![\"\"](\"http:\/\/en.rian.ru\/images\/16067\/64\/160676437.jpg\" "\\"NATO\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
“Vi m\u00e5sta vitalisera<\/strong> NATO:s roll i v\u00e4rldsfreden.” Den deklarationen l\u00e4mnar\u00a0president Barack Obama p\u00e5 dagens ledarsida i International Herald Tribune. Obama tar p\u00e5 sig rollen som lekledare genom att understryka vikten av att st\u00e4rka den transatlantiska s\u00e4kerhetspakten, NATO, genom att knyta ytterligare l\u00e4nder till organisationens paraply. Andra l\u00e4nder f\u00f6rv\u00e4ntas glatt f\u00f6lja efter. Bara genom att utveckla nya f\u00f6rsvarsstrategier mellan Europa och USA g\u00e5r det att s\u00e4kra varaktig fred i m\u00e5nga av v\u00e4rldens konflikth\u00e4rdar, menar presidenten. Och visst k\u00e4nns argumentet kittlande. Problemet \u00e4r bara att det \u00e4r grovt f\u00f6renklat och saknar en mer l\u00e5ngsiktig id\u00e9 om s\u00e4kerhetspolitikens framtida roll och m\u00f6nster.<\/p>\n NATO lider av uppenbara<\/strong> problem med legitimitet i m\u00e5nga av de regioner d\u00e4r dess trupper verkar. Organisationen uppfattas ofta som en f\u00f6rl\u00e4ngd arm av USA:s intressen i v\u00e4rlden, alldeles oavsett om det \u00e4r sant eller inte. Flera debatt\u00f6rer har kritiserat insatsen i Afghanistan f\u00f6r att i alltf\u00f6r stor utstr\u00e4ckning domineras av NATO-f\u00f6rband. Civilbefolkningen har p\u00e5 flera h\u00e5ll v\u00e4nt sig mot fredsbevarande f\u00f6rband som f\u00f6rknippas med en amerikansk agenda i regionen. Den l\u00e5ngsiktiga strategin riskeras d\u00e4rmed av en ofta slarvigt genomf\u00f6rd insats med bristande f\u00f6rankring inom det afghanska civilsamh\u00e4llet. NATO-samordningen av internationella f\u00f6rband har sannolikt stj\u00e4lpt insatsen insatsen alldeles i on\u00f6dan.<\/p>\n NATO saknar ocks\u00e5<\/strong> en naturlig roll i en v\u00e4rld d\u00e4r varken kalla krigets logik eller territorialkrigets dynamik kan s\u00e4gas vara viktiga komponenter i geopolitiken. Atlantpakten har krampaktigt s\u00f6kt h\u00e5lla fast vid sin position som samlande paraply f\u00f6r v\u00e4rldens demokratier, samtidigt som det blir allt sv\u00e5rare att f\u00f6rsvara en samverkan som verkar enligt gamla strategier. Det framst\u00e5r som extremt otidsenligt att arrangera en f\u00f6rsvarsorganisation enligt f\u00f6rsvarsstrategier som uppr\u00e4ttades f\u00f6r en fundamentalt annorlunda v\u00e4rldskarta.<\/p>\n \u00c4n mer allvarligt.<\/strong> USA:s NATO-fixering sker p\u00e5 bekostnad av en internationell organisation med betydligt h\u00f6gre legitimitet, n\u00e4mligen FN. Insatserna inom NATO-ramverket ges prioritet medan FN i b\u00e4sta behandlas styvmoderligt. M\u00f6nstret f\u00f6rst\u00e4rks ytterligare varje g\u00e5ng Obama i f\u00f6rsta hand s\u00f6ker st\u00f6d inom NATO och i andra hand via FN. Utan en amerikansk president som menar allvar med att st\u00f6pa om hur det internationella samarbetet ser ut kommer FN aldrig att ges verkliga muskler att tackla v\u00e4rldens kritiska konflikth\u00e4rdar. I st\u00e4llet paralyseras s\u00e4kerhetsr\u00e5dets arbete och s\u00e5v\u00e4l neo-konservativa som realistiska krafter f\u00e5r vatten p\u00e5 sin kvarn.\u00a0Genom att fl\u00e4ta in NATO:s specifika kompetens och f\u00f6rsvarsgrenar i FN:s regi skulle det vara m\u00f6jligt att bygga bredare allianser i exempelvis Afghanistan.\u00a0I dag \u00e4r FN fullst\u00e4ndigt bakl\u00e5st av vetor\u00f6stande diktaturer och en sv\u00e4llande, sv\u00e5r\u00f6versk\u00e5dlig, byr\u00e5krati. FN framst\u00e5r som vekt och\u00a0nationalstaten blir den naturliga arenan f\u00f6r maktut\u00f6vning. Starkast styr.