Då var ännu en kurshelg till ända och utan att tveka det minsta kan jag konstatera att det förmodligen är den bästa på väldigt länge. Den politiska pulsen i distriktet är tokhög och alla engagerade och grymt kompetenta medlemmar skapade två oförglömliga dagar. Ett stort tack för sköna diskussioner och snillrika idéer; hur kommer ni på allt? Om alla ni som deltog på helgens kurser också finns med i valrörelsen är jag inte orolig för fem pix, då vinner vi. Som grädde på moset – eller lök på laxen – ramades hela arrangemanget in av solig högsommarvärme.
Som ni säkert märker stuvar jag just nu om lite på bloggen så det kan eventuellt se lite stökigt ut. Förhoppningsvis ska saker och ting dock bli bättre när det blir färdigt. Kom gärna med input.
Till sist kan jag inte undvika att reflektera över Junilistans elitism. Samtidigt som fler och fler hoppar av från förtroendeuppdrag i organisationen avslöjas det att ledande personer tillsatt släktingar och bekanta på olika poster. Osnyggt, milt uttryckt. När Nisse inte kan skrapa ihop fler av det konservativa gubbgardet är det en signal om två saker: dels att allt färre vill kandidera tillsammans med gråtinningarnas finansgarde och dels att ledningen uppenbarligen inte prioriterar demokratiska värden särskilt högt. Tidigare har partiet även anklagats för toppstyre för styrelsens överdrivet framträdande roll i organisationen. Till exempel väljs inga företrädare, det sköter Lundgren och hans lakejer själva. Lyckligtvis – och som ett brev på posten – sjunker listans förtroende snabbare än tittarsiffrorna för Big Brother. Inte en dag för tidigt.