{"id":558,"date":"2008-12-21T10:57:00","date_gmt":"2008-12-21T08:57:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.danielmathisen.com\/?p=558"},"modified":"2008-12-21T10:57:00","modified_gmt":"2008-12-21T08:57:00","slug":"nar-klyftorna-blir-for-stora","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/?p=558","title":{"rendered":"N\u00e4r klyftorna blir f\u00f6r stora"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>I dagens DN<\/a> \u00e4r det ett stort tema om Roseng\u00e5rd d\u00e4r reportrar gr\u00e4vigt och redigt f\u00e5tt uppgiften att bege sig ut i den d\u00e4r verkligheten alla pratar om. Ni vet, den d\u00e4r exotiska, lite farliga men i f\u00f6rl\u00e4ngningen on\u00e5bara f\u00f6rorten som ligger inspr\u00e4ngd n\u00e5gonstans bortom medelklassens villamattor. De d\u00e4r andra som inte riktigt \u00e4r som vi, men som brukar br\u00e5ka och st\u00e4lla till besv\u00e4r. Nu hade allts\u00e5 DN best\u00e4mt sig f\u00f6r att \u00e5ka ut till till Roseng\u00e5rd f\u00f6r att samtala, f\u00f6rst\u00e5, dissekera.<\/div>\n
Fine, t\u00e4nkte jag, det \u00e4r v\u00e4l r\u00e4tt och riktigt att ge Roseng\u00e5rd en s\u00e5 pass stark nyhetsv\u00e4rdering om allm\u00e4nintresset finns. Det kanske till och med kunde bli bra. Problemet \u00e4r bara att rapporteringen blev ihoprafsad och distanserad. De strukturella orsakerna till frustrationen och uppgivenheten gavs aldrig en journalistisk granskning eller analys, bara kommentarer av Reepalu med flera. Stoffet blev liksom styvmoderligt behandlat till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det effektfulla och omedelbara. I en mindre, separat, artikel intervjuades bland andra den genomkloke Adrian Kaba om situationen<\/a> och han angav flera faktorer som avg\u00f6rande f\u00f6r problemen. Ocks\u00e5 h\u00e4r duckade DN f\u00f6r vad som skulle kunna bli riktigt intressant och valde den trygga, genomsnittsjournalistiska, v\u00e4gen f\u00f6r att knyta ihop materialet till en artikel. Den sammantagna bilden av reportaget blev d\u00e4rf\u00f6r urvattnad.<\/p>\n

Jag tror att det finns m\u00e5nga orsaker till det som Roseng\u00e5rd drabbats av. F\u00f6rst och fr\u00e4mst liknar konfliktlinjerna det som intr\u00e4ffade i Paris f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, liksom andra upplopp. Konfliktniv\u00e5n med polis och myndigheter kommer till en punkt n\u00e4r b\u00e4garen rinner \u00f6ver. Somliga v\u00e4ljer att stanna redan h\u00e4r och r\u00e4ttf\u00e4rdiga v\u00e5ldsliknande beteenden med att “polisen provocerat fram det” eller att “man har r\u00e4tt att ta till v\u00e5ld n\u00e4r det beh\u00f6vs”. Samh\u00e4llet kan aldrig tolerera v\u00e5ld som opinionsbildande metod, eller ens som ett legitimt uttryckss\u00e4tt. Det individuella ansvaret v\u00e4ger f\u00f6rst\u00e5s tungt.<\/p>\n

Med det sagt har problematiken strukturella orsaker som bara n\u00e4mns i f\u00f6rbifarten i etablerade medier, antingen av r\u00e4dsla f\u00f6r att ta st\u00e4llning eller av genuin of\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r f\u00f6rorten som fenomen. Det som p\u00e5g\u00e5r i Roseng\u00e5rd och andra miljonprogramsomr\u00e5den i Sverige \u00e4r egentligen en konsekvens av att det social kittet i Sverige gradvis har luckrats upp. Maskn\u00e4tet som h\u00e5ller samman samh\u00e4llet och etablerar en form av demokratiskt konsensus kring gemensamma v\u00e4rden har under femton-tjugo \u00e5rs tid l\u00e5ngsamt dragits is\u00e4r, till den grad att olika delar av Sverige i dag befinner sig l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra. Potentiell kontakt har i st\u00e4llet gett upphov till konfliktytor och misstro.<\/p>\n

