![\"\"](\"http:\/\/img.timeinc.net\/time\/daily\/2009\/0901\/troops_afghanistan_0119.jpg\" "\\"dsdsa\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Som sympatis\u00f6r av det tankekitt som h\u00f6r hemma p\u00e5 den v\u00e4nstra halvan av det politiska spektret f\u00f6rv\u00e5nas jag inte s\u00e4llan av den naivitet och m\u00e4nniskofr\u00e5nv\u00e4nda nationalism som pr\u00e4glar v\u00e4nsterns och den progressiva r\u00f6relsens syn p\u00e5 internationella fr\u00e5gor. Bist\u00e5nd, humanit\u00e4r hj\u00e4lp och demokratiprojekt ses som sj\u00e4lvklara l\u00e4nkar i en v\u00e4lst\u00e5ndsalstrande utrikespolitik, men s\u00e5 fort det kommer till milit\u00e4ra eller s\u00e4kerhetsrelaterade ingripanden plockas argument om om s\u00e5 kallad folkr\u00e4tt – som egentligen borde heta statsr\u00e4tt – och mer eller mindre diffusa sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsklausuler fram. Historien kryllar av exempel p\u00e5 hur i \u00f6vrigt demokratiskt och humanistiskt sinnade individer inom den breda v\u00e4nstern blundar f\u00f6r diskriminering, f\u00f6rtryck och massf\u00f6rf\u00f6ljelser i totalit\u00e4ra och korrupta regimer.<\/p>\n
Utvecklingen som skett sedan 11 september 2001 kallas i bland f\u00f6r en “ny era”, en v\u00e4rld som \u00f6ver en natt st\u00f6ptes om med fundamentalt annorlunda logik och uttryckss\u00e4tt. I sj\u00e4lva verket fungerade terroristattackerna 11 september som en historisk kompressor, eller tidsaccelerator om \u00a0man s\u00e5 vill. Under de tio, femton, \u00e5r som f\u00f6regick 11 september 2001 kokade n\u00e4mligen missn\u00f6jet inom exempelvis islamistiska sammanslutningar mot respektive amerikanska administrationers utrikes- och s\u00e4kerhetspolitik. Skillnaden var bara att extremismen inte tog sig tillr\u00e4ckligt tydliga uttryck f\u00f6r att v\u00e4stv\u00e4rlden skulle inse sp\u00e4nnvidden och risken med en \u00f6kande intra- och interregional polarisering. Eller snarare: uttrycken fanns men inte p\u00e5 hemmaplan.<\/p>\n
N\u00e5gra saker \u00e4r viktiga att sl\u00e5 fast. Extremism i alla former \u00e4r ett hot mot l\u00e5ngvarig demokrati, \u00f6msesidig handel och f\u00f6r m\u00e4nniskors frihet runt om i v\u00e4rlden. Varje progressivt sinnad individ har ett ansvar att mejsla ut reformer som syftar till att uttolka och minimera inflytandet fr\u00e5n terroristorganisationer. Och v\u00e4stv\u00e4rlden har i synnerhet ett ansvar i att kombinera en f\u00f6r\u00e4ndrad utrikespolitik med en \u00f6kad milit\u00e4r kapacitet i de omr\u00e5den som dras med de h\u00f6gsta riskerna. Misslyckas vi med att hantera – och l\u00f6sa – de akuta problem som samtiden st\u00e5r inf\u00f6r riskerar klyftorna mellan v\u00e4rldens fattiga och rika l\u00e4nder att \u00f6ka och m\u00f6jligheterna att utvidga demokratin till fler l\u00e4nder att minska. D\u00e5 krymper chanserna att f\u00e5 fler r\u00f6ster att h\u00f6ras i alla v\u00e4rldens h\u00f6rn.<\/p>\n
