt469x200_156183b.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ibland \u00e4r det inte l\u00e4tt att vara moderat, i synnerhet inte “ny” moderat. S\u00e5 sent som f\u00f6r tv\u00e5 m\u00e5nader dr\u00e4mde finansminister Anders Borg n\u00e4ven i bordet och meddelade att regeringen “hade gjort tillr\u00e4ckligt” f\u00f6r att tackla den finansiella och ekonomiska krisen. Det skulle varken bli nya jobbpaket eller andra investeringar i offentlig sektor. De automatiska stabilisatorerna skulle r\u00e4cka, hette det. Problemet d\u00e5 var bara att regeringens skattes\u00e4nkningar fr\u00e5n 2008 mer eller mindre helt hade l\u00e4ckt ut i antingen sparande eller avbetalningar av l\u00e5n; effekten p\u00e5 konsumtion och investeringar var f\u00f6rsumbar. Dessutom resulterade a-kassekapningen i att konsumtionsutrymmet f\u00f6r en stor del av befolkningen krympte rej\u00e4lt. De automatiska stabilisatorer som i normalfall motverkar l\u00e5gkonjunkturer var d\u00e4rmed satta ur spel.<\/p>\n
Och f\u00f6rra veckan kom facit p\u00e5 regeringens ekonomiska politik. Arbetsl\u00f6sheten kl\u00e4ttrar allt n\u00e4rmare 10 procent av befolkningen och omkring 25-30 procent av alla unga mellan 18-25. Hade regeringen m\u00f6tt h\u00f6stens inledande krism\u00e5nader med offensiva offentliga investeringar och en expansiv finanspolitik hade b\u00e4gge siffrorna sannolikt varit betydligt l\u00e4gre.<\/p>\n
Men n\u00e5gonstans i bakhuvudet p\u00e5 Borg och Reinfeldt gnagde det gamla vall\u00f6ftet fr\u00e5n 2006: jobben skulle bli fler. Det g\u00e5r n\u00e4stan att f\u00f6rest\u00e4lla sig hur de legat klarvakna inp\u00e5 sm\u00e5timmarna och vridit och v\u00e4nt p\u00e5 hur v\u00e4ljarna d\u00f6mer en regering som sn\u00e4llt satt sig p\u00e5 l\u00e4ktaren medan hundratusentals m\u00e4nniskor g\u00e5r utan jobb. Beskedet som kom under g\u00e5rdagen<\/a> – att ett sparsmakat kommunpaket ska kombineras med ytterligare skattes\u00e4nkningar – \u00e4r f\u00f6rmodligen resultatet av stats- och finansministerns s\u00f6mnl\u00f6sa n\u00e4tter.<\/p>\n Utspelet \u00e4r i grunden ett hopkok av nyliberal ekonomisk taktik och realpolitisk taktik. Regeringen inser att det kr\u00e4vs en mer aktivistisk ekonomisk politik f\u00f6r att kamma hem marginalv\u00e4ljare inf\u00f6r riksdagsvalet och d\u00e5 r\u00e4cker det inte med att plocka fram det gamla hederliga skattes\u00e4nkarverktyget. Genom att str\u00f6ssla kommunerna med pengar hoppas Reinfeldt och Borg att v\u00e4ljarna ska charmas \u00e4n en g\u00e5ng.<\/p>\n Den mest uppenbara nackdelen med kursv\u00e4ndningen \u00e4r att det \u00e4r ett sl\u00f6seri med skattemedel. Hade den borgerliga regeringen menat allvar med att anv\u00e4nda de offentliga resurserna p\u00e5 ett ansvarsfullt s\u00e4tt och minska budgetunderskottet hade de i st\u00e4llet l\u00e4mnat nuvarande skatteniv\u00e5er or\u00f6rda. Att det inte finns resurser till att bek\u00e4mpa arbetsl\u00f6sheten men uppenbarligen till att s\u00e4nka inkomstskatten \u00e4r ingenting annat \u00e4n hyckleri. Skattes\u00e4nkningar \u00e4r dessutom bepr\u00f6vat ineffektiva d\u00e5 de med st\u00f6rsta sannolikhet hamnar p\u00e5 sparkonton eller f\u00f6r att lappa ihop dyra l\u00e5n. Effekt p\u00e5 konsumtion och syssels\u00e4ttning: minimal. Ber\u00e4kningar visar att det kr\u00e4vs betydligt fler skattekronor i s\u00e4nkt skatt j\u00e4mf\u00f6rt med direktinvesteringar f\u00f6r att skapa jobb. Menar regeringen allvar med att mota krisen i grind och mejsla ut en politik f\u00f6r h\u00f6g syssels\u00e4ttning hade man blickat bortom 80-talets ekonomiska dogmer och tagit en titt p\u00e5 verkligheten. Nu forts\u00e4tter Sveriges politiska ledning i st\u00e4llet att blint lita sig till fluffiga l\u00e5tsasteorier p\u00e5 bekostnad av hush\u00e5llens ekonomiska framtid. Id\u00e9erna har tagit slut.<\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven den utm\u00e4rkta ledaren i Dagens Arena<\/a><\/p>\n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Ekonomi<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Regeringen<\/a>, Reinfeldt<\/a>, Arbetsmarknad<\/a>, Jobb<\/a>, Socialdemokraterna<\/a>, Anders Borg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ibland \u00e4r det inte l\u00e4tt att vara moderat, i synnerhet inte “ny” moderat. S\u00e5 sent som f\u00f6r tv\u00e5 m\u00e5nader dr\u00e4mde finansminister Anders Borg n\u00e4ven i bordet och meddelade att regeringen “hade gjort tillr\u00e4ckligt” f\u00f6r att tackla den finansiella och ekonomiska krisen. Det skulle varken bli nya jobbpaket eller andra investeringar i offentlig sektor. De automatiska stabilisatorerna skulle r\u00e4cka, hette det. Problemet d\u00e5 var bara att regeringens skattes\u00e4nkningar fr\u00e5n 2008 mer eller mindre helt hade l\u00e4ckt ut i antingen sparande eller avbetalningar av l\u00e5n; effekten p\u00e5 konsumtion och investeringar var f\u00f6rsumbar. Dessutom resulterade a-kassekapningen i att konsumtionsutrymmet f\u00f6r en stor del av befolkningen krympte rej\u00e4lt. De automatiska stabilisatorer som i normalfall motverkar l\u00e5gkonjunkturer var d\u00e4rmed satta ur spel. Och f\u00f6rra veckan kom facit p\u00e5 regeringens ekonomiska politik. Arbetsl\u00f6sheten kl\u00e4ttrar allt n\u00e4rmare 10 procent av befolkningen och omkring 25-30 procent av alla unga mellan 18-25. Hade regeringen m\u00f6tt h\u00f6stens inledande krism\u00e5nader med…<\/p>\n