Snorig, förkyld och allmänt kärv. Men utanför fönstret på jobbet tecknar sig solen på tegelhuset mittemot långt in på seneftermiddagen. En och annan utanför går med tunn, öppen, vårjacka och solglasögon. Glass förekommer.
Då spelar det liksom ingen roll att jag går och snyter mig var femte minut, halsar KanJang och överkonsumerar antioxidanter. Jag tror fanimej att det är vår. Till slut.