![\"\"](\"http:\/\/farm4.static.flickr.com\/3353\/3330817625_a2b345ac45_o.jpg\" "\\"Keynes\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
S\u00e4llan har Dylans ord k\u00e4nts mer aktuella \u00e4n just nu<\/a>. S\u00e5 sent som f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan betraktades\u00a0John Maynard Keynes<\/a> minst sagt med skepsis bland st\u00f6rre delen av etablerade nationalekonomer. I b\u00e4sta fall var han den naiva, okunniga, kusinen som ingen egentligen lyssnade p\u00e5. Men f\u00f6r det mesta fungerade han snarare som en marginell antites, en historisk parentes, till tidens ekonomiska t\u00e4nkande. Jag minns speciellt hur jag vid en f\u00f6rel\u00e4sning i nationalekonomi vid Stockholms universitet, under h\u00f6sten 2006, fick h\u00f6ra f\u00f6rel\u00e4saren \u00e4gna tio minuter \u00e5t att s\u00e5ga Keynes teorier och de resterande tre timmarna \u00e5t att presentera de snitsiga formlerna bakom den regerande utbudsekonomin. Det fanns tv\u00e5 s\u00e4tt att se p\u00e5 ekonomi: ett var r\u00e4tt, det andra fel.<\/p>\n Men det \u00e4r knappast n\u00e5got nytt. Bakgrunden till det teoretiska – och h\u00f6gst ideologiska – skiftet fr\u00e5n Keynes cykliska efterfr\u00e5gemodell till Friedmans statsfientliga\u00a0laissez-faire<\/a><\/em>-ramverk b\u00f6rjade i sj\u00e4lva verket redan p\u00e5 1960- och 1970-talet. Ofta f\u00f6rklaras det med att Keynes teorier inte f\u00f6rm\u00e5dde f\u00f6rklara oljekrisens och stagflationens efterverkningar inom de v\u00e4sterl\u00e4ndska ekonomierna. Friedmans<\/a> introduktion av naturlig arbetsl\u00f6shet och id\u00e9konceptet bakom prisflexibilitetens lov s\u00e5gs som b\u00e4ttre verktyg att f\u00f6rklara ekonomiska modeller under f\u00f6r\u00e4ndring. Typ.\u00a0Som s\u00e5 ofta handlade det egentligen lika mycket om politik, eller snarare om ett politiskt tolkningsf\u00f6retr\u00e4de under forskningsflagg. Sedan dess har de s\u00e5 kallade s\u00f6tvattensekonomerna<\/a>, ivrigt anf\u00f6rda av\u00a0politiker<\/a> och\u00a0ledarsidor<\/a> till h\u00f6ger, framg\u00e5ngsrikt lyckats etablera den klassiska liberalismens antaganden om samh\u00e4lle och ekonomi som norm inom den nationalekonomiska forskningsv\u00e4rlden. Till den grad att varje avvikelse eller kritik mulet tillr\u00e4ttavisades med knapph\u00e4ndig statistik och matematiska formler. En konformitet som uppenbarligen n\u00e5dde \u00e4nd\u00e5 in till Aula Magna.<\/p>\n Trots det har den moderna nationalekonomin st\u00e4ndigt dragits med en handfull problem, s\u00e4rskilt verkligheten. De d\u00e4r estetiskt tilltalande kurvorna och p\u00e5 pappret logiska formlerna har n\u00e4mligen varken lyckats f\u00f6rutsp\u00e5 ekonomins utveckling eller f\u00f6resl\u00e5 recept som har fungerat. Och ju mindre verklighet och utfall \u00f6verensst\u00e4mde med de egna profetiorna, desto mer in\u00e5tv\u00e4nd och teknokratiserad blev nationalekonomin. Passade inte verkligheten kunde man ju alltid skruva p\u00e5 antaganden, som att utg\u00e5 fr\u00e5n att alla m\u00e4nniskor fattar rationella beslut eller att fria marknader skapar perfekt konkurrens och \u00f6ppen information.<\/p>\n Ett \u00e5r innan den finansiella krisen slog till p\u00e5 allvar h\u00f6ll en av Sveriges fr\u00e4msta makroekonomer en f\u00f6rel\u00e4sning vid Stockholms universitet, som bland annat handlade om framtiden f\u00f6r nationalekonomin. Efter att ha visat en serie av kurvor och j\u00e4mf\u00f6rt olika l\u00e4nders ekonomiska prestanda landade han slutligen i den sm\u00e5tt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande slutsatsen att l\u00e5gkonjunkturernas tid \u00e4r f\u00f6rbi. Fr\u00e5n och med nu kommer vi i st\u00e4llet att uppleva en permanent tillv\u00e4xt som bara kommer att kr\u00e4va mindre penningpolitiska justeringar, menade han. N\u00e5got s\u00e4ger mig att han inte l\u00e4ngre anv\u00e4nder den d\u00e4r presentationen i dag.<\/p>\n Och sedan sm\u00e4llde det till. Bricka efter bricka i den finansiella matrisen f\u00f6ll och sm\u00e5tt obegripliga v\u00e4rden utraderades inom loppet av ett par timmar. Ledande ekonomer och tidigare sj\u00e4lvs\u00e4kra opinionsbildare stod som f\u00f6rstummade inf\u00f6r finansv\u00e4rldens h\u00e4rdsm\u00e4lta. F\u00f6rst nu b\u00f6rjade medier och offentlighet lyssna till nationalekonomer som h\u00f6ll fast vid Keynes grundantaganden och finslipade teorierna till moderna f\u00f6rh\u00e5llanden. En av dem var Paul Krugman. En annan var Joseph Stiglitz. Tidigare tystade ekonomer b\u00f6rjade v\u00e4dra morgonluft.