![\"LO\"](\"http:\/\/gfx.e24-cdn.se\/multimedia\/dynamic\/00148\/backstrom_lundby_46_148051b.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Kritiken mot LO och dess f\u00f6rbund har duggat t\u00e4tt sedan inledningen till vad som numera f\u00e5r betraktas som en djup och l\u00e5ngvarig recesion, eller The Great Recession<\/em> som Krugman kallar den. Till en b\u00f6rjan sipprade klagosalvorna fram fr\u00e5n borgerliga tankesmedjor och n\u00e4ringslivskramande kr\u00f6nik\u00f6rer, mer eller mindre utan uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n nyhetsankdammen i \u00f6vrigt. LO-kollektivet tog inte ansvar f\u00f6r l\u00f6nsamheten i svenska bolag genom att inte g\u00e5 med p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4mrade villkor och s\u00e4nkta l\u00f6ner, hette det.<\/p>\n Men n\u00e5got h\u00e4nde n\u00e4r kyliga april \u00f6vergick i mer m\u00e4nskliga maj och juni; fr\u00e5n att n\u00e4stan uteslutande vara koncentrerat till ytterliberalismens allra antifackligaste krets plockades argument efter argument upp \u00e4ven av namnkunniga ledarskribenter och s\u00e5 kallade analytiker (vad det nu \u00e4r). En ursprungligen perifer kritik blev pl\u00f6tsligt politiskt allm\u00e4ngods och hittade s\u00e5 sm\u00e5ningom fram \u00e4ven till nyhetsplatser runt om i landets tidningar. D\u00e4rmed intr\u00e4ffade ett fundamentalt skifte av framst\u00e4llningen av fackf\u00f6reningsr\u00f6relsens roll och ansvar i finanskrisen och den efterf\u00f6ljande l\u00e5gkonjunkturen.<\/p>\n Men h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet \u00e4r naturligtvis ingen slump eller resultatet av ett naturligt utbyte av \u00e5sikter mellan den offentliga sf\u00e4rens opinionsarenor. Tv\u00e4rtom \u00e4r kampanjen mot den svenska fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen en del av en l\u00e5ngsiktig strategi, ackompanjerad av den borgerliga planhalvan, fr\u00e5n tankesmedjor och n\u00e4ringslivsakt\u00f6rer till regeringen och den moderata partiledningen. Valet 2006 handlade om s\u00e5 mycket mer \u00e4n “en r\u00f6st f\u00f6r jobb”. Det var ocks\u00e5 en r\u00f6st f\u00f6r att sl\u00e5 in en kil i fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och f\u00f6rsvaga den, via reformer och p\u00e5hopp, i s\u00e5 m\u00e5tto att balansen p\u00e5 den svenska arbetsmarknaden rubbas till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r bolags-Sverige. Kampanjen mot LO anf\u00f6rdes – av l\u00e4tt insedda sk\u00e4l – inte av den borgerliga regeringens ledande representanter, eller ens av moderata partif\u00f6retr\u00e4dare. Smutskastningskampanjen arrangeras i st\u00e4llet av akt\u00f6rer inom mediesf\u00e4ren s\u00e5v\u00e4l som individer med kopplingar till den, med emfas, nyliberala tankesmedjan Timbro och dess f\u00f6rgreningar.<\/p>\n Det \u00e4r knappast n\u00e5got nytt att politiska meningsmotst\u00e5ndare haft ett ont \u00f6ga till LO och den svenska fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen. \u00c4nda sedan Svenska arbetsgivaref\u00f6reningens glada dagar p\u00e5 1970-talet har strategier, kampanjer och metoder mejslats ut i syfte att br\u00e4cka en av nyckelbrickorna p\u00e5 den svenska arbetsmarknaden. Med ett starkt fackligt inflytande blir det betydligt sv\u00e5rare f\u00f6r n\u00e4ringslivets akt\u00f6rer att plocka ut \u00f6vervinster och spela ut de anst\u00e4llda mot varandra. Men strax efter valet 2006 ins\u00e5g den antifackliga ensemblen att tiden var mogen att s\u00e4tta in den stora st\u00f6ten mot fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen. \u00d6msom pr\u00f6vande, \u00f6msom offensivt, har h\u00f6gerh\u00f6karna greppat efter halmstr\u00e5n f\u00f6r att v\u00e4nda opinionen mot facket.