Genom åren har det framgått med all önskvärd tydlighet att Venezuelas president, Hugo Chávez, inte skyr några medel för att klamra sig fast vid makten. När journalisternas frågor blev för obekväma begränsades yttrandefriheten. När den politiska oppositionen ställde för kritiska frågor begränsades mötesfriheten samtidigt som socialdemokrater och liberaler förföljdes och fängslades. När demokratiaktivister, med rätta, vände sig emot regimens brott mot de mänskliga rättigheterna förbjöds flera organisationer och unga människor trakasserades av säkerhetspolis.
Hugo Chávez bedriver ingen politik för att minska klyftorna och ge mer makt åt fattiga människor – han bedriver populistisk politik för att öka den personliga makten.
Inför valet i september har Chávez paranoia och ego sprängt alla gränser. Som ett led i att säkra en seger för att missköta landet i ytterligare en mandatperiod har han bestämt sig för att öka militärens löner med 40 procent. Det i ett läge när oljepengarna börjar sina, inflationen skenar och fattiga människor har fått betala priset för den impulsive ledarens infall.
Men vem är förvånad, egentligen? För egen del undrar jag mest hur länge den svenska vänsterns kärlekssaga med mannen i basker ska vara. Man kan ju tycka att de rosaskimrande dimridåerna borde ha skingrats vid det här laget. Sedan när blev luftig proggretorik viktigare än demokrati och mänskliga rättigheter?
Men ingen annanstans skildras landet så intressant som i fantastiska Parks and Recreation. Bakgrunden är att parkförvaltningen i Pawnee, Indiana, har en systerstad i Venezuela och ett par bryska representanter är där för att utbyta erfarenheter. Komik uppstår:
Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, Hugo Chávez, Venezuela, Världen, Latinamerika