F\u00f6rklaringen ligger delvis i att klassklyftorna har \u00f6kat mest i Sverige av alla l\u00e4nder i v\u00e4stv\u00e4rlden de senaste tjugo \u00e5ren. Utj\u00e4mningen i inkomst upph\u00f6rde helt och ersattes av flera regressiva effekter i ekonomin som gjorde att de h\u00f6gsta inkomsterna i samh\u00e4let sk\u00f6t i h\u00f6jden ytterligare. Samtidigt koncentrerades f\u00f6rm\u00f6genheter till den allra rikaste procenten. De rikare blev rikare medan personer och familjer som bor i miljonprogramsomr\u00e5den m\u00e4rkte av ytterst f\u00e5 materiella f\u00f6rb\u00e4ttringar i sitt boendeomr\u00e5de. Vidgningen av de sociala och ekonomiska klyftorna har ocks\u00e5 varit mer eller mindre konstant oavsett h\u00f6g- eller l\u00e5gkonjunktur. S\u00e5 medan medel- och \u00f6verklassverige blomstrat, investerat och tj\u00e4nat pengar som aldrig f\u00f6rr l\u00e4mnades Roseng\u00e5rd och andra f\u00f6rorter utanf\u00f6r kalaset. N\u00f6dv\u00e4ndiga investeringar f\u00f6r att rusta upp bost\u00e4der uteblev, skolor till\u00e4ts st\u00e5 orenoverade \u00e5r efter \u00e5r och f\u00f6rortens inv\u00e5nare kom g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att betraktas som andra klassens medborgare. Sverige var Sverige, men inte f\u00f6rorterna. F\u00f6rorterna blev och \u00e4r avvikelsen fr\u00e5n den bekv\u00e4ma radhusnormens politik.<\/p>\n

\u00c5tg\u00e4rderna blev ocks\u00e5 d\u00e4refter. I st\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4ssa den generella v\u00e4lf\u00e4rdspolitiken och v\u00e4nda trenden med v\u00e4xande klyftor mellan m\u00e4nniskor fokuserade sig politiker \u00f6ver spektret – fr\u00e5n socialdemokrater till moderater – med att etablera s\u00e4r\u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r “invandrarna” i “utsatta omr\u00e5den”. Och oavsett viljeriktning blev resultatet detsamma; alienering, minskad makt f\u00f6r fattiga och ett samh\u00e4lle som formade sin politik efter klassrasistiska premisser. Socialdemokrater klappade de s\u00e5 kallade “invandrarna” p\u00e5 huvudet och sa att vi skulle minsann hj\u00e4lpa “dem” att “integreras” i det “svenska samh\u00e4llet”, vad det nu inneb\u00e4r. Moderata f\u00f6retr\u00e4dare kanske pratade om att st\u00e4lla h\u00f6gre krav p\u00e5 de s\u00e5 kallade “invandrarna” f\u00f6r att minska “utanf\u00f6rskapet” och “minska bidragsberoendet”. Same, same. Effekten blev densamma.<\/p>\n

Sj\u00e4lva k\u00e4rnan ligger ocks\u00e5 i synen p\u00e5 m\u00e4nniskan som samh\u00e4lellig individ. Som det \u00e4r i dag betraktas personer som kommer till Sverige i b\u00e4sta fall som svensk light, i v\u00e4rsta fall som ett hot mot nationalstaten. Samh\u00e4llets r\u00e4ttighetssyn utg\u00e5r fr\u00e5n p\u00e5 vilken sida av en gr\u00e4ns du r\u00e5kat f\u00f6das, snarare \u00e4n verkliga egenskaper och f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Oavsett om du kommer fr\u00e5n inb\u00f6rdeskrig eller \u00e4r politisk flykting beh\u00f6ver du antingen “st\u00f6d” eller “h\u00e5rdare krav”, beroende p\u00e5 partipolitisk f\u00e4rg. Ingen bed\u00f6ms utifr\u00e5n sina individuella f\u00f6ruts\u00e4ttningar och kvaliteter, alltid utifr\u00e5n en presumtivt svensk norm.<\/p>\n

