{"id":633,"date":"2009-04-26T20:25:00","date_gmt":"2009-04-26T18:25:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.danielmathisen.com\/?p=633"},"modified":"2009-05-18T21:12:17","modified_gmt":"2009-05-18T19:12:17","slug":"obamas-100-forsta-dagar-carter-eller-roosevelt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/?p=633","title":{"rendered":"Obamas 100 f\u00f6rsta dagar – Carter eller Roosevelt?"},"content":{"rendered":"
\"http:\/\/www.vanityfair.com\/images\/politics\/2008\/03\/poar01_obama0803.jpg\"<\/p>\n

Onsdag markerar 100 dagar in p\u00e5 Obamas, f\u00f6rhoppningsvis f\u00f6rsta, presidentperiod. Men redan dagarna f\u00f6re den officiella hundradagarstr\u00f6skeln dissekerar och analyserar proffstyckare den f\u00f6rsta regeringstiden. Progressiva kr\u00f6nik\u00f6rer lyfter fram de stora reformanspr\u00e5ken och j\u00e4mf\u00f6r Obama med giganter som FDR och Lyndon B Johnson. Ivrigast att knattra fram en genomg\u00e5ende hyllningsartikel var Jonathan Alter p\u00e5 Newsweek<\/a>. Konservativa spr\u00e5kr\u00f6r, \u00e5 andra sidan, menar att hans spretiga och \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge luftiga agenda mer liknar inledningen till Jimmy Carters katastrofala presidentskap. Slaget om verklighetsbeskrivningen forts\u00e4tter.<\/p>\n

Och som vanligt i polariseringens och skyttegravsjournalistikens USA saknas alltf\u00f6r ofta de konstruktiva nyanserna; varken ensidiga hyllningar eller konsekventa ryggradss\u00e5gningar tenderar att v\u00e4dra de verkligt intressanta perspektiven p\u00e5 Barry-O:s f\u00f6rsta tid som president.<\/p>\n

De f\u00f6rsta 100 dagarna \u00e4r viktiga d\u00e4rf\u00f6r att de markerar vilka ambitioner administrationen har, liksom i vilken m\u00e5n USA:s 44:e president lyckats \u00f6vers\u00e4tta en framg\u00e5ngsrik presidentkampanj med ett fylligt regerande. Presidentskapets f\u00f6rsta period blir dessutom \u00e4n viktigare i ljuset av den djupa konjunktursvackan. Obamas administration har en unik chans att utnyttja det m\u00f6jligheternas f\u00f6nster som krisen erbjuder. Demokraterna har sin b\u00e4sta chans p\u00e5 decennier att realisera en allm\u00e4n sjukv\u00e5rd, en st\u00e4rkt fackf\u00f6reningsr\u00f6relse och minskade inkomstklyftor. Och skifta fokus fr\u00e5n republikanernas splittrande paradfr\u00e5gor till ett mer l\u00e5ngsiktigt v\u00e4lf\u00e4rdsbygge.<\/p>\n

Men det \u00e4r lika mycket en fr\u00e5ga om f\u00f6rtroende och legitimitet gentemot v\u00e4ljarna. Jimmy Carters skakiga inledning f\u00e4llde honom troligen d\u00e4rf\u00f6r att medborgarna inte upplevde att deras livssituation m\u00e4rkbart f\u00f6rb\u00e4ttrades. De tydliga svaren p\u00e5 hur 1970-talets stagnation skulle m\u00f6tas saknades och landets familjer fortsatte att oroligt h\u00e5lla i slantarna f\u00f6r att m\u00f6ta s\u00e4mre tider. D\u00e5 spelade det ingen roll hur bra id\u00e9erna var.<\/p>\n

Reagan, \u00e5 sin sida, h\u00f6ll ett h\u00f6gt tempo och f\u00f6rm\u00e5dde kapsla in en k\u00e4nsla av optimism och hopp i ett samh\u00e4lle som drabbats h\u00e5rt av arbetsl\u00f6shet och en urgr\u00f6pt tillv\u00e4xt. Snabba skattes\u00e4nkningar och \u00e5terkommande linjetal etablerade konceptet It’s morning in America again<\/span> och lade grunden f\u00f6r den konservativa revolution som omformat v\u00e4rlden som helhet sedan dess.<\/p>\n

