![\"qb2_liten\"](\"http:\/\/www.danielmathisen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/02\/qb2_liten-300x199.jpg\" "\\"qb2_liten\\"")
<\/p>\n\n
<\/p>\n
Nedan \u00e4r ett p\u00e4rlband av sp\u00e5r som reflekterar \u00f6ver och illustrerar hiphopens sj\u00e4lvbild, b\u00e5de i relation till macho- och manlighetsidealet men lika mycket kopplat till klass och makt. I bland h\u00f6js det r\u00f6ster som l\u00e5ter musikgenren och dess ut\u00f6vare st\u00e5 till svars f\u00f6r snedvridna v\u00e4rderingar och f\u00f6reteelser som \u00e5terfinns i samh\u00e4llet som helhet. Somliga g\u00e5r till och med s\u00e5 l\u00e5ngt som att h\u00e4vda att det \u00e4r hiphopen i sig som etablerar destruktiva stereotyper och en sexistisk kvinnosyn.<\/p>\n
F\u00f6r egen del \u00e4r jag r\u00e4tt s\u00e5 \u00f6vertygad om att en musikgenre aldrig kan ha separata uttryck i sig, utan snarare fungerar som ett prisma f\u00f6r alla de v\u00e4rderingar och strukturer som representeras i stort. Sj\u00e4lvklart \u00e4r det b\u00e5de problematiskt och skamligt att m\u00e5nga l\u00e5tar, i synnerhet inom den mer kommersiellt f\u00e4rgade f\u00e5ran, i h\u00f6g grad bygger f\u00f6rs\u00e4ljningsvolymer p\u00e5 unkna k\u00f6nsroller och ett materialistiskt och elitistiskt rikedomsideal. Men att h\u00e4vda att det skulle vara genren i sig som har f\u00f6tt uttryckss\u00e4tten \u00e4r att b\u00f6rja i fel \u00e4nde.<\/p>\n
Ett samh\u00e4lle som pr\u00e4glas av stora klassklyftor, extremt oj\u00e4mst\u00e4llda f\u00f6rh\u00e5llanden mellan kvinnor och m\u00e4n liksom stora skillnader i livschanser mellan m\u00e4nniskor kommer alltid att penslas i samma toner inom kulturens, konstens och musikens dom\u00e4ner. Skillnaden \u00e4r bara att det blir mer eller mindre tydligt och att det \u00e4r mer tacksamt att beskylla en liten t\u00e5rtbit av samh\u00e4llet f\u00f6r strukturellt rotade problem och or\u00e4ttvisor. M\u00f6nstret k\u00e4nns igen.<\/p>\n
Det som \u00e4r intressant med hiphopen som genre \u00e4r just att den \u00e4r sprungen ur djup fattigdom och alienering, n\u00e5got som bidragit till att f\u00f6da fram v\u00e4ldigt distinkta uttryckss\u00e4tt. Men det \u00e4r inte p\u00e5 n\u00e5got som helst s\u00e4tt kopplat till att det \u00e4r n\u00e5got specifikt f\u00f6r varken hiphop eller de individer som representerar och ut\u00f6var genren. \u00c4ven om genren ofta portr\u00e4tteras som en enhet – bef\u00e4st med sexistiska och patriarkala etiketter – best\u00e5r den av ett enormt spektrum av skilda undergenrer, b\u00e5de i text, estetik och stil. Problemet \u00e4r bara att medier och kritiker g\u00e4rna buntar ihop tusentals ut\u00f6vare och l\u00e5ter de mest kommersiella fungera som galjonsfigurer f\u00f6r alla andra. Det blir lite som att l\u00e5ta Ulf Lundells trista kvinnosyn representera rockgenren som helhet.\u00a0Liknande mekanismer och tendenser syns \u00e4ven inom den tidiga punkens spretighet och inte minst inom stora delar av jazzen. De genrer som som blommar ut via desperation och utslagning blir en spegling av samh\u00e4llet i alla dess nyanser, p\u00e5 gott och ont, och bem\u00f6ts d\u00e4refter.<\/p>\n
Av den anledningen blir det ocks\u00e5 mer intressant att diskutera texter, uttryckss\u00e4tt ur ett mer renodlat klass- och genusperspektiv. Vilka strukturer finns bakom? Vilken sj\u00e4lvbild har genrens ut\u00f6vare skapat? Hur kan manlighets- och rikedomsidealet kopplas till sociala f\u00f6rh\u00e5llanden och socialisering? F\u00f6rst d\u00e5 kan diskussionen om hiphopens samh\u00e4lleliga roll bli verkligt intressant.<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e4mligen l\u00e5ngtifr\u00e5n n\u00e5gon slump att hiphopen fullkomligt blomstrade i samband med och strax efter Reagan\u00e5ren 1980-1988. I ljuset av v\u00e4xande klyftor<\/a>, en i m\u00e5nga avseenden utpr\u00e4glad rasistisk administration och ett samh\u00e4lle som slets is\u00e4r etablerades p\u00e5 allvar en p\u00e5 samma g\u00e5ng protest- som festr\u00f6relse. Lika mycket kyld Heineken\u00f6l mellan grillarna p\u00e5 hustaken som knutna n\u00e4var i fickor \u00f6ver ett land som v\u00e4nt en hel generation av arbetarklassungdomar ryggen. Genrens f\u00f6rgreningar och skiftningar \u00f6ver tid b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r ses som en konsekvens av samh\u00e4llet och dess f\u00f6r\u00e4ndringar. Inte som en isolerad s\u00e4rkultur.<\/p>\n B\u00e5de Public Enemys h\u00e5rdhudade politiska agitation och Young Jeezys till synes ytligt materialistiska, men i sj\u00e4lva verket ytterst politiska, texter \u00e4r lika viktiga pusselbitar i en st\u00f6rre ber\u00e4ttelse om hur samh\u00e4llets st\u00f6pts om och bytt form under de senaste trettio \u00e5ren. D\u00e4rmed inte sagt att alla rappare och ut\u00f6vare ska friskrivas fr\u00e5n ansvar, tv\u00e4rtom. Men det vore \u00e5tminstone kl\u00e4dsamt om medier och kritiker kunde f\u00f6rm\u00e5 behandla hiphop med samma intresse, nyfikenhet och professionalitet som pr\u00e4glar den mer seri\u00f6sa rockkritiken.<\/p>\n \n Born September 28 my life far from great \/\u00a0No food on the table so we fought for steak \/\u00a0But im so close to jail, feels like I’m so close to hell \/\u00a0Moms smokin rocks same shit im sellin’ \/So who’s wrong – her or me?<\/em><\/p>\n