<\/p>\n Att strategin varit framg\u00e5ngsrik r\u00e5der det ingen som helst tvekan om. Bet\u00e4nk bara scenariot efter att en handfull medier uppm\u00e4rksammade Wanja Lundby Wedins AMF-slarv. Ledarskribenter, kommentatorer och borgerliga proffstyckare st\u00e4mde unisont in i en kritik av Wanjas agerande som inte bara handlade om det individuella agerandet utan om n\u00e5got k\u00e4nnetecknande f\u00f6r LO som helhet. Sinnrikt blev ber\u00e4ttelsen om en osmidig LO-ledare i st\u00e4llet historien om hur facket svikit sina medlemmar.<\/p>\n Samtidigt finns det ingen anledning att sticka under stol med att LO och dess f\u00f6rbund har problem. Stora problem. Fackliga f\u00f6retr\u00e4dare tycks fortfarande leva kvar i id\u00e9n om ett industriellt Sverige d\u00e4r jobben finns inom stora koncerner. Den nya generationens l\u00e5gl\u00f6nejobb som finns inom till exempel f\u00f6rs\u00e4ljning, egenf\u00f6retagande franchiseverksamhet (7 Eleven) och andra icke-traditionella jobbsektorer st\u00e4ller h\u00f6gre krav p\u00e5 en fackf\u00f6reningsr\u00f6relse som \u00e4r mer responsiv inf\u00f6r arbetsmarknadens f\u00f6r\u00e4ndringar och funktionss\u00e4tt.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt finns det obehagliga element av nationalstatsvurmande och genomg\u00e5ende patriarkala normer inom LO-kollektivet. Pappersl\u00f6sa arbetare ses exempelvis inte som en grupp att inkludera och hj\u00e4lpa utan ett hot mot “den svenska modellen” (som i sj\u00e4lva verket \u00e4r en socialdemokratisk modell). I st\u00e4llet f\u00f6r att en\u00f6gt skydda svenska avtal borde LO tillsammans med den europeiska fackf\u00f6reningsr\u00f6relsens finna former f\u00f6r att utvidga en kollektivavtalsliknande modell till EU som helhet. Ungdomar tycks heller inte rymmas under LO-paraplyet, \u00e5tminstone inte f\u00f6r de som jobbar inom de nya l\u00e5gl\u00f6nesektorerna. Det \u00e4r ocks\u00e5 ett strukturellt j\u00e4mst\u00e4lldhetsproblem att IF Metall \u00e5tnjuter extremt gynnsamma l\u00f6nevillkor medan Kommunal sl\u00e4par efter; LO lider av samma h\u00e4mmande och v\u00e5dliga j\u00e4mst\u00e4lldhetsproblem som resten av Sverige.<\/p>\n Solidaritet handlar inte om att f\u00f6rvalta, bevara och skydda h\u00f6gavl\u00f6nade Metallmedlemmar. Solidaritet handlar om att med ljus och lykta leta upp or\u00e4ttvisa f\u00f6rh\u00e5llanden och vilja f\u00f6rb\u00e4ttra livssituationen f\u00f6r m\u00e4nniskor som lever under ekonomisk press och utsatthet. M\u00e5let m\u00e5ste vara att bli en inkluderande och solidarisk r\u00f6relse f\u00f6r de m\u00e4nniskor som har det allra tuffast. Tyv\u00e4rr \u00e4r inte LO d\u00e4r i dag. Med det sagt \u00e4r LO:s funktion p\u00e5 den svenska arbetsmarknaden oumb\u00e4rlig och en viktig motpart till n\u00e4ringslivets akt\u00f6rer.<\/p>\n Huvudproblemet ligger heller inte hos LO.<\/p>\n B\u00e5de vd:ar inom n\u00e4ringslivet och borgerliga megafoner har orkestrerat id\u00e9n om att Sveriges h\u00f6ga arbetsl\u00f6shet – som i skrivande stund omfattar n\u00e4rmare en halv miljon individer – till stor del kan skyllas p\u00e5 “fackets oansvar och envishet”. Alternativet till stora varsel och arbetsl\u00f6shet \u00e4r fackliga f\u00f6rbund som g\u00e5r med p\u00e5 l\u00f6nes\u00e4nkningar, menar dem. P\u00e5 motsvarande s\u00e4tt kr\u00e4ver n\u00e4ringslivets akt\u00f6rer att facket ska vara restriktiva med l\u00f6ne\u00f6kningar under h\u00f6gkonjunktur, “f\u00f6r att inte skapa l\u00f6neglidning s\u00e5 att inflationen skjuter i h\u00f6jden.”<\/p>\n I sj\u00e4lva verket \u00e4r det precis tv\u00e4rtom. En h\u00f6g andel fackligt anslutna, gener\u00f6sa ing\u00e5ngsl\u00f6ner, h\u00f6g a-kassa och inflytande p\u00e5 arbetsplatsen \u00e4r en av de allra viktigaste byggstenarna f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla l\u00e5ngsiktigt h\u00f6g syssels\u00e4ttning och tillv\u00e4xt. Det, tillsammans med progressiv beskattning, skapar en stor och bred medelklass som f\u00f6rm\u00e5r konsumera \u00f6ver konjunkturcyklerna. Dessutom \u00e4r h\u00f6gre l\u00f6ner, visar forskning, en av de viktigaste faktorerna till en h\u00f6g produktivitet inom arbetslivet.