En g\u00e5ng f\u00f6r alla: det handlar om klass. Inte om en subjektivt uppfattad etnicitet.<\/p>\n

Facit p\u00e5 den genomf\u00f6rda politiken – socialdemokratisk som moderat – ser vi runt omkring oss. En femtedel av samh\u00e4llet deltar inte i val och saknar n\u00e4stan helt inflytande \u00f6ver sin livssituation. Femtedelskakan \u00e4r antingen arbetsl\u00f6s, sjukskriven eller f\u00f6rtidspensionerad eller har s\u00e5 pass l\u00e5g l\u00f6n att pengarna inte r\u00e4cker hela m\u00e5naden. Livsutrymmet \u00e4r mindre, tr\u00e4ngre, och begr\u00e4nsas b\u00e5de av boendeomr\u00e5det och av omgivningens f\u00f6rv\u00e4ntningar och f\u00f6rest\u00e4llningar. Den bekv\u00e4ma etiketteringen i kliniska motsatspar har i sj\u00e4lva verket f\u00f6tt den frustration som v\u00e4xer ur att leva i ett samh\u00e4lle som d\u00f6mer en till underklass. F\u00f6rort-kranskommun. Hyresl\u00e4genhet-bostadsr\u00e4tt. Svensk-invandrare. Miljonprogram-sekelskiftesv\u00e5ning. De som handlar p\u00e5 Konsum n\u00e4ra-De som bara har r\u00e5d med Lidl. Bil\u00e5kande Liding\u00f6bor-Kollektivtrafik\u00e5kande barnfamiljer i s\u00f6derort. Snabbmat i kebabkiosken i centrum-Ekologiska gr\u00f6nsaker fr\u00e5n kvartersbutiken i Sofo. H\u00e4r borde politiken hitta sin n\u00e4ring och journalistiken granska.<\/p>\n

F\u00f6rst n\u00e4r journalistiken utg\u00e5r fr\u00e5n den verklighet som m\u00e4nniskor faktiskt lever i, och inte den konstruerade, kan den tj\u00e4na sitt ursprungliga syfte: att presentera en relevant facett av samtiden. Nu blir det bara tramsigt, ofullst\u00e4ndigt och oinspirerat. P\u00e5 samma s\u00e4tt m\u00e5ste politiken utg\u00e5 fr\u00e5n m\u00e4nniskors upplevda problem och begr\u00e4nsningar f\u00f6r att ha existensber\u00e4ttigande inf\u00f6r v\u00e4ljarna. F\u00f6rst d\u00e5 kan k\u00e4nslorna svalna, och samtalet b\u00f6rja.<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I dagens DN \u00e4r det ett stort tema om Roseng\u00e5rd d\u00e4r reportrar gr\u00e4vigt och redigt f\u00e5tt uppgiften att bege sig ut i den d\u00e4r verkligheten alla pratar om. Ni vet, den d\u00e4r exotiska, lite farliga men i f\u00f6rl\u00e4ngningen on\u00e5bara f\u00f6rorten som ligger inspr\u00e4ngd n\u00e5gonstans bortom medelklassens villamattor. De d\u00e4r andra som inte riktigt \u00e4r som vi, men som brukar br\u00e5ka och st\u00e4lla till besv\u00e4r. Nu hade allts\u00e5 DN best\u00e4mt sig f\u00f6r att \u00e5ka ut till till Roseng\u00e5rd f\u00f6r att samtala, f\u00f6rst\u00e5, dissekera. Fine, t\u00e4nkte jag, det \u00e4r v\u00e4l r\u00e4tt och riktigt att ge Roseng\u00e5rd en s\u00e5 pass stark nyhetsv\u00e4rdering om allm\u00e4nintresset finns. Det kanske till och med kunde bli bra. Problemet \u00e4r bara att rapporteringen blev ihoprafsad och distanserad. De strukturella orsakerna till frustrationen och uppgivenheten gavs aldrig en journalistisk granskning eller analys, bara kommentarer av Reepalu med flera. Stoffet blev liksom styvmoderligt behandlat till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det effektfulla och…<\/p>\n

Read more<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[16,42,27,22,5],"tags":[41,194,43],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/558"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=558"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/558\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=558"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=558"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.danielmathisen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=558"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}