![\"\"](\"http:\/\/farm1.static.flickr.com\/208\/488551146_4068386b5e.jpg\" "\\"Double")
<\/p>\n<\/p>\n
N\u00e4r jag efter en veckas resande<\/strong> satte nyckeln i l\u00e5set och \u00f6ppnade d\u00f6rren m\u00f6ttes jag av ett hav av morgontidningar. 16 sammanlagt. Efter att ha bl\u00e4ddrat igenom huvuddelen, liksom kikat runt p\u00e5 finfina\u00a0Reuters Finance<\/a>, st\u00e5r det klart att den ekonomiska \u00e5terh\u00e4mtningen i USA och Europa g\u00e5r knackigt. Flera motstridiga besked om syssels\u00e4ttningen, bostadsmarknaden och industrins prestanda g\u00f6r att marknaden pendlat vilt. Ingen verkar riktigt veta om det bara \u00e4r en tillf\u00e4llig svacka i en period av tillv\u00e4xt eller om det i sj\u00e4lva verket r\u00f6r sig om en s\u00e5 kallad double dip-recession, eller en w-formad konjunkturcykel. Sj\u00e4lv tror jag p\u00e5 det senare.<\/p>\n It goes like this.<\/strong> Strax efter finanskrisen lanserade b\u00e5de Europa och USA en rad finanspolitiska stimulanser f\u00f6r att m\u00f6ta krisen. USA investerade rej\u00e4lt i infrastruktur, renoveringar och en satsning i offentlig sektor. Samtidigt kapade centralbankerna r\u00e4ntorna till n\u00e4rmare nollniv\u00e5er, f\u00f6r att \u00f6ka likviditeten och investeringarna. Och det verkade fungera. Konsumtionen kickade snabbt ig\u00e5ng igen och arbetsl\u00f6sheten b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt krypa ned\u00e5t. Enligt klassisk keynesiansk ekonomisk teori fungerade de kontracykliska \u00e5tg\u00e4rderna.<\/p>\n Men ack den lycka som varar.<\/strong> Under v\u00e5ren meddelade n\u00e4mligen flera europeiska regeringar att de, trots varningar, skulle b\u00f6rja strypa offentliga utgifter och fokusera p\u00e5 att bek\u00e4mpa budgetunderskotten. Ekonomin g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 pass bra och det \u00e4r dags att vinna f\u00f6rtroende fr\u00e5n marknaderna igen, tycktes de resonera. I USA blev det inga fler stimulans\u00e5tg\u00e4rder. I samma takt som pengarna sipprade undan b\u00f6rjade det g\u00e5 tr\u00f6gt igen. M\u00f6nstret k\u00e4nns igen fr\u00e5n 1937, d\u00e5 Franklin D Roosevelt alltf\u00f6r hastigt fokuserade p\u00e5 underskottsbek\u00e4mpning och skatteh\u00f6jningar i st\u00e4llet f\u00f6r att pumpa in investeringar i den offentliga ekonomin.<\/p>\n Debatten i Europa och USA<\/strong> har i m\u00e5ngt och mycket handlat om att den ekonomiska kr\u00e4ftg\u00e5ngen \u00e4r ett bevis f\u00f6r att stimulanser inte fungerar och att det viktigaste snarare \u00e4r att spara sig igenom krisen. Flera proffstyckare f\u00f6rutsp\u00e5r exempelvis att Obamas ekonomiska politik kommer att kosta honom b\u00e5de senaten och kongressen i valet i november. Och det kan mycket v\u00e4l vara s\u00e5. Problemet \u00e4r bara att det \u00e4r en illusion.<\/p>\n Vad v\u00e4rldens ekonomier<\/strong> beh\u00f6ver just nu \u00e4r recept som fungerar och som har b\u00e4ring i historiska och praktiska erfarenheter. Varken Reagans utbudsextremism p\u00e5 1980-talet eller en underskotts\u00e4ngslan kommer att f\u00e5 v\u00e4rldsmarknaden p\u00e5 f\u00f6tter igen. F\u00f6rst och fr\u00e4mst m\u00e5ste l\u00e4nderna v\u00e5ga investera i nya stimulanspaket, som b\u00e5de ger kort- och l\u00e5ngsiktiga vinster. Det kommer att f\u00e5 ner arbetsl\u00f6sheten och \u00f6ka f\u00f6rtroendet f\u00f6r den ekonomiska politiken.<\/p>\n Men p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt<\/strong> \u00e4r det lika viktigt att f\u00f6r\u00e4ndra villkoren f\u00f6r de finansiella sektorerna och hitta \u00f6verstatliga arenor f\u00f6r att f\u00f6rhindra kommande kriser och recessioner. Den nationalstatliga verktygsl\u00e5dan ekar allt tommare och utan nya metoder f\u00f6r att hantera konjunktursv\u00e4ngningar blir n\u00e4sta kris sannolikt b\u00e5de djupare och tuffare. IMF och V\u00e4rldsbanken m\u00e5ste utvecklas och ges en tydligare koppling till beslutsfattande och praktiska \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 leverera fungerande ekonomiska paket.<\/p>\n L\u00f6sningarna finns.<\/strong> Men finns ledarna?<\/p>\n \n Intressant<\/a> om Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Ekonomi<\/a>, Arbetsmarknad<\/a>, Jobb<\/a>, Syssels\u00e4ttning<\/a>, EU<\/a>, Europa<\/a>, USA<\/a>, Barack Obama<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r jag efter en veckas resande satte nyckeln i l\u00e5set och \u00f6ppnade d\u00f6rren m\u00f6ttes jag av ett hav av morgontidningar. 16 sammanlagt. Efter att ha bl\u00e4ddrat igenom huvuddelen, liksom kikat runt p\u00e5 finfina\u00a0Reuters Finance, st\u00e5r det klart att den ekonomiska \u00e5terh\u00e4mtningen i USA och Europa g\u00e5r knackigt. Flera motstridiga besked om syssels\u00e4ttningen, bostadsmarknaden och industrins prestanda g\u00f6r att marknaden pendlat vilt. Ingen verkar riktigt veta om det bara \u00e4r en tillf\u00e4llig svacka i en period av tillv\u00e4xt eller om det i sj\u00e4lva verket r\u00f6r sig om en s\u00e5 kallad double dip-recession, eller en w-formad konjunkturcykel. Sj\u00e4lv tror jag p\u00e5 det senare. It goes like this. Strax efter finanskrisen lanserade b\u00e5de Europa och USA en rad finanspolitiska stimulanser f\u00f6r att m\u00f6ta krisen. USA investerade rej\u00e4lt i infrastruktur, renoveringar och en satsning i offentlig sektor. Samtidigt kapade centralbankerna r\u00e4ntorna till n\u00e4rmare nollniv\u00e5er, f\u00f6r att \u00f6ka likviditeten och investeringarna. Och det verkade fungera.…<\/p>\n