![\"\"](\"http:\/\/www.hobbiesplus.com.au\/signspotters\/P7150034.JPG\" "\\"Sign\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Det finns, enligt min<\/strong> mening, tv\u00e5 typer av opinionsbildare. Oavsett politisk f\u00e4rg. En sort som antar en pr\u00f6vande och pragmatisk h\u00e5llning till de stora samh\u00e4llsfr\u00e5gorna och framf\u00f6r allt har f\u00f6rm\u00e5gan att sj\u00e4lvkritiskt \u00e4ndra uppfattning efter hand. Den andra sorten \u00e4r d\u00e4remot rigid och dogmatisk i sin uppfattning om samh\u00e4llets roll och funktion. \u00c5sikten snarare \u00e4n verkligheten tycks ha ett egenv\u00e4rde. Ett lysande exempel p\u00e5 denna senare form av opinionsbildare \u00e4r SvD:s PJ Anders Linder, som i dagens ledare<\/a> skriver om ekonomisk politik.<\/p>\n I texten resonerar Linder <\/strong>om den senaste tidens debatt om vilket ekonomiskt recept som \u00e4r mest effektivt f\u00f6r att vitalisera v\u00e4rldsekonomin och syssels\u00e4ttningen. Och st\u00e4llningstagandet \u00e4r svartvitt. Fortsatt stimulanspolitik viftar han bort som orealistisk, i b\u00e4sta fall naiv. I st\u00e4llet hyllar Linder ogenerat Europa i allm\u00e4nhet och Storbritannien i synnerhet f\u00f6r den senaste tidens \u00e5tstramningar. Att dessa b\u00e5de har f\u00e5tt utl\u00e4ndska bed\u00f6mare att klia sig p\u00e5 huvudet, b\u00f6rsen att tumla ned\u00e5t och arbetsl\u00f6sheten att kl\u00e4ttra upp\u00e5t tycks inte oroa honom.<\/p>\n Hans syns\u00e4tt \u00e4r betecknande<\/strong> f\u00f6r den ideologiska h\u00f6gerns id\u00e9komplex i den ekonomiska debatten. Det \u00e4r moraliskt fel att anv\u00e4nda l\u00e5nade pengar f\u00f6r att investera sig ur en kris. Att investeringarna g\u00e5r till viktiga sektorer i samh\u00e4llet spelar ingen roll. P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det “orealistiskt att sig annat \u00e4n br\u00e4cklig tillv\u00e4xt under \u00e5ren direkt efter en sv\u00e5r finanskris”. Det beh\u00f6vs helt enkelt en form av kreativ f\u00f6rst\u00f6relse f\u00f6r att ge tillv\u00e4xten ny n\u00e4ring, resonerar \u00e5tstramningsextremisterna.<\/p>\n \u00c4n en g\u00e5ng \u00e4r det verkligheten<\/strong> som \u00e4r h\u00f6gerns st\u00f6rsta nemesis. Mot slutet av 2007 och under 2008-2010 genomf\u00f6rde Brasiliens president, socialdemokraten L\u00fala, ett massivt stimulansprogram f\u00f6r att m\u00f6ta den globala finanskrisen i grind. Receptet var typiskt keynesianskt och inneh\u00f6ll att fr\u00e5n satsningar p\u00e5 forskning och modernisering av skolor till direkt st\u00f6d till hush\u00e5llen i form av bidrag. Resultatet \u00e4r ingenting annat \u00e4n h\u00e4pnadsv\u00e4ckande, till och med f\u00f6r en inbiten keynesian som jag sj\u00e4lv.<\/p>\n Vad \u00e4r moraliskt fel med<\/strong> att m\u00e4nniskor f\u00e5r beh\u00e5lla sina jobb, att ekonomin utvecklas och att folkvalda f\u00e5r st\u00f6rre m\u00f6jligheter att genomf\u00f6ra sin politik?