![\"\"](\"http:\/\/www.etftrends.com\/wp-content\/uploads\/2011\/01\/personalitieshoward1.gif\" "\\"Inflation\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Brad DeLong, keynesian och professor i ekonomi vid Berkeleyuniversitetet, skriver intressant<\/a> om den eviga fr\u00e5gan om vad som egentligen \u00e4r en rimlig niv\u00e5 p\u00e5 inflationsm\u00e5let. Sverige har, liksom USA, ett inflationsm\u00e5l p\u00e5 tv\u00e5 procent, d\u00e4r h\u00f6gre avvikelser besvaras med h\u00f6jda r\u00e4ntor och d\u00e4rmed ett minskat penningutbud. DeLong menar att v\u00e4stv\u00e4rldens alltf\u00f6r strama inflationspolitik \u00e4r en av orsakerna till massarbetsl\u00f6sheten. Han anv\u00e4nder bland annat USA och Japan som exempel p\u00e5 l\u00e4nder d\u00e4r en n\u00e4rap\u00e5 nollprocentig r\u00e4nta t\u00f6mt ut m\u00f6jligheterna till en stimulanspolitik.<\/p>\n How much creeping inflation do we want? We used to think that about 2% per year was enough. But in the past generation major economies have twice gotten themselves stranded on the rocks of the zero nominal bound while pursuing 2% per year inflation targets. First Japan in the 1990s, and now the United States today, have found themselves on the lee shore in the hurricane.<\/p>\n <\/p><\/blockquote>\n Artikeln \u00e4r intressant f\u00f6r att den belyser ett grundl\u00e4ggande problem inom ekonomins policyomr\u00e5de. Ocks\u00e5 i den svenska debatten h\u00f6rs ibland ekonomer och opinionsbildare som argumenterar f\u00f6r ett slappare inflationsm\u00e5l, med argumentet att det per automatik skulle generera fler jobb. Men problemet med det syns\u00e4ttet \u00e4r att det f\u00f6rbiser det faktum att h\u00f6gre inflation – och d\u00e4rmed urholkade reall\u00f6ner – visserligen tenderar att \u00f6ka likviditeten i ekonomin, men ocks\u00e5 f\u00e5r en \u00e5terh\u00e5llande effekt p\u00e5 den l\u00e5ngsiktiga konsumtionen.<\/p>\n En f\u00f6rv\u00e4ntad eller faktisk h\u00f6gre inflation \u00f6kar riskben\u00e4genheten hos hush\u00e5llen och d\u00e4rmed sparandet. Och eftersom hush\u00e5llens sparande avspeglar l\u00e5ngsiktiga investeringar \u00e4r det en svag strategi f\u00f6r ekonomisk \u00e5terh\u00e4mtning. Dessutom m\u00e5ngfaldigar ett slappare inflationsm\u00e5l l\u00f6neglidning och ett upptrappat inflationsl\u00e4ge, n\u00e5got som riskerar \u00f6verhettning och kan f\u00f6rl\u00e4nga l\u00e5gkonjunkturer.<\/p>\n Men DeLongs po\u00e4ng \u00e4r trots det giltig och en viktig l\u00e4rdom f\u00f6r v\u00e4rldens centralbankschefer. En penningpolitik som ensidigt sneglar p\u00e5 inflation, f\u00f6rv\u00e4ntad och faktisk, utan att ta h\u00e4nsyn till produktivitet och syssels\u00e4ttning riskerar att skada ekonomier i behov av stimulanser. Men det \u00e4r lika viktigt att komma ih\u00e5g att verklig ekonomisk \u00e5terh\u00e4mtning bara kan \u00e5stadkommas genom en naturlig efterfr\u00e5gan i ekonomin, inte genom att l\u00e5ta inflationen glida i v\u00e4g. F\u00f6r att verkligen komma till bukt med arbetsmarknadens l\u00e5ngsiktiga problem kr\u00e4vs fler och andra l\u00f6sningar. Till exempel konjunkturberoende budgetregler, som m\u00f6jligg\u00f6r st\u00f6rre finanspolitiska stimulanser under l\u00e5gkonjunkturer.<\/p>\n <\/p>\n Intressant<\/a> om Ekonomi<\/a>, Politik<\/a>, Inflation<\/a>, Arbetsmarknad<\/a>, R\u00e4nta<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Brad DeLong, keynesian och professor i ekonomi vid Berkeleyuniversitetet, skriver intressant om den eviga fr\u00e5gan om vad som egentligen \u00e4r en rimlig niv\u00e5 p\u00e5 inflationsm\u00e5let. Sverige har, liksom USA, ett inflationsm\u00e5l p\u00e5 tv\u00e5 procent, d\u00e4r h\u00f6gre avvikelser besvaras med h\u00f6jda r\u00e4ntor och d\u00e4rmed ett minskat penningutbud. DeLong menar att v\u00e4stv\u00e4rldens alltf\u00f6r strama inflationspolitik \u00e4r en av orsakerna till massarbetsl\u00f6sheten. Han anv\u00e4nder bland annat USA och Japan som exempel p\u00e5 l\u00e4nder d\u00e4r en n\u00e4rap\u00e5 nollprocentig r\u00e4nta t\u00f6mt ut m\u00f6jligheterna till en stimulanspolitik. How much creeping inflation do we want? We used to think that about 2% per year was enough. But in the past generation major economies have twice gotten themselves stranded on the rocks of the zero nominal bound while pursuing 2% per year inflation targets. First Japan in the 1990s, and now the United States today, have found themselves on the lee shore in the hurricane. Artikeln \u00e4r…<\/p>\n