![\"\"](\"http:\/\/farm3.static.flickr.com\/2786\/4440065401_c4ff87c43c.jpg\" "\\"J\u00e4rnia")
<\/p>\n<\/p>\n
Allt tog sin b\u00f6rjan strax efter flytten till Lundagatan. Vi beh\u00f6vde k\u00f6pa n\u00e5gra krokar, ett par lister och s\u00e5dant d\u00e4r sm\u00e5plock som beh\u00f6vs n\u00e4r det ska skruvas och fixas. P\u00e5 sin plats. I sin ordning. Redan dagen efter stod jag d\u00e4r nere igen, fingrandes p\u00e5 muttrar och spackelf\u00f6rpackningar. Nyfiken, ja upplyft. Ocks\u00e5 det helt okej. Syftet fanns. Men de kommande dagarna kunde jag h\u00f6ra mig sj\u00e4lv t\u00e4nka saker som “jag kanske skulle kila ner till J\u00e4rnia och fixa lite fler lister”. Eller: “Undrar om J\u00e4rnia har f\u00e5tt in den d\u00e4r lampsladden”.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjar mer och mer inse att det h\u00e4r beteendet \u00e4r ett sluttande plan, d\u00e4r jag obevekligen tumlar ner mot avgrundens m\u00f6rker. F\u00f6r varje dag som g\u00e5r knyts min identitet allt starkare till det d\u00e4r mutterpalatset i korsningen vid Hornsgatan. H\u00e4romdagen fick jag en ny verktygsl\u00e5da, fin med massa fack och allt. F\u00f6rsta tanken som slog mig var alla saker jag skulle kunna fylla den med. Saker fr\u00e5n J\u00e4rnia. B\u00f6rjar bli r\u00e4dd.<\/p>\n
F\u00f6r vem vet var det slutar. Snart st\u00e5r jag kanske p\u00e5 huk i uppkn\u00e4ppt flanellskjorta, uppkavlade jeans och barfota. Snickrandes som om det inte finns n\u00e5gon morgondag. D\u00e5 \u00e4r jag inte l\u00e4ngre Daniel. D\u00e5 \u00e4r jag J\u00e4rniamannen. Han som vaknar upp mitt i natten, kallsvettig, och f\u00e5r tryckk\u00e4nslor \u00f6ver br\u00f6stet f\u00f6r att j\u00e4rnhandeln \u00e4r st\u00e4ngd.<\/p>\n