<\/p>\n Linder forts\u00e4tter sitt korst\u00e5<\/strong>g mot stimulansekonomerna genom att s\u00e5ga den amerikanska administrationens krispolitik som “l\u00e5nefinansierade, kortsiktiga stimulanser till hush\u00e5llen”. S\u00e4g vad? \u00c4ven om PJ Anders Linder redan under valet 2008 kom ut ur garderoben som ivrig McCain-anh\u00e4ngare vore det tacksamt med lite intellektuell hederlighet. Obamas stimulansprogram finansierades bland annat av en skatteh\u00f6jning p\u00e5 den rikaste tiondelen i samh\u00e4llet. N\u00e5got renodlat l\u00e5n r\u00f6rde det sig knappast om. Det extrema underskott \u00e4r knappast heller en produkt av stimulanspolitiken, snarare av ett \u00e5tta \u00e5r l\u00e5ngt trickle down-experiment. Vilket f\u00f6r \u00f6vrigt varit fallet varje g\u00e5ng republikanerna haft makten i USA.<\/p>\n Obamas stimulanspaket<\/strong> inneh\u00f6ll dessutom l\u00e5ngsiktiga investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning i kombination med kortsiktiga st\u00f6d till s\u00e4rskilt utsatta grupper och sektorer i samh\u00e4llet. Och det fungerade. Arbetsl\u00f6sheten sj\u00f6nk, tillv\u00e4xten tog fart och b\u00f6rsen b\u00f6rjade leva igen. Det var f\u00f6rst n\u00e4r stimulanspengarna tog slut som problemen hopade sig igen, n\u00e4r den offentliga konsumtionen inte l\u00e4ngre f\u00f6rm\u00e5dde kompensera f\u00f6r fallet i den privata sektorn. Men den delen \u00e4r Linder f\u00f6rst\u00e5s ointresserad av.<\/p>\n Men jag ska \u00e5tminstone <\/strong>ge Linder kredd f\u00f6r en slutsats, n\u00e4mligen att den befintliga balansen mellan sparande och l\u00e5n \u00e4r oh\u00e5llbar. I dagsl\u00e4get har svenska hush\u00e5ll den l\u00e4gsta sparkvoten (f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sparande, inkomster och utgifter) i modern historia. F\u00f6r \u00f6vrigt samma f\u00f6rh\u00e5llande som amerikanska hush\u00e5ll hade strax innan finanskrisen. En alltf\u00f6r h\u00f6g skulds\u00e4ttning \u00e4r inte bara d\u00e5ligt f\u00f6r den enskilde, det kan “f\u00e5 hela ekonomier p\u00e5 glid”.<\/p>\n Synd bara att l\u00f6sningen<\/strong> stannar vid offentliga \u00e5tstramningar och inte vid de mer strukturella orsakerna. Finanskrisen var inte enbart en effekt av privat l\u00e5nefest utan av en m\u00e5ng\u00e5rig avregleringskultur av kreditmarknaden som uppmuntrade riskabla och korkade l\u00e5nestrukturer. Lyckligtvis har USA b\u00f6rjat reglera de allra v\u00e4rsta avarterna av finanssektorn via en nyligen klubbad finanslag. Europa borde f\u00f6lja efter. Det \u00e4r ett problem med utg\u00e5ngspunkt i samh\u00e4llet, inte i den enskildes moraliska f\u00f6rflackning.<\/p>\n Linders ledare behandlar<\/strong> ocks\u00e5 svenska f\u00f6rh\u00e5llanden, med ett par r\u00e4tt magstarka rader. Budgetdisciplinen ska v\u00e5rdas, oavsett konjunkturl\u00e4ge. “Kommunerna har vad de beh\u00f6ver”, sl\u00e5r Linder tryggt fast. S\u00e4g det till personalen p\u00e5 \u00e4ldreboendet, till l\u00e4raren i skolan eller de som handl\u00e4gger den nittioprocentiga \u00f6kningen av socialbidrag. Min slutsats \u00e4r snarare att budgettak \u00e4r fantastiskt, vid normal konjunktur. Under l\u00e5gkonjunktur och krisliknande f\u00f6rh\u00e5llande beh\u00f6vs flexibla budget- och utgiftstak f\u00f6r att kunna genomf\u00f6ra omfattande stimulanser. D\u00e5 \u00e4r inte underskotten det st\u00f6rsta problemet, utan att folk faktiskt saknar jobb och trygghet.