![\"\"](\"http:\/\/rothkopf.foreignpolicy.com\/files\/dilma.jpg\" "\\"Brasilien\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Min ledare ur senaste Frihet:<\/a><\/p>\n Pl\u00e5tv\u00e4ggarna inne p\u00e5<\/strong> bailefunkklubben i Rio de Janeiros favelaomr\u00e5de Cidade de Deus, Guds stad, skakar av den frustande basen fr\u00e5n stumma 808-trummor och h\u00e5rdmixade brasilianska st\u00e5lfat. Ljuden studsar ilsket genom ett hav av unga m\u00e4nniskor n\u00e4r jag r\u00f6r mig genom lokalen. Bailefunk, eller carioca som den egentligen heter, f\u00f6ddes n\u00e4r ungdomar i Rio de Janeiros 500 k\u00e5kst\u00e4der pusslade samman allt fr\u00e5n miami bass till brasiliansk folkmusik. D\u00e5 f\u00f6r att fungera som festens br\u00e4nsle. I dag som politiskt syre till ett land i omst\u00f6pning. Musiken k\u00e4nnetecknas av en kaotisk, suggestiv ljudbild som inte l\u00e4mnar n\u00e5gon obem\u00e4rkt. En adrenalinladdad underklassfunk som tar spj\u00e4rn fr\u00e5n en ung generations frustrationer och ambitioner.<\/p>\n Genom en promenad genom 6 miljoner-megapolen Rio de Janeiro \u00e4r det l\u00e4tt att h\u00e4nf\u00f6ras av arkitekturen, tempot och drivkraften. Som ett Latinamerikas New York. De st\u00e5tliga fasaderna fr\u00e5n stadshuset, teatern och nationalbiblioteket ramar in stadens huvudtorg, Cin\u00ealandia. Fast n\u00e5got st\u00f6r bilden. Vid torgets s\u00f6dra spets brummar en elgenerator ilsket och 200 ungdomar t\u00e4ltar under parollen \u201dOccypy Rio\u201d, i protest mot girighet i en tid n\u00e4r de sociala behoven v\u00e4xer. \u201dDitt liv \u00e4r v\u00e4rt mer \u00e4n en s\u00e5popera\u201d, st\u00e5r det p\u00e5 en skylt som en tjej h\u00e5ller upp. Metropolernas motst\u00e5nd mot hanteringen av finanskrisen har n\u00e5tt \u00e4ven Brasilien. Demonstranterna p\u00e5 torget har \u00e4ven gjort gemensam sak med befolkningen i kransen av favelaomr\u00e5den mot tv\u00e5ngsvr\u00e4kningar inf\u00f6r fotbolls-VM 2014 och OS 2016, evenemang som Rio de Janeiro \u00e4r v\u00e4rdstad f\u00f6r.<\/p>\n Ett par dagar tidigare<\/strong> har hundratals elitpoliser, uppbackade av pansarfordon och helikoptrar, rullat in i stadens st\u00f6rsta favela, det g\u00e4ng- och drogdominerade Rocinha. Operationen har m\u00f6tts med ambivalens. N\u00e5gra av de jag tr\u00e4ffar hyllar den som en insats mot v\u00e5ldet, andra ser den snarare som ett s\u00e4tt att skuffa undan problemen. Cin\u00ealandia-torget domineras av tj\u00e4nstem\u00e4n och finansm\u00e4n, men i gliporna mellan kostymerna syns en klunga tilltufsade m\u00e4nniskor i trasor. Det \u00e4r en heml\u00f6s familj med tv\u00e5 vuxna och barn i \u00e5ldrarna ett till tolv som v\u00e4ntar p\u00e5 att resterna fr\u00e5n en av uteserveringarna ska \u00f6verges. Men det blir aldrig napp. Servit\u00f6ren skakar nedl\u00e5tande p\u00e5 huvudet och b\u00e4r noggrant in varje smula fr\u00e5n borden. S\u00e5dan \u00e4r bilden av v\u00e4rldens kanske mest dynamiska stad. Splittrad. F\u00f6r samtidigt som byggkranar dominerar stadsbilden och tillv\u00e4xten frustat igenom tv\u00e5 l\u00e5gkonjunkturer existerar \u00e4nnu de sociala klyftornas avgrunder. Landets rikaste tiondel har \u00f6ver 40 procent av landets inkomster, medan den fattigaste tiondelen f\u00e5r en knapp procent. Eller som bailefunkduon Cidinho & Doca rappar i \u201dRap de Felicidade\u201d: \u201cMedan de rika bor i stora och vackra hus, lever alla f\u00f6rvirrade och f\u00f6rnedrade stackare kvar i slummen. Jag har aldrig sett ett vykort som visar upp en favela, turister ser bara vackra landskap som d\u00f6ljer fattigt folk.