Läser i senaste numret av Newsweek att Josef Stalin, Sovjetunionens andra envåldshärskare, upplever ett rejält uppsving i samband med 65-årsfirande av Rysslands vinst över nazisterna i andra världskriget. Allt började tydligen i samband med att ryska staten uppdaterade landets skolböcker i historia år 2001, där den skäggprydde diktatorn presenterades i ett mer smickrande ljus. Sedan dess har hyllningarna fortsatt i Rysslands nationella teve-kanal och uppenbarligen spritts till stora delar av befolkningen. När ett av landets mest sedda teveprogram genomförde en undersökning om vem som var landets populäraste ledare genom historien vann Stalin överlägset. Ytterligare en opinionsmätning, som genomfördes för ett par månader sedan, visar att 16 procent, närmare var fjärde ryss, betraktar Josef Stalin som “sin idol.” 54 procent “beundrar honom för hans ledaregenskaper.” Andelen som tydligt ogillar Stalin har sjunkit från 18 procent år 2001 till 13 procent i dag.
Och entusiasmen över Josef Stalin, som beordrade avrättningar av över 20 miljoner sovjetiska medborgare under sin ämbetstid, märks överallt. I Moskva har fem tunnelbanestationer dekorerats med porträtt föreställande despoten. Flera lokala myndigheter och kommuner väljer också att resa statyer till Stalins ära. Det ryska kommunistpartiet gör allt för att vinna nya anhängare på den nyfödda entusiasmen över den forna Sovjetrepublikens ledare. I dagarna kommer till exempel runt 1 000 banderoller med en bild av Stalin och texten “Segern är vår – Kommunistpartiet i Ryssland” att placeras runt om i Moskva.
Själv ställer jag bara den enkla frågan: vad är det för fel på Ryssland?
Intressant om Politik, Samhälle, Ryssland, Sovjetunionen, Josef Stalin