“It’s morning in America”, förklarade Ronald Reagan när han svors in som president vid 1980-talets början. De bevingade orden kom också att bli startpunkten för det viktigaste politiska skiftet i modern tid. Där och då blev högerns intellektuella sanningar startpunkt också för socialdemokratins regeringar, ett arv som lever kvar ännu i dag. Tekalaset i USA:s mellanårsval och den borgerliga regeringens förstärkta mandat här i Sverige har flera gemensamma nämnare och berättar något viktigt om vår samtid. Och möjligheten för progressiva krafter att hitta tillbaka till regeringsbyggnaderna.
Bollarna nedan illustrerar skillnaden mellan Demokraternas och Republikanernas budgetalternativ. Som går att utläsa av den grå snögubben till höger vill den parlamentariska högern i USA ge individer som tjänar över omkring sju miljoner svenska kronor om året en genomsnittlig skattesänkning med 700 000 kronor.
Samtidigt kritiserar Republikanerna Obama för att inte ta budgetunderskottet på tillräckligt stort allvar. Att det skulle vara ett sätt att kickstarta ekonomin och fixa fram fler jobb, som högern själva säger, är både osannolikt och ett intellektuellt bedrägeri av rang. I själva verket handlar det om en ideologisk offensiv, där USA:s höger söker kraft i segrarna i mellanvalet för att sänka den grovmaskiga välfärdsstat som trots allt existerar. Sådan är klasspolitiken i USA.
Som vanligt är det lätt att skaka på huvudet och skratta lite avväpnande åt de galna amerikanerna. Odla lite trivsam svensk självgodhet och betona att svenska väljare minsann aldrig skulle gå med på att samma sak hände här. Då kan det vara på sin plats att komma ihåg att den borgerliga regeringen hemma i falukorvsland sänkt skatten allra mest för den som har de högsta inkomsterna, enligt samma mönster som i USA. 90 procent av sänkningarna under de senaste fyra åren har gått till den tiondel som tjänar allra mest. Regeringen har dessutom infört en fastighetsskatt som i praktiken eliminerar skatten för hushåll i stora villor i Stockholms mest attraktiva områden, medan kostnaden stiger rejält för mindre hus i glesbygdsområden. Det i ett läge där de flesta ekonomer är överens om att fastighetsskatten är statens kanske bästa inkomstkälla, då den varken stör ekonomin eller har marginaleffekter på enskilda. Men här, liksom där, handlar det inte om att genomföra reformer för att skapa jobb. Det handlar om att stöpa om samhället. Sådan är nämligen klasspolitiken här hemma.
Att Fredrik Reinfeldt kampanjade för USA:s förre president, George W Bush, i samband med valet 2004 avspeglar en filosofisk och ideologisk samhörighet mellan svensk och amerikansk höger. Republikanernas “Compassionate conservatism” från den tiden går lätt att spåra till Moderaternas retoriska omgörning strax därefter. Självklart finns också stora skillnader. Den sociala och kulturella konservatismen är inte i närheten av lika starkt förankrad i svensk som i amerikansk politik, även om tendenserna finns. Snarare handlar det om ekonomisk liberalism i kombination med en i grunden konservativ syn på människans roll i samhället. Arbetarbarn som en gång börjat på yrkesutbildning i gymnasiet gör bäst i att bli vid sin läst och inte läsa vid universitet.
Högerledaren Jarl Hjalmarson kallade en gång Tage Erlanders offensiva välfärdspolitik under 1950-talet för “de små stegens tyranni” mot en komplett socialisering av samhälle och näringsliv. Beskrivningen känns mer träffande i dag, i ett läge där reform efter reform förskjuter det politiska samtalets utgångspunkt och decimerar välfärdens omfång och spänst. Generella reformer har ersatts av särlösningar och en närapå religiös tilltro till den sänkta skattens evangelium. Nu, mer än någonsin, behövs en progressiv motkraft som förmår stå emot banaliseringen av polititiken med ett tydligt idépolitiskt alternativ. Var finns den rösten i dag?
Intressant om Politik, Samhälle, USA, George W Bush, Fredrik Reinfeldt, Barack Obama, Demokraterna, Republikanerna, Ronald Reagan