Men det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s viktigt att g\u00f6ra en \u00e5tskillnad mellan instabila stater – d\u00e4r mer eller mindre organiserade extremistgrupper hotar n\u00e4romr\u00e5det – och renodlade diktaturer som prioriterar bronsstatyer framf\u00f6r massv\u00e4lt. Medan de sistn\u00e4mnda utan tvekan i politisk mening f\u00f6rnekar miljontals m\u00e4nniskor frihet och yttrandefrihet (och inte minst Ben & Jerry’s-glass) utg\u00f6r inte alla ett omedelbart hot mot omv\u00e4rlden. D\u00e4r hj\u00e4lper det knappast att med milit\u00e4ra medel vrida makten ur greppet p\u00e5 den styrande regimen. Tv\u00e4rtom kr\u00e4vs ett l\u00e5ngsiktigt och m\u00f6dosamt arbete f\u00f6r att \u00f6ppna upp samh\u00e4llet och st\u00f6da de folkliga motst\u00e5ndsr\u00f6relser som eventuellt finns. Ingen bomb i v\u00e4rlden kommer att befria Nordkoreas folk.<\/p>\n
De mest alarmerande tendenserna finns i st\u00e4llet i l\u00e4nder som Pakistan, Somalia, Irak och Afghanistan. I samtliga fall finns en h\u00f6g grad av militanta organisationer med fundamentalistiska f\u00f6rtecken som hotar stabiliteten inte bara inom det egna landet utan \u00e4ven f\u00f6r regionen i stort. F\u00f6r att motverka en vidare spridning av inflytande kr\u00e4vs en samordnad insats fr\u00e5n v\u00e4stv\u00e4rlden, d\u00e4r den milit\u00e4ra och diplomatiska kapaciteten finns. Det fungerar inte att, som i Irak, g\u00e5 in och bedriva krigf\u00f6ring under ett par \u00e5r f\u00f6r att sedan dra sig tillbaka. I st\u00e4llet borde den milit\u00e4ra n\u00e4rvaron \u00f6verg\u00e5 i samh\u00e4llsbyggande verksamhet, med ingenj\u00f6rer, l\u00e4kare och l\u00e4rare. P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det kritiskt att dramatiskt \u00f6ka truppn\u00e4rvaron i Afghanistan i allm\u00e4nhet och vid den nord\u00f6stra gr\u00e4nsen mot Pakistan i synnerhet. D\u00e4r finns de mest organiserade terroristcellerna som utg\u00f6r det enskilt st\u00f6rsta hotet. S\u00e5 sent som i g\u00e5r uppmanade exempelvis Al Qaedas andreman att trappa upp striderna mot de styrkorna, “med alla till buds st\u00e5ende medel”. Rebellernas kontroll av st\u00f6rre delen av Somalia kan l\u00e5ngsiktigt inneb\u00e4ra att de demokratiska str\u00e4vandena i ett redan sargat \u00f6stra Afrika h\u00e4mmas.<\/p>\n
En \u00f6kad milit\u00e4r n\u00e4rvaro m\u00e5ste ocks\u00e5 fl\u00e4tas samman med ett \u00f6kat ansvar f\u00f6r l\u00e4nderna i v\u00e4st. USA m\u00e5ste forts\u00e4tta bryta banden med sin historiskt dogmatiska syn p\u00e5 v\u00e4rldspolitiken, vare sig det r\u00f6r sig om kallsinnig realism eller ober\u00e4knelig neo-konservatism. Obama har gjort v\u00e4lkomnande avsteg fr\u00e5n de tv\u00e5 senaste presidenternas utrikesdoktriner, men det kr\u00e4vs ytterligare f\u00f6rnyelse f\u00f6r att \u00e5stadkomma verkliga framsteg. Respekten f\u00f6r s\u00e4rskilt Mellan\u00f6stern m\u00e5ste f\u00f6rtydligas och administrationens vilja att l\u00e4gga grunden f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, sj\u00e4lvstyrande, demokratier m\u00e5ste st\u00e4rkas. Det g\u00e4ller s\u00e4rskilt f\u00f6r Iran, som av den f\u00f6rre presidenten klumpades samman med allt som f\u00f6r stunden ogillades i v\u00e4rlden. Landets k\u00e4nsliga historia och invecklade band med USA till\u00e5ter inte varken styvnackade linjetal eller subtilt utformade hot. D\u00e4r har Obama och det amerikanska utrikesdepartementet \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge valt en klok balans mellan diplomati och \u00f6ppenhet mot Ahmadinejad och \u00e5terkommande h\u00e4nvisningar till folket som den viktigaste beslutsfattaren. Men mer beh\u00f6ver g\u00f6ras f\u00f6r att vidare undergr\u00e4va den islamistiska regimen och l\u00e4gga grunden f\u00f6r en folkvald och \u00f6ppen demokrati. Banden mellan Europa, USA och andra demokratiska l\u00e4nder beh\u00f6ver st\u00e4rkas f\u00f6r att etablera en multilateral s\u00e4kerhetsmodell.<\/p>\n