<\/p>\n Obamas NATO-vurm<\/strong> bjuder d\u00e4rmed p\u00e5 beska karameller f\u00f6r anh\u00e4ngare av en internationell s\u00e4kerhetsstrategi som baseras p\u00e5 multilaterala samarbeten inom FN. Senast i dag bes\u00f6kte president Barack Obama Lissabon f\u00f6r att diskutera den ryska bj\u00f6rnens roll i NATO-samarbetet. Med andra ord anv\u00e4nds samma organisation som skulle bek\u00e4mpa Sovjetunionens inflytande i v\u00e4rlden till att inkludera Rysslands s\u00e4kerhetspolitiska agenda. Samtidigt tornar andra, mer tr\u00e4ngande, hot upp i horisonten. Kinas valutakrig mot USA riskerar att trappas upp och p\u00e5verka mer \u00e4n bara handelspolitiken. Irans k\u00e4rnvapentrixande hotar stabiliteten i hela regionen. Pirater och extrema islamister skapar en grogrund f\u00f6r internationella n\u00e4tverk med utg\u00e5ngspunkt i Afrikas horn. Demokratins r\u00f6ster beh\u00f6ver utvidgas – men inte via NATO.<\/p>\n I st\u00e4llet f\u00f6r att envist klamra<\/strong> sig fast vid NATO-bandvagnen \u00e4r det h\u00f6g tid f\u00f6r USA att tillsammans med andra l\u00e4nder verka f\u00f6r att demokratisera och effektivisera FN:s funktionss\u00e4tt. D\u00e4r beh\u00f6vs USA, vare sig andra l\u00e4nder gillar det eller inte. Utan landets milit\u00e4ra kompetens och volym \u00e4r det orealistiskt att genomf\u00f6ra st\u00f6rre insatser i krigszoner. Detsamma g\u00e4ller f\u00f6r EU. Nu beh\u00f6vs nya former f\u00f6r samarbeten som \u00f6ppnar upp f\u00f6r en global s\u00e4kerhetspolitik d\u00e4r fokus skiftar fr\u00e5n egenintresse och gammaldags logik till \u00f6msesidig samverkan och en mer tidsenlig analys av skiftande hotbilder. Barack Obama skulle tj\u00e4na mer p\u00e5 lyssna mindre till \u00f6vervintrade Pentagonh\u00f6kar fr\u00e5n kalla kriget och i st\u00e4llet mejsla ut en utrikespolitik som finner inspiration och n\u00e4ring i USA:s progressiva tradition vid 1900-talets b\u00f6rjan. F\u00f6rst d\u00e5 \u00e4r det m\u00f6jligt att \u00e5stadkomma tydliga funktioner f\u00f6r fredsbevarande insatser och s\u00e4kra st\u00f6det bland en majoritet av medlemsl\u00e4nderna. Annars f\u00f6rblir\u00a0FN ett fluffigt h\u00f6lje av fina deklarationer men utan verktyg att st\u00e4nga d\u00f6rren f\u00f6r uppflammande terrorism.<\/p>\n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, NATO<\/a>, Internationellt<\/a>, FN<\/a>, S\u00e4kerhetspolitik<\/a>, USA<\/a>, Barack Obama<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" “Vi m\u00e5sta vitalisera NATO:s roll i v\u00e4rldsfreden.” Den deklarationen l\u00e4mnar\u00a0president Barack Obama p\u00e5 dagens ledarsida i International Herald Tribune. Obama tar p\u00e5 sig rollen som lekledare genom att understryka vikten av att st\u00e4rka den transatlantiska s\u00e4kerhetspakten, NATO, genom att knyta ytterligare l\u00e4nder till organisationens paraply. Andra l\u00e4nder f\u00f6rv\u00e4ntas glatt f\u00f6lja efter. Bara genom att utveckla nya f\u00f6rsvarsstrategier mellan Europa och USA g\u00e5r det att s\u00e4kra varaktig fred i m\u00e5nga av v\u00e4rldens konflikth\u00e4rdar, menar presidenten. Och visst k\u00e4nns argumentet kittlande. Problemet \u00e4r bara att det \u00e4r grovt f\u00f6renklat och saknar en mer l\u00e5ngsiktig id\u00e9 om s\u00e4kerhetspolitikens framtida roll och m\u00f6nster. NATO lider av uppenbara problem med legitimitet i m\u00e5nga av de regioner d\u00e4r dess trupper verkar. Organisationen uppfattas ofta som en f\u00f6rl\u00e4ngd arm av USA:s intressen i v\u00e4rlden, alldeles oavsett om det \u00e4r sant eller inte. Flera debatt\u00f6rer har kritiserat insatsen i Afghanistan f\u00f6r att i alltf\u00f6r stor utstr\u00e4ckning domineras av…<\/p>\n