Förutom att ljumma utekvällar, bad och brons hör årstiden till så finns det också mer tid till annat som inte riktigt hinns med i vardagslunket. Exempelvis att frossa i kulturella värden som musik och litteratur i olika former. För min del har jag redan avverkat en konsert och planerar fler innan hösten är här. Dessutom har jag haffat några välljudande skivor som förgyller junimånadens sista dagar.
Och häromdagen så tog jag till mig de sista sidorna av Lundells fantastiska roman “Sömnen”. Som läsare slås man hela tiden av en enormt litterat författare och vilken sprängkraft det finns i somliga meningar. Befriande och pulserande textrader som berör. Än i dag. Klistrar in ett litet smakprov:
“Allt ska denna vind nafsa på
Och allt som denna vind tafsar på
Vaknar till liv, gäspar och sätter igång
Först ganska planlöst och blint
Senare med krut i de klorofyllstinna musklerna
Krokus, snödroppar och flyttfåglar
Tar ett djupt andetag av vårluften
Och sätter upp en segerviss grimas
Och låter den spikande vinden
Slita fransar ut det stolta nyfödda
En dag sluter den hela Stockholm i sin famn
Hissar upp att gamla insvettade huvudbonader i skyn
Hundratusentals mössor faller
Som konfetti ner över gatorna
Där folk blivit helt galna
Nu är karnevalen igång
Inget brasilianskt överdåd direkt
Men den finns där och den är vildare än i Rio
Alla dom där på gatorna
I sina fula, tjocka, tunga vinterkläder.
Vackrare än plymbehängda sambadansöser är dom”