![\"\"](\"http:\/\/lh5.ggpht.com\/_tR1t84abnT0\/SSXEAajuOSI\/AAAAAAAAALg\/xvammjC59hI\/IMG_2247_DxO.jpg\" "\\"Stad\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
De senaste veckorna har<\/strong> ett underliggande f\u00f6rakt mot f\u00f6rorten bubblat \u00f6ver och kanaliserats p\u00e5 bland annat debattsidor.<\/a> Ingen vill egentligen bo utanf\u00f6r tullarna utan tvingas av olika anledningar dit. Mot sin vilja. D\u00e4r samlas de misslyckade, de som aldrig tog sig i kragen och de som s\u00f6ker sig till v\u00e5ldet n\u00e4r kontot \u00e4r tomt mot slutet av m\u00e5naden. N\u00e4r Ulf Lundell f\u00f6r ett antal \u00e5rs sedan blev intervjuad om hur han s\u00e5g p\u00e5 sina uppv\u00e4xt\u00e5r i Orminge och ute p\u00e5 Ingar\u00f6 svarade han utan omsvep: “Det var fruktansv\u00e4rt. Jag vill aldrig dit igen”.<\/p>\n F\u00f6r ett par dagar sedan<\/strong> bl\u00e4ddrade jag i tidningen “V\u00e5rt Kungsholmen” mellan frukosttuggorna och teklunkarna, eftersom jag i princip bor halvtid p\u00e5 innerstans v\u00e4stra holme och halvtid l\u00e4ngs linje 18 s\u00f6derut. En av nyheterna handlade om att Stadsmissionen funderar p\u00e5 att flytta ett av sina centrum f\u00f6r heml\u00f6sa till Kungsholmen, varp\u00e5 reportern fr\u00e5gar ett par kungsholmsbor om vad de tycker. “Det k\u00e4nns inte alls bra. Det kommer ta hit kriminalitet och droger. Blir det s\u00e5 flyttar jag och min dotter h\u00e4rifr\u00e5n. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r de inte kan flytta verksamheten till f\u00f6rorten i st\u00e4llet”, svarar en kvinna och mamma i trettio\u00e5rs\u00e5ldern.<\/p>\n H\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00f6raktfullt kan tyckas<\/strong>, men sannolikt en r\u00e4tt s\u00e5 bra barometer p\u00e5 vilka v\u00e4rderingar som v\u00e4gleder allm\u00e4nheten just nu. Min andra adress, i Enskede, \u00e4r en av f\u00e5 platser i Stockholm d\u00e4r segregationens frontlinjer m\u00f6ts. Det som skiljer dem \u00e5t \u00e4r en g\u00e5ngtunnel. P\u00e5 ena sidan finns Dalen, ett omr\u00e5de som byggdes under 1970- och 1980-talen och pr\u00e4glas av l\u00e5ginkomsttagare och l\u00e5g status. P\u00e5 andra sidan ligger sekelskifteshusen, b\u00e5de i form av rymliga villor i 8-miljonerklassen och attraktiva l\u00e4genheter med kakelugnar och slipade golvplankor. Ena sidan tj\u00e4nar ofta dubbelt s\u00e5 mycket som den andra och r\u00f6star i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning bl\u00e5tt. H\u00e4r m\u00f6ts klassamh\u00e4llets ansikten och konsekvenser. Det geografiska avst\u00e5ndet \u00e4r inte mer \u00e4n 200-300 meter. B\u00e5de modernismens f\u00f6nstergluggar och sekelskiftets spr\u00f6jsade nischer vetter mot varandra. Men ingen k\u00e4nner eller umg\u00e5s med n\u00e5gon p\u00e5 den andra sidan.<\/p>\n Aldrig blir det s\u00e5 sm\u00e4rtsamt<\/strong> tydligt att segregationens logik i Stockholm baseras p\u00e5 innan- och utanf\u00f6r. H\u00e4r inne bor det kreativa, sk\u00f6tsamma m\u00e4nniskor som bidrar. D\u00e4r ute bor det lata, okulturella m\u00e4nniskor som t\u00e4r och kostar. Och det avspeglar sig i livsvanor, kulturella uttryck och i f\u00f6rl\u00e4ngningen klassamh\u00e4llets sj\u00e4lva karakt\u00e4r. Medieparet i stans skitn\u00f6digaste stadsdel, \u00f6stra S\u00f6dermalm, kollar ivrigt p\u00e5 Kobra medan eldstungorna i kakelugnen v\u00e4rmer upp den designklassikerbestr\u00f6dda sekelskiftesl\u00e4genheten. 20 minuter d\u00e4rifr\u00e5n sitter ett annat par och zappar mellan Kanal 5 och TV3, medan 70-talselementen h\u00e5ller r\u00e4tt temperatur i loftg\u00e5ngsl\u00e4genheten.