En sjuårig tjej är ute på planen framför skolan på rasten och ska precis gå in igen när två killar sliter tag och trycker ner henne i en snödriva. Sedan mular de henne under hånfulla skrattsalvor. När hon gråtande försöker springa iväg griper de tag i jackan och fortsätter angreppet. Rödgråten berättar hon så småningom vad som hänt för en av lärarna, varpå svaret blir:
– Men du. Det här var ju inte så farligt. Killarna tyckte bara att du var söt.
Händelsen är upprörande av två anledningar. Självklart för att det handlar om ett skolbarn som inte gjort något för att förtjäna att bli mulad. Roligare saker finns ju. Men lika mycket för att det understryker vilka djupt rotade strukturer som ännu lever kvar i skolvärlden. Trots år av pedagogisk fortbildning. Trots förnyad lärarutbildning. Och trots att vi faktiskt lever på 10- och inte 50-talet. Trodde jag. Tydligen alstras unkna, sorterande, omdömen fortfarande kvar bland skolvärldens anställda, där killar ges manöverutrymme och tjejer bara tillåts agera och bli bedömda utifrån patriarkala rättesnören.
Ovanstående berättar en större historia om vilket Sverige vi lever i i dag, om hur genusstereotyper ännu stöper och stjälper en generation av barn och unga som inget hellre vill än att definiera sig själva. Forma sig själva. Är det konstigt att samhället förblir ojämställt och ojämlikt om inte ens skolan klarar av sitt demokratiska uppdrag – att förmedla humanistiska värden och värna alla barns bästa? Och är det egentligen konstigt att den juridiska prövningen av våldtäkter fortfarande bedöms utifrån hur den manlige förövaren betraktar offret?
För vad blir budskapet till den generation av 00-talister som som växer upp och börjar gå på krogen? Att de helt enkelt får skylla sig själva när de blir våldtagna, då för kort kjol och fylligt smink gör att våldtäktsmannen tycker att de är söta? Någonting är ruttet i Sverige.
Intressant om Politik, Samhälle, Demokrati, Utbildning, Skola, Jämställdhet, Feminism