EU m\u00e5ste inse att det inte r\u00e4cker med att st\u00e5 och tjura vid sidlinjen. N\u00e5gon form av f\u00f6rdrag som tydligare definierar en gemensam utrikes-, s\u00e4kerhets- och f\u00f6rsvarspolitik m\u00e5ste antas f\u00f6r att kunna fungera som en progressiv och global r\u00f6st. Det h\u00e4nger naturligtvis samman med en st\u00f6rre id\u00e9 om att luckra upp nationalstatens roll och bygga en v\u00e4lf\u00e4rdsunion p \u00e5 medborgarnas villkor. Det \u00e4r h\u00f6g tid f\u00f6r Europa att ta ansvar f\u00f6r att bryta ned terroristorganisationer som Hizbollah och Al Qaida och etablera l\u00e5ngsiktigt fungerande institutioner som tj\u00e4nar folket och inte korrupta regimmonarker.<\/p>\n
Ovanst\u00e5ende kan tyckas kontroversiellt men fr\u00e4mjar den breda v\u00e4nsterns m\u00e5l om global demokrati och solidaritet, med den enskilda individen som viktigaste best\u00e5ndsdel. R\u00f6relser, individer och organisationer som hotar m\u00e4nniskors s\u00e4kerhet och r\u00e4ttigheter st\u00e5r i direkt motsats till id\u00e9n om demokratin som den \u00f6verordnade principen.\u00a0Det \u00e4r h\u00f6g tid att sluta dalta med f\u00f6rtryckande regimer. V\u00e4rldens konflikter \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r att negligera och v\u00e5r tid kr\u00e4ver ledare som v\u00e5gar genomf\u00f6ra konstruktiva l\u00f6sningar p\u00e5 komplicerade problem.<\/p>\n
Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Internationellt<\/a>, Al Qaida<\/a>, Terrorism<\/a>, Hizbollah<\/a>, USA<\/a>, EU<\/a>, Afghanistan<\/a>, Irak<\/a>, Iran<\/a>, Pakistan<\/a>, Somalia<\/a>, Barack Obama<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Som sympatis\u00f6r av det tankekitt som h\u00f6r hemma p\u00e5 den v\u00e4nstra halvan av det politiska spektret f\u00f6rv\u00e5nas jag inte s\u00e4llan av den naivitet och m\u00e4nniskofr\u00e5nv\u00e4nda nationalism som pr\u00e4glar v\u00e4nsterns och den progressiva r\u00f6relsens syn p\u00e5 internationella fr\u00e5gor. Bist\u00e5nd, humanit\u00e4r hj\u00e4lp och demokratiprojekt ses som sj\u00e4lvklara l\u00e4nkar i en v\u00e4lst\u00e5ndsalstrande utrikespolitik, men s\u00e5 fort det kommer till milit\u00e4ra eller s\u00e4kerhetsrelaterade ingripanden plockas argument om om s\u00e5 kallad folkr\u00e4tt – som egentligen borde heta statsr\u00e4tt – och mer eller mindre diffusa sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsklausuler fram. Historien kryllar av exempel p\u00e5 hur i \u00f6vrigt demokratiskt och humanistiskt sinnade individer inom den breda v\u00e4nstern blundar f\u00f6r diskriminering, f\u00f6rtryck och massf\u00f6rf\u00f6ljelser i totalit\u00e4ra och korrupta regimer. Utvecklingen som skett sedan 11 september 2001 kallas i bland f\u00f6r en “ny era”, en v\u00e4rld som \u00f6ver en natt st\u00f6ptes om med fundamentalt annorlunda logik och uttryckss\u00e4tt. I sj\u00e4lva verket fungerade terroristattackerna 11 september som en historisk kompressor, eller tidsaccelerator…<\/p>\n