\u201d<\/p>\n Men trots v\u00e5ldet<\/strong>, fattigdomen och desperationen finns det ocks\u00e5 bl\u00e4nk av hopp. Andelen som lever i Rio de Janeiros kringliggande favelaomr\u00e5den har n\u00e4rap\u00e5 halverats de senaste decennierna. Fr\u00e5n 40 procent av befolkningen 1990 till omkring var femte person, strax \u00f6ver en miljon m\u00e4nniskor, i dag. D\u00e4remellan har n\u00e5gonting viktigt h\u00e4nt. 2003 lanserade Brasiliens d\u00e5varande president Luiz In\u00e1cio Lula da Silva ett omfattande program f\u00f6r att rusta bort landets urbana fattigdom. Sedan dess har fattigdomen i landet halverats. Landets nuvarande president, Dilma Rouseff, har fortsatt omf\u00f6rdelningen av rikedomar i utbildning och forskning.<\/p>\n N\u00e4r 30-talet unga<\/strong> socialdemokrater fr\u00e5n hela Latinamerika tr\u00e4ffas i en blygsam partilokal i centrala Rio de Janeiro \u00e4r det ocks\u00e5 m\u00f6jligheterna som st\u00e5r i centrum. Som svensk och europ\u00e9, som infekterats av debatten om skuldberg och \u00e5tstramningar, \u00e4r det inspirerande och peppande att h\u00f6ra ett progressivt samtal om m\u00f6jliga reformer snarare \u00e4n ekonomiska domedagsprofetior. Ambitionerna upprepas g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng: bara genom att rusta bort fattigdomen kan Latinamerika garantera v\u00e4lst\u00e5nd och l\u00e5ngsiktig demokrati. Det \u00e4r lite som om omv\u00e4rldens finans\u00e5ngest liksom inte ang\u00e5r latinamerikanerna. Eller \u00e5tminstone inte dess slutsatser. Samtliga l\u00e4nder har haft sin besk\u00e4rda del av kriser och misslyckade nyliberala huskurer. H\u00f6gerns svar lockar inte. Men i st\u00e4llet f\u00f6r att s\u00f6ka svar hos Hugo Chavez auktorit\u00e4ra egotrippsregim i Venezuela eller i den kommunistiska diktaturens Kuba \u00e4r det de demokratiska alternativen som v\u00e4xer och lockar. Det \u00e4r hoppfullt. Latinamerika beh\u00f6ver mer av demokrati, mindre av sj\u00e4lvgoda despoter som stryper yttrandefriheten.<\/p>\n Mitt framf\u00f6r \u00f6gonen<\/strong> p\u00e5 en desillusionerad v\u00e4stv\u00e4rld har Latinamerikas nybyggaranda potentialen att skapa en kontinent med sj\u00e4lvf\u00f6rtroende att leda med goda exempel. H\u00e4r skapas en ny politisk mitt d\u00e4r den demokratiska v\u00e4nstern sitter p\u00e5 l\u00f6sningarna. L\u00e5t oss bara hoppas att ljudet fr\u00e5n bailefunkgenerationens basg\u00e5ngar och texter f\u00e5r resonans ocks\u00e5 l\u00e5ngt inne i parlamentens korridorer.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Brasilien<\/a>, Dilma Rouseff<\/a>, Lula<\/a>, Ekonomi<\/a>, Jobb<\/a>, Fattigdom<\/a>, V\u00e4lf\u00e4rd<\/a>, Latinamerika<\/a>, Arbetsl\u00f6shet<\/a>, IUSY<\/a>, Kuba<\/a>, Venezuela<\/a>, Hugo Chavez<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Min ledare ur senaste Frihet: Pl\u00e5tv\u00e4ggarna inne p\u00e5 bailefunkklubben i Rio de Janeiros favelaomr\u00e5de Cidade de Deus, Guds stad, skakar av den frustande basen fr\u00e5n stumma 808-trummor och h\u00e5rdmixade brasilianska st\u00e5lfat. Ljuden studsar ilsket genom ett hav av unga m\u00e4nniskor n\u00e4r jag r\u00f6r mig genom lokalen. Bailefunk, eller carioca som den egentligen heter, f\u00f6ddes n\u00e4r ungdomar i Rio de Janeiros 500 k\u00e5kst\u00e4der pusslade samman allt fr\u00e5n miami bass till brasiliansk folkmusik. D\u00e5 f\u00f6r att fungera som festens br\u00e4nsle. I dag som politiskt syre till ett land i omst\u00f6pning. Musiken k\u00e4nnetecknas av en kaotisk, suggestiv ljudbild som inte l\u00e4mnar n\u00e5gon obem\u00e4rkt. En adrenalinladdad underklassfunk som tar spj\u00e4rn fr\u00e5n en ung generations frustrationer och ambitioner. Genom en promenad genom 6 miljoner-megapolen Rio de Janeiro \u00e4r det l\u00e4tt att h\u00e4nf\u00f6ras av arkitekturen, tempot och drivkraften. Som ett Latinamerikas New York. De st\u00e5tliga fasaderna fr\u00e5n stadshuset, teatern och nationalbiblioteket ramar in stadens huvudtorg, Cin\u00ealandia.…<\/p>\n