Lyckligtvis har Demokraterna \u00e4ntligen greppat att det inte bara handlar om att vinna val, utan om att faktiskt st\u00f6pa om det politiska landskapet i grunden. Reagankoalitionen av socialt konservativ vit arbetarklass, f\u00f6retagare, evangelister och den amerikanska \u00f6verklassen h\u00e5ller f\u00f6rhoppningsvis p\u00e5 att krackelera och ers\u00e4ttas av en mer id\u00e9styrd politisk verklighet. Med betoning p\u00e5 f\u00f6rhoppningsvis. Risken finns f\u00f6rst\u00e5s att den politiska polariseringen forts\u00e4tter och det republikanska partiet forts\u00e4tter att extremifieras.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e4rskilt intressant att Obama p\u00e5 mycket kort tid \u00f6vertygat medborgarna om att landet utvecklas i positiv riktning. P\u00e5 fr\u00e5gan om landet \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g svarar i dag 48 procent av befolkningen ja, j\u00e4mf\u00f6rt med 24 procent vid \u00e5rsskiftet. Det \u00e4r utan tvekan en imponerande f\u00f6rb\u00e4ttring i ett land som befinner sig i en djup kris. P\u00e5 motsvarande s\u00e4tt har Obamas f\u00f6rtroendesiffror kl\u00e4ttrat upp till 64 procent, en siffra som saknar motstycke i modern amerikansk historia.<\/p>\n

Fr\u00e5gan \u00e4r dock vad allm\u00e4nhetens bild av administrationen egentligen betyder f\u00f6r politikens roll och framtid. Det vore dumt att underskatta i vilken m\u00e5n folk \u00e4r n\u00f6jda med Obama enbart f\u00f6r att han betyder n\u00e5gonting i grunden annorlunda \u00e4n Bush. Omv\u00e4xling f\u00f6rn\u00f6jer. Lyckas han inte leverera konkreta resultat fr\u00e5n kampanjl\u00f6ftena kommer siffrorna med stor sannolikhet dala, som var fallet med Clinton i allm\u00e4nhet och Carter i synnerhet.<\/p>\n

\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge ser det i alla fall ljust ut. B\u00e4st av allt \u00e4r att den h\u00f6gtflygande retoriken inte bara inneh\u00e5ller l\u00f6st politiskt fluff i trianguleringsform. Obama har bevisat att han inte t\u00e4nker acceptera att Republikanerna till\u00e5ts definiera och d\u00e4rmed styra den politiska agendan f\u00f6r administrationen, n\u00e5got som skjutit demokratiska presidenter i sank tidigare. L\u00e4xan till Sveriges, med n\u00f6d och n\u00e4ppe, st\u00f6rsta parti kan inte illustreras tydligare.<\/p>\n

Det \u00e4r tydligt att Obama medvetet valt att g\u00e5 ut med ett offensivt reformpaket i syfte att \u00e5teruppr\u00e4tta ett f\u00f6rtroende f\u00f6r den amerikanska ekonomin. USA:s stimulanspaket, det st\u00f6rsta i landets historia, och en budget som fokuserar p\u00e5 infrastrukturs- och utbildningssatsningar har skapat f\u00f6rtroende f\u00f6r administrationens kompetens och ledarskap. D\u00e4rut\u00f6ver har regeringen lyckats l\u00f6sa ett kidnappningsdrama i Somalia, presentera en plan f\u00f6r Irak och<\/span> Afghanistan, lagt grunden till ett system f\u00f6r utsl\u00e4ppsr\u00e4tter och f\u00f6rankra v\u00e5r tids viktigaste reform: allm\u00e4n sjukv\u00e5rd. Diagrammet nedan, som visar OECD-l\u00e4nders utgifter f\u00f6r sjukv\u00e5rd, visar med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet att reformer beh\u00f6vs (klicka f\u00f6r fullstorlek).<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Flera faktorer pekar n\u00e4mligen p\u00e5 att Obama kommer att f\u00f6rs\u00f6ka driva igenom en omfattande sjukv\u00e5rdsreform redan i \u00e5r. F\u00f6r det f\u00f6rsta har han vind i seglen. Alla m\u00e4tningar tyder p\u00e5 att han \u00e5tnjuter ett brett folkligt st\u00f6d f\u00f6r en ny f\u00e4rdriktning f\u00f6r USA. F\u00f6r det andra erbjuder ekonomiska kriser en m\u00f6jlighet att rita om det politiska landskapet och skapa ett nytt konsensus kring politikens k\u00e4rnomr\u00e5den. Och f\u00f6r det tredje s\u00e5 \u00e4r det fullt m\u00f6jligt att f\u00e5 igenom en progressiv sjukv\u00e5rdsreform med bara 50 senatorer, via den s\u00e5 kallade reconciliation<\/span>modellen. Det system som Obama f\u00f6redrar skulle p\u00e5 sikt inneb\u00e4ra att den offentliga sjukv\u00e5rden skulle konkurrera ut den privata och i praktiken inf\u00f6ra en offentlig mellanvariant av allomfattande sjukv\u00e5rd.<\/p>\n