<\/p>\n Men det \u00e4r lika mycket en fr\u00e5ga om att ansvar i grunden m\u00e5ste vara \u00f6msesidigt f\u00f6r att fungera fullt ut. Ett n\u00e4ringsliv som trots stora vinstmarginaler, trots h\u00f6jd oms\u00e4ttning och trots nya order \u00e4nd\u00e5 sk\u00e4r ned p\u00e5 antalet anst\u00e4llda och kr\u00e4ver l\u00f6nes\u00e4nkningar \u00e4r helt enkelt inte sk\u00e4ligt. Eller \u00e4rligt. D\u00e4rmed \u00e4r girighet och kortsiktiga vinstm\u00e5l lika viktiga f\u00f6rklaringar till upps\u00e4gningar och varsel. M\u00e5nga f\u00f6retag passar helt enkelt p\u00e5 att flytta verksamhet utomlands eller “effektivisera” under l\u00e5gkonjunkturen, eftersom det erbjuder ett tacksamt spelrum som skulle bli sv\u00e5rs\u00e5lt under h\u00f6gkonjunkturen. Och faktum \u00e4r att en mycket stor andel av svenska bolag g\u00e5r \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan, mycket tack vare ordering\u00e5ngar fr\u00e5n Asien. Men goda vinster kan alltid bli \u00e4nnu h\u00f6gre, resonerar koncerncheferna, och hoppas att en f\u00f6rsvagad fackf\u00f6reningsr\u00f6relse g\u00f6r det lite l\u00e4ttare att bredda marginalerna ytterligare. Lyckligtvis finns det, \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge, en god motpart i fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen som modererar och etablerar kompromisser p\u00e5 arbetsmarknaden. Tydliga spelregler och riktlinjer skapar goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r l\u00e5ngsiktig tillv\u00e4xt och \u00e4r positiva f\u00f6r en dynamisk marknadsekonomi.<\/p>\n L\u00e5t oss en g\u00e5ng f\u00f6r alla sl\u00e5 h\u00e5l p\u00e5 myten om facket som tillv\u00e4xtens stora fiende. Blicken b\u00f6r i st\u00e4llet riktas mot f\u00f6retagens ledningar och de folkvalda som f\u00f6r n\u00e4rvarande har majoriteten i Sveriges riksdag. D\u00e4r ligger n\u00e4mligen huvudansvaret f\u00f6r den skenande arbetsl\u00f6sheten.<\/p>\n \n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, LO<\/a>, Jobb<\/a>, Facket<\/a>, Arbetsmarknad<\/a>, Svenskt n\u00e4ringsliv<\/a>, Svenska dagbladet<\/a>, Dagens nyheter<\/a>, Ekonomi<\/a>, Wanja Lundby-Wedin<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Kritiken mot LO och dess f\u00f6rbund har duggat t\u00e4tt sedan inledningen till vad som numera f\u00e5r betraktas som en djup och l\u00e5ngvarig recesion, eller The Great Recession som Krugman kallar den. Till en b\u00f6rjan sipprade klagosalvorna fram fr\u00e5n borgerliga tankesmedjor och n\u00e4ringslivskramande kr\u00f6nik\u00f6rer, mer eller mindre utan uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n nyhetsankdammen i \u00f6vrigt. LO-kollektivet tog inte ansvar f\u00f6r l\u00f6nsamheten i svenska bolag genom att inte g\u00e5 med p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4mrade villkor och s\u00e4nkta l\u00f6ner, hette det. Men n\u00e5got h\u00e4nde n\u00e4r kyliga april \u00f6vergick i mer m\u00e4nskliga maj och juni; fr\u00e5n att n\u00e4stan uteslutande vara koncentrerat till ytterliberalismens allra antifackligaste krets plockades argument efter argument upp \u00e4ven av namnkunniga ledarskribenter och s\u00e5 kallade analytiker (vad det nu \u00e4r). En ursprungligen perifer kritik blev pl\u00f6tsligt politiskt allm\u00e4ngods och hittade s\u00e5 sm\u00e5ningom fram \u00e4ven till nyhetsplatser runt om i landets tidningar. D\u00e4rmed intr\u00e4ffade ett fundamentalt skifte av framst\u00e4llningen av fackf\u00f6reningsr\u00f6relsens roll och ansvar i finanskrisen…<\/p>\n