![\"Income\"](\"http:\/\/www.demos.org\/inequality\/images\/charts\/top1percent_thumb.gif\")
<\/p>\nFr\u00e5n 9 till 22 procent.<\/p>\n
S\u00e5 mycket har den rikaste procentens andel av inkomsterna \u00f6kat med i USA mellan \u00e5ren 1976 och 2005. Eller annorlunda uttryckt: s\u00e5 mycket har inkomstklyftorna \u00f6kat under samma period.<\/p>\n
<\/p>\n
Anledningen till att inkomsterna skiftar s\u00e5 pass mycket \u00f6ver tid kan sammanfattas i ett ord: skatt. N\u00e4rvaron eller fr\u00e5nvaron av marginalskatter p\u00e5 h\u00f6ga inkomster genererar ett mer eller mindre j\u00e4mt utfall av inkomster. Perioder av h\u00f6gre beskattning av resulterat i en spridning av inkomster \u00f6ver hela spektret, medan l\u00e5ga skatteniv\u00e5er \u00f6kat avst\u00e5ndet mellan den rikaste och fattigaste procenten.<\/p>\n
Sambandet f\u00f6rklaras enklast i diagramform:
\n![\"Chart\"](\"http:\/\/www.demos.org\/inequality\/images\/charts\/changeaftertax_thumb.gif\")
<\/p>\n
Tydligare kan det knappast bli. Den fattigaste andelen av USA:s befolkning, den tv\u00e5 l\u00e4gsta inkomstdecentilerna, har haft en sparsam inkomst\u00f6kning om 6 procent. Den rikaste procenten av befolkningen, \u00e5 andra sidan, har sett sina inkomster \u00f6ka med hela 176 procent under samma tid. Samtidigt har den produktivitetsh\u00e4rledda tillv\u00e4xten \u00f6kat markant, enligt nedan:<\/p>\n
![\"prod\"](\"http:\/\/www.budget.gov.au\/2001-02\/papers\/bp1\/graphics\/bs4-3.gif\")
<\/p>\n
Med andra ord har den allra st\u00f6rsta andelen av alla vinster i produktivitet, effektivisering och teknologisk utveckling tillfallit den rikaste 20 procenten av befolkningen. F\u00f6r en vanlig \u00a0l\u00f6ntagare med l\u00e5g- och medelinkomst antingen varit f\u00f6rsumbar eller \u00e5tminstone marginell i j\u00e4mf\u00f6relse med den i\u00f6gonfallande produktivitets\u00f6kning som USA upplevt fr\u00e5n 1970-talet till och med i dag.<\/p>\n
Slump? Knappast. Snarare en effekt av en h\u00f6gst medveten och genomt\u00e4nkt klasspolitik f\u00f6r att gynna de allra mest f\u00f6rm\u00f6gna i samh\u00e4llet. Tre av de fyra senaste presidenterna har f\u00f6rt en regressiv skattepolitik, som koncentrerar inkomster upp\u00e5t i l\u00f6neskalan. Bara Clinton h\u00f6jde skatten marginellt under sin \u00e4mbetstid.\u00a0F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r trenden \u00e5terigen p\u00e5 v\u00e4g att v\u00e4nda. Och med h\u00f6gre ambitioner \u00e4n den f\u00f6rre demokratiske presidenten.<\/p>\n
Inom kort t\u00e4nkte jag f\u00f6lja upp med motsvarande siffror f\u00f6r Sverige. M\u00f6nstret skiljer sig n\u00e4mligen inte \u00e5t m\u00e4rkbart. Tipsa g\u00e4rna om du har tillg\u00e5ng til bra material.<\/p>\n
\n
Intressan<\/a>t om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, USA<\/a>, Ekonomi<\/a>, Jobb<\/a>, Klass<\/a>, Klyftor<\/a>, Obama<\/a>, Reagan<\/a>, Bush<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Fr\u00e5n 9 till 22 procent. S\u00e5 mycket har den rikaste procentens andel av inkomsterna \u00f6kat med i USA mellan \u00e5ren 1976 och 2005. Eller annorlunda uttryckt: s\u00e5 mycket har inkomstklyftorna \u00f6kat under samma period. Anledningen till att inkomsterna skiftar s\u00e5 pass mycket \u00f6ver tid kan sammanfattas i ett ord: skatt. N\u00e4rvaron eller fr\u00e5nvaron av marginalskatter p\u00e5 h\u00f6ga inkomster genererar ett mer eller mindre j\u00e4mt utfall av inkomster. Perioder av h\u00f6gre beskattning av resulterat i en spridning av inkomster \u00f6ver hela spektret, medan l\u00e5ga skatteniv\u00e5er \u00f6kat avst\u00e5ndet mellan den rikaste och fattigaste procenten. Sambandet f\u00f6rklaras enklast i diagramform: Tydligare kan det knappast bli. Den fattigaste andelen av USA:s befolkning, den tv\u00e5 l\u00e4gsta inkomstdecentilerna, har haft en sparsam inkomst\u00f6kning om 6 procent. Den rikaste procenten av befolkningen, \u00e5 andra sidan, har sett sina inkomster \u00f6ka med hela 176 procent under samma tid. Samtidigt har den produktivitetsh\u00e4rledda tillv\u00e4xten \u00f6kat markant, enligt nedan: Med…<\/p>\n