<\/p>\n Det ena sofistikerat och norm<\/strong>. Det andra opassande, degenererat och avvikande. Centrum h\u00e5ller ihop och cementerar, periferin st\u00f6r men bekr\u00e4ftar samtidigt normens st\u00e4llning och status. Betraktar man stadens geografiska palett ytterligare \u00e4r det inte sv\u00e5rt att se att det i segregationens skiktning och logik finns ett rasistiskt raster som uppv\u00e4rderar en vit medelklassinnerstad som kontrasteras mot den f\u00e4rgade ytterstaden. Jobb mot bidrag. Trygghet mot kriminalitet. Blomstrande aff\u00e4rs- och nattliv mot bl\u00e5siga centrumskelett och pangade rutor. Mot den bakgrunden framst\u00e5r innerstadens hyckleri som \u00e4n tydligare. G\u00e4rna m\u00e5ngfald, men inte h\u00e4r. G\u00e4rna tolerans och \u00f6ppenhet, men inte om det inneb\u00e4r att jag inte kan uttala namnet p\u00e5 grannens d\u00f6rr i bostadsr\u00e4ttsf\u00f6reningen. G\u00e4rna lagom exotisk mat, men i \u00f6vrigt ingenting som st\u00f6r eller utmanar.<\/p>\n Och visst vore det fantastiskt<\/strong> om man sj\u00e4lv kunde g\u00e5 mot str\u00f6mmen och bryta m\u00f6nstret. Men i st\u00e4llet sitter jag d\u00e4r, hukad \u00f6ver Hemnetannonserna och bygger upp dr\u00f6mboendet i \u00e4nnu en fiskbensl\u00e4genhet i n\u00e5gon av innerstans stadsdelar. Varf\u00f6r? Visst \u00e4lskar jag innerstans puls, historia och dynamik. Men handlar det alla g\u00e5nger om en genuin k\u00e4rlek till s\u00f6ders kullerstensbekl\u00e4dda backar, eller i sj\u00e4lva verket om n\u00e5gonting helt annat? Om en vilja att tillh\u00f6ra den d\u00e4r trygga, tacksamma normen och speglas och bekr\u00e4ftas av likadant kl\u00e4dda m\u00e4nniskor med samma inredning och smak. Om att \u00e4ngsligt b\u00f6rja bl\u00e4ddra i surdegsbakb\u00f6cker och \u00e4gna en s\u00f6ndagseftermiddag \u00e5t att hitta det perfekta kaklet till badrummet. Jag ryser vid tanken.<\/p>\n Jag tror att n\u00e5gonting h\u00e4nder<\/strong> i ett samh\u00e4lle d\u00e4r den egna smaken och attributen fungerar som moralisk och kulturell kompass. I takt med att de ekonomiska och sociala klyftorna v\u00e4xer \u00f6kar ocks\u00e5 det geografiska och mentala avst\u00e5ndet som segregationens sylvassa barri\u00e4rer skapar. Det s\u00e5r en grogrund f\u00f6r en stad som f\u00f6rhindrar den sociala r\u00f6rligheten, h\u00e4mmar kreativitet och etablerar en permanent underklass. Det r\u00e4cker egentligen med att snegla p\u00e5 SL:s zonindelning f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 att Stockholm l\u00e5ngsamt h\u00e5ller p\u00e5 att stelna, torka och tappa den d\u00e4r drivkraften som under decennier lockat m\u00e4nniskor hit. Och vem vill bo i en stad som \u00e4r en kulturell kuv\u00f6s f\u00f6r d\u00e5tiden, ett museivakuum?<\/p>\n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Segregation<\/a>, Per Wirt\u00e9n<\/a>, F\u00f6rort<\/a>, Stad<\/a>, Innerstad<\/a>, Segregation<\/a>, Stockholm<\/a>, Rasism<\/a>, Klass<\/a>, Arkitektur<\/a>, Stadsplanering<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" De senaste veckorna har ett underliggande f\u00f6rakt mot f\u00f6rorten bubblat \u00f6ver och kanaliserats p\u00e5 bland annat debattsidor. Ingen vill egentligen bo utanf\u00f6r tullarna utan tvingas av olika anledningar dit. Mot sin vilja. D\u00e4r samlas de misslyckade, de som aldrig tog sig i kragen och de som s\u00f6ker sig till v\u00e5ldet n\u00e4r kontot \u00e4r tomt mot slutet av m\u00e5naden. N\u00e4r Ulf Lundell f\u00f6r ett antal \u00e5rs sedan blev intervjuad om hur han s\u00e5g p\u00e5 sina uppv\u00e4xt\u00e5r i Orminge och ute p\u00e5 Ingar\u00f6 svarade han utan omsvep: “Det var fruktansv\u00e4rt. Jag vill aldrig dit igen”. F\u00f6r ett par dagar sedan bl\u00e4ddrade jag i tidningen “V\u00e5rt Kungsholmen” mellan frukosttuggorna och teklunkarna, eftersom jag i princip bor halvtid p\u00e5 innerstans v\u00e4stra holme och halvtid l\u00e4ngs linje 18 s\u00f6derut. En av nyheterna handlade om att Stadsmissionen funderar p\u00e5 att flytta ett av sina centrum f\u00f6r heml\u00f6sa till Kungsholmen, varp\u00e5 reportern fr\u00e5gar ett par kungsholmsbor om…<\/p>\n