![\"\"](\"http:\/\/cdn.nahright.com\/news\/wp-content\/uploads\/2009\/11\/pill_diwangvaldezphotography.jpg\" "\\"Pill\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
F\u00e5 saker kan irritera mig s\u00e5 mycket som n\u00e4r folk p\u00e5st\u00e5r att hiphop fr\u00e5n s\u00f6dern bara \u00e4r intelligensbefriad och materialistisk. Att den saknar relevans och en st\u00f6rre ber\u00e4ttelse. I sj\u00e4lva verket \u00e4r det ofta den breda dialektens rap som speglar n\u00e5gra av USA:s k\u00e4rvaste omr\u00e5den och lyfter tr\u00e4ngande sociala och ekonomiska problem. Anledningen \u00e4r att den f\u00f6rh\u00e5llandevis stora autonomin f\u00f6r delstater, med m\u00e5nga \u00e5rs dominans av konservativa gunern\u00f6rer, har etablerat spillror av sociala skyddsn\u00e4t som g\u00f6r att de mer liknar nattv\u00e4ktar- \u00e4n v\u00e4lf\u00e4rdsstater. D\u00e4r liberala (i amerikansk bem\u00e4rkelse) delstater i nordost investerat i omfattande sjukv\u00e5rdsf\u00f6rs\u00e4kringar och satsat p\u00e5 bost\u00e4der och infrastruktur har bandet av r\u00f6da (\u00e4n en g\u00e5ng i amerikansk bem\u00e4rkelse) stater i syd bantat en redan begr\u00e4nsad v\u00e4lf\u00e4rd och i st\u00e4llet s\u00e4nkt skatter. Resultatet \u00e4r urbana omr\u00e5den i syd som \u00e4r sv\u00e5rt eftersatta, med\u00a0med l\u00e4gre boendestandard och utbildningsniv\u00e5. Ingenstans i USA \u00e4r exempelvis arbetsl\u00f6sheten s\u00e5 p\u00e5tatlig och barnfattigdomen s\u00e5 extrem som i de fattigaste delarna av Houston, Atlanta och Alabama. M\u00f6nster som f\u00f6rst\u00e5s s\u00e4tter sin pr\u00e4gel ocks\u00e5 p\u00e5 musiken.<\/p>\n
S\u00f6dern representerar d\u00e4rmed ett eget landskap, politiskt och kulturellt, och regionens hiphop penslar d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 ett eget, sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, portr\u00e4tt av samtidens fenomen. Portr\u00e4tt som h\u00e4mtar n\u00e4ring fr\u00e5n fuktskadade verandor i outh\u00e4rdlig hetta, snarare \u00e4n bl\u00e5siga gatukorsningar. N\u00e4r jag k\u00f6rde fr\u00e5n New York i norr till Atlanta i s\u00f6der i h\u00f6stas \u00f6verraskades jag av de monumentala skillnader som r\u00e5der ju l\u00e4ngre s\u00f6derut man kommer. I ett afroamerikanskt omr\u00e5de p\u00e5 en sidan motorv\u00e4gen i South Carolina var husen mer eller mindre ruckel och n\u00e4r jag st\u00e4llde fr\u00e5gor om kvarteret vid bensinmacken i n\u00e4rheten fick jag r\u00e5det att “h\u00e5lla mig undan ansamlingar av svarta m\u00e4n.” Ett uttalande som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt skulle vara ot\u00e4nkbart p\u00e5 andra h\u00e5ll. Fem minuters bilv\u00e4g d\u00e4rifr\u00e5n syntes prydliga patriciervillor, bebodda av en v\u00e4lm\u00e5ende medelklass. H\u00e4r bodde \u00f6verhuvudtaget inga svarta, n\u00e5got som inte minst tydliggjordes av de m\u00e5nga konfederativa flaggorna<\/a>. S\u00f6dern har \u00e4nnu l\u00e5ngt kvar till f\u00f6rsoning med slaveriets \u00f6ppet s\u00e5r.<\/p>\n Alldeles oavsett om de urbana metropolerna i nord\u00f6st och v\u00e4st \u00e4r kluvna, uppdelade, st\u00e4der s\u00e5 genomborras de s\u00f6dra regionerna av ytterligare ett raster, n\u00e4mligen det rasistiska. Ingen annanstans i USA finns en s\u00e5 tydlig fysisk och mental gr\u00e4ns mellan vita och svarta som h\u00e4r. Trots att Jim Crow-lagarna avskaffades f\u00f6r decennier sedan \u00e4r det p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll som om ingenting f\u00f6r\u00e4ndrats. Var och en lever f\u00f6r sig. De bj\u00e4rta kontrasterna i kombination med ett p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt konkretare klassamh\u00e4lle g\u00f6r ocks\u00e5 att hiphop fr\u00e5n s\u00f6dern f\u00f6rnyats, utvecklats och spr\u00e4ngt gr\u00e4nser n\u00e4r New York och \u00f6stkusten i stort ofta stagnerat och isolerat sig i en ointressant och skitn\u00f6dig \u00e4kthetsdebatt.<\/p>\n N\u00e4sta generation av rappare fr\u00e5n s\u00f6dern som just nu h\u00e5ller p\u00e5 att etablera sig bryter ny mark och f\u00f6der p\u00e5 mer \u00e4n ett s\u00e4tt fram en helt ny form av genre. En relativ nykomling p\u00e5 scenen \u00e4r Atlantabaserade Pill, som kombinerar starka ber\u00e4ttelser fr\u00e5n gatan med en vass samh\u00e4llskritik riktad upp\u00e5t. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge har han bara sl\u00e4ppt tv\u00e5 mixtapes, The Prescription <\/em>och The Refill<\/em>, men forts\u00e4tter han leverera har jag sv\u00e5rt att se att han inte ska bli en av s\u00f6derns klaraste lysande ordsmeder de n\u00e4rmaste \u00e5ren. Dessutom bevisar han med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet att politisk hiphop inte beh\u00f6ver vara smal och konventionell som s\u00f6mnpillret Common, eller \u00f6vertydlig och plakatpolitisk som Dead Prez.<\/p>\n “Min mamma brukade ber\u00e4tta f\u00f6r mig att jag kunde bli precis vad jag ville, men det var sv\u00e5rt att tro p\u00e5 n\u00e4r vi bodde d\u00e4r vi bodde.”<\/em><\/p>\n