<\/p>\n Sedan dess har debatten bland nationalekonomer, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 30 \u00e5r, gradvis f\u00f6rskjutits till saltvattenekonomernas planhalva med en mer nyanserad och pragmatisk diskussion om ekonomins roll och funktions\u00e4tt. Liksom depressionen p\u00e5 1930-talet skapade vakuumet efter 2008 \u00e5rs utrymme f\u00f6r nya och sp\u00e4nnande id\u00e9er. Id\u00e9er som inte satte likhetstecken mellan \u00f6kade klyftor och tillv\u00e4xt. F\u00f6rst nu verkar det som om det inletts ett mer kreativt, pr\u00f6vande, samtal om samh\u00e4lle ekonomi. Ett samtal d\u00e4r marknadsevangelisterna lyckligtvis inte dominerar.<\/p>\n N\u00e5gra av id\u00e9erna har redan hunnit s\u00e4ttas p\u00e5 prov i tv\u00e5 av v\u00e5r tids viktigaste ekonomier. I Brasilien har den sittande PS-regeringen exempelvis till\u00e4mpat n\u00e5gra av Keynes viktigaste principer; h\u00f6g grad av sparande under h\u00f6gkonjunktur och en expansiv finanspolitik under l\u00e5gkonjunktur f\u00f6r att mota krisen i grind. Resultatet \u00e4r en avundsv\u00e4rt h\u00f6g tillv\u00e4xt och en, med Brasiliens m\u00e5tt m\u00e4tt, l\u00e5g arbetsl\u00f6shet.<\/p>\n Norrut p\u00e5 den amerikanska kontinenten, i USA, sj\u00f6sattes tidigare i \u00e5r ett rej\u00e4lt stimulanspaket med massiva investeringar i gr\u00f6n teknologi, infrastruktur och jobbskapande \u00e5tg\u00e4rder inom privat och offentlig sektor. N\u00e4r jag var i USA under h\u00f6sten svallade debattv\u00e5gorna h\u00f6gt om de faktiska effekterna av Obamas ekonomiska politik. Inte helt otippat dominerade h\u00f6gertyckare kritikerna och mer progressiva opinionsbildare anh\u00e4ngarna. I dag kom siffror fr\u00e5n politiskt oberoende CBO<\/a> som penslar bilden av att paketet har lyckats d\u00e4mpa fallet i efterfr\u00e5gan och d\u00e4rmed p\u00e5skynda \u00e5terh\u00e4mtningen. En av nyckeltabellerna kan du se nedan:<\/p>\n CBO:s ber\u00e4kningar \u00e4r knappast glada nyheter f\u00f6r de \u00e4nnu dominerande h\u00f6gerekonomerna. Enligt l\u00e4rob\u00f6ckerna i nationalekonomi borde n\u00e4mligen en expansion av offentliga utgifter och skatteh\u00f6jningar p\u00e5 den rikaste procenten av befolkningen tr\u00e4nga undan privata investeringar och bromsa tillv\u00e4xten. Liksom elda p\u00e5 inflationen. I st\u00e4llet blir det amerikanska exemplet ett klart bevis f\u00f6r att allt inte \u00e4r guld som glimmar bland de matematiska formlerna. Liksom att politik spelar roll. F\u00f6rhoppningsvis kan den senaste tidens trend och utveckling l\u00e4gga grunden f\u00f6r en vitalisering av en progressiv ekonomisk agenda som lyfter alla b\u00e5tar och kombinerar en h\u00f6g tillv\u00e4xt med en mustig v\u00e4lf\u00e4rdsstat. Och en g\u00e5ng f\u00f6r alla sl\u00e5 fast: Keynes hade r\u00e4tt.<\/p>\n \n Intressant<\/a> om:\u00a0Politik<\/a>, Samh\u00e4lle<\/a>, Ekonomi<\/a>, Nationalekonomi<\/a>, John Maynard Keynes<\/a>, Milton Friedman<\/a>, Tillv\u00e4xt<\/a>, Jobb<\/a>, Arbetsmarknad<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" S\u00e4llan har Dylans ord k\u00e4nts mer aktuella \u00e4n just nu. S\u00e5 sent som f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan betraktades\u00a0John Maynard Keynes minst sagt med skepsis bland st\u00f6rre delen av etablerade nationalekonomer. I b\u00e4sta fall var han den naiva, okunniga, kusinen som ingen egentligen lyssnade p\u00e5. Men f\u00f6r det mesta fungerade han snarare som en marginell antites, en historisk parentes, till tidens ekonomiska t\u00e4nkande. Jag minns speciellt hur jag vid en f\u00f6rel\u00e4sning i nationalekonomi vid Stockholms universitet, under h\u00f6sten 2006, fick h\u00f6ra f\u00f6rel\u00e4saren \u00e4gna tio minuter \u00e5t att s\u00e5ga Keynes teorier och de resterande tre timmarna \u00e5t att presentera de snitsiga formlerna bakom den regerande utbudsekonomin. Det fanns tv\u00e5 s\u00e4tt att se p\u00e5 ekonomi: ett var r\u00e4tt, det andra fel. Men det \u00e4r knappast n\u00e5got nytt. Bakgrunden till det teoretiska – och h\u00f6gst ideologiska – skiftet fr\u00e5n Keynes cykliska efterfr\u00e5gemodell till Friedmans statsfientliga\u00a0laissez-faire-ramverk b\u00f6rjade i sj\u00e4lva verket redan p\u00e5 1960- och 1970-talet.…<\/p>\n<\/p>\n