Misslyckas de ambiti\u00f6sa reforminitiativen, d\u00e4remot, \u00e4r Demokraterna med st\u00f6rsta sannolikhet tillbaka p\u00e5 ruta ett. T\u00e4nk Clinton 1994.<\/p>\n

Obama beh\u00f6ver forts\u00e4tta resan mot ett l\u00e5ngsamt f\u00f6r\u00e4ndrade, f\u00f6rb\u00e4ttrande och kl\u00e4ttrande samh\u00e4lle som ger vanliga m\u00e4nniskor mer inflytande \u00f6ver vardagen och fler chanser att forma sina egna liv. En politik som presenterar medborgarna inf\u00f6r tv\u00e5 tydliga alternativ: en polariserande, klyvande, republikansk klasspolitik; eller ett v\u00e4lf\u00e4rdsbygge som finner n\u00e4ring i en anrik progressiv tradition, djupt rotad i den amerikanska folksj\u00e4len. En politik som v\u00e5gar lita p\u00e5 nya id\u00e9er och som hela tiden utg\u00e5r fr\u00e5n att politik handlar om att l\u00f6sa samh\u00e4llsproblem utifr\u00e5n en bunt v\u00e4rderingar. Inte om att vinna val genom att anpassa sig till motst\u00e5ndarna. Parallellen till Sverige \u00e4r, \u00e4n en g\u00e5ng, uppenbar.<\/p>\n

Andra skriver intressant<\/a> om Obama<\/a> och Politik<\/a><\/span><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Onsdag markerar 100 dagar in p\u00e5 Obamas, f\u00f6rhoppningsvis f\u00f6rsta, presidentperiod. Men redan dagarna f\u00f6re den officiella hundradagarstr\u00f6skeln dissekerar och analyserar proffstyckare den f\u00f6rsta regeringstiden. Progressiva kr\u00f6nik\u00f6rer lyfter fram de stora reformanspr\u00e5ken och j\u00e4mf\u00f6r Obama med giganter som FDR och Lyndon B Johnson. Ivrigast att knattra fram en genomg\u00e5ende hyllningsartikel var Jonathan Alter p\u00e5 Newsweek. Konservativa spr\u00e5kr\u00f6r, \u00e5 andra sidan, menar att hans spretiga och \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge luftiga agenda mer liknar inledningen till Jimmy Carters katastrofala presidentskap. Slaget om verklighetsbeskrivningen forts\u00e4tter. Och som vanligt i polariseringens och skyttegravsjournalistikens USA saknas alltf\u00f6r ofta de konstruktiva nyanserna; varken ensidiga hyllningar eller konsekventa ryggradss\u00e5gningar tenderar att v\u00e4dra de verkligt intressanta perspektiven p\u00e5 Barry-O:s f\u00f6rsta tid som president. De f\u00f6rsta 100 dagarna \u00e4r viktiga d\u00e4rf\u00f6r att de markerar vilka ambitioner administrationen har, liksom i vilken m\u00e5n USA:s 44:e president lyckats \u00f6vers\u00e4tta en framg\u00e5ngsrik presidentkampanj med ett fylligt regerande. Presidentskapets f\u00f6rsta period blir dessutom \u00e4n…<\/p>\n

Read more<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[22],"tags":[24,15,194,28,14],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/633"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=633"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/633\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":765,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/633\/revisions\/765"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=633"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=633"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=633"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}