<\/p>\n Bostadsmarknaden \u00e4r<\/strong> \u00f6verhettad, konstaterar Linder, och han f\u00f6resl\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nkta r\u00e4nteavdrag i kombination med en minskad kapitalskatt. Bara s\u00e5d\u00e4r. Ingenting om att f\u00f6r\u00e4ndringen av fastighetsskatten, under h\u00f6gkonjunktur, eldade p\u00e5 en redan gl\u00f6dhet bostadsmarknad. Ingenting om att obalansen mellan hyres- och bostadsr\u00e4tter skapar en osund efterfr\u00e5gan f\u00f6r de senare. Och ingenting om att s\u00e4nkt kapitalskatt faktiskt inte skulle skapa ett enda nytt jobb. S\u00e5dan \u00e4r h\u00f6gerns intellektuella \u00e4rlighet.<\/p>\n “En del trodde att finanskrisen<\/strong> skulle leda till en storstilad \u00e5terkomst f\u00f6r socialismen. Alls icke s\u00e5.” Dessa rader rundar av Linders ekonomiska manifest i en lika delar sj\u00e4lvgod som markerande ton. Och jag h\u00e5ller delvis med honom. N\u00e5gon socialism blev det inte. D\u00e4remot en ansats till ett f\u00f6rnyat samtal om samh\u00e4llets respektive marknadens roll, vilka reformer som b\u00e4st skapar tillv\u00e4xt och om h\u00f6gerns tolkningsf\u00f6retr\u00e4de p\u00e5 det ekonomiska omr\u00e5det verkligen gynnat syssels\u00e4ttningen. USA:s regering har i progressiv anda genomf\u00f6rt en omfattande sjukv\u00e5rdsreform, byggt ut det sociala skyddsn\u00e4tet f\u00f6r arbetsl\u00f6sa, reglerat finanssektorn och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att driva igenom en ny klimatpolitik. Det \u00e4r morgon i Amerika, med Reagans ord. Samtidigt krymper Europas ekonomier under \u00e5tstramningsideologin, ivrigt p\u00e5hejad av h\u00f6gerns opinionsbildare.<\/p>\n Vad vi just nu ser framf\u00f6r<\/strong> oss \u00e4r i sj\u00e4lva verket det stora slaget om id\u00e9er, om synen p\u00e5 verkligheten och vad vi faktiskt kan \u00e5stadkomma. Ideologins kontraster blir tydligare och alternativen klarare. Inom kort vet vi hur det gick.<\/p>\n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Ekonomi<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Arbetsmarknad<\/a>, Syssels\u00e4ttning<\/a>, USA<\/a>, Brasilien<\/a>, Val 2010<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns, enligt min mening, tv\u00e5 typer av opinionsbildare. Oavsett politisk f\u00e4rg. En sort som antar en pr\u00f6vande och pragmatisk h\u00e5llning till de stora samh\u00e4llsfr\u00e5gorna och framf\u00f6r allt har f\u00f6rm\u00e5gan att sj\u00e4lvkritiskt \u00e4ndra uppfattning efter hand. Den andra sorten \u00e4r d\u00e4remot rigid och dogmatisk i sin uppfattning om samh\u00e4llets roll och funktion. \u00c5sikten snarare \u00e4n verkligheten tycks ha ett egenv\u00e4rde. Ett lysande exempel p\u00e5 denna senare form av opinionsbildare \u00e4r SvD:s PJ Anders Linder, som i dagens ledare skriver om ekonomisk politik. I texten resonerar Linder om den senaste tidens debatt om vilket ekonomiskt recept som \u00e4r mest effektivt f\u00f6r att vitalisera v\u00e4rldsekonomin och syssels\u00e4ttningen. Och st\u00e4llningstagandet \u00e4r svartvitt. Fortsatt stimulanspolitik viftar han bort som orealistisk, i b\u00e4sta fall naiv. I st\u00e4llet hyllar Linder ogenerat Europa i allm\u00e4nhet och Storbritannien i synnerhet f\u00f6r den senaste tidens \u00e5tstramningar. Att dessa b\u00e5de har f\u00e5tt utl\u00e4ndska bed\u00f6mare att klia sig p\u00e5 huvudet, b\u00f6rsen…<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.tradingeconomics.com\/Temp\/Brazil-GDP-Growth-Rate-Chart-000003.png\" "\\"d\\"")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.bartcop.com\/deficit-or-surplus.gif\" "\\"Deficit\\"")
<\/p>\n