Category Archives: Ingen kategori

Debaser Medis-aktuelle Dylan har nog rätt ändå. Tiderna är i förändring. Jag inser det bittert i samma stund som Åhléns gör reklam för Rage Against The Machine-merchandise, med undertexten “PS! Köp till ett tufft armband.” Och jag inser det när jag förvånat – och klimatbekymrat – njuter av att det faktiskt funkar att tentaplugga i tischa på en solig gräsplätt. I april mars. Vissa saker förändras å andra sidan aldrig. Som att efter ett sent mötesinferno kunna trycka mördegskex framför Seinfeld. Obekymrat. Eller att en borgerlig regering genomför en omfattande skattesänkning. Lika obekymrat.

Solen skiner utanför fönstret, podden är nyladdad med musik efter den senaste kraschen och allt pekar på en spontanpromenad innan seminariet vid ett. Ser ut att bli en helskön dag. Häromdagen blev valanalysgruppen färdiga med sin rapport som på olika sätt belyser utgången i valet och dess orsaker. Räkna med att den offentliggörs inom kort.

I alla fall om man får tro Ulf Kristerssons syn på socialpolitiken i Stockholm. Det senaste exemplet på den borgerliga majoritetens ambitioner på området manifesteras bäst genom det indragna SL-kortet för personer som går på socialbidrag. Frågan är hur lätt det blir för någon som knappt har råd med mat och hyra att också lyckas klämma in 600 pix i budgeten. Så fett är det faktiskt inte att vara socialbidragstagare. Av Kristerssons partikamrater bor en förkrossande majoritet i antingen innerstan eller i någon av Stockholms rikaste och samtidigt mest segregerade områden, som Djursholm och Bromma. På frågan om det inte är viktigt att kunna röra sig runt om i stan svarar Ulf: Socialbidraget ska bara täcka det som är absolut nödvändigt, inte sådant man har lust med. För det är ju så sjukt kul att åka tunnelbana. Andra bloggar om: Politik, Stockholm, Moderaterna, Ulf Kristersson, SLIntressant

Så här fräsch var tunnelbanan i morse. Inte alls dum. För er som är sugna på att fira det persiska nyåret kan jag glädja er med att Pezhman har satt ihop en komplett kulinarisk guide till den stora högtiden. Håll till godo. För er – inklusive undertecknad – som aldrig frälsts med matkonstens talang rekommenderar jag i stället Johans och Makans nystartade bloggparodi på Bildt, Carl Bild.

Fichtelius promenadintensiva och bryggkaffeinramade samtal med Persson verkar ha resulterat i ett småputtrande och rätt så förutsägbart dokument över arbetargrabben från Sörmland. Ibland hopplöst segt och ointressant, andra gånger fascinerande och lite nostalgiskt. Film- och intervjutekniken gör i alla fall sitt för att framkalla råsval melankoli och melankoli hos de som kikar. Inte alltid helgjutet, men månstans efter de första tio minuterna kommer jag ändå på mig själv med att intresseras av dokumentären om den storbågade Göran.

Det har varit en bra helg. Mona är vald och har redan lanserat ett gäng fräscha politiska perspektiv genom installationstalet tidigare i dag. Gissar att jag är den siste av bloggare som skriver om händelsen, men nånstans känns det ändå på sin plats med några rader. Det är ju faktiskt inget annat än historiskt, enormt och ofattbart kul. Nu hoppas jag innerligt att partiordföranden fortsätter låta sitt progressiva storstadsperspektiv genomsyra den politiska förnyelsen också i innehåll. Det behövs mer än nånsin. Nästan lika viktigt är också att min iPod – som jag trodde var helt wasted – visade sig gå att fixa genom att installera om programvaran. Puh. Jag hade faktiskt inte kunnat hantera konsekvenserna om den hade visat sig vara ofixbar. Så här ledsen och svartvit såg den ut innan den började knorra igen: Och inte minst tack till Berglund med flera för lördagens kreditgenerositet.

.. för i dag är det är nämligen min lillebror Jakobs födelsedag. Två år fyller den lille kisen och av storebror har han fått ett par limiterade – och bländande vita – Adidas Originals att kuta runt i.

Läste precis att commie-Lasse sagt att Mona inte är någon högersosse. Frågan är om ens hans egna partikamrater tar honom på allvar i den plötsliga sossebjörnkramen i ett läge då vänsterpartiet har ett rekordlågt stöd bland de breda folklagren. Snarare tror jag att han hoppas på att putsa på mjukis-Lars – i kontrast till tokvänster-Lars – i förhoppning om att vinna ett större inflytande i en kommande rödgrön regering. För min del hoppas jag innerligt att hans politiska manifest aldrig realiseras, utan stannar i logotypbeklädda pärmar, i tryggt förvar bakom lås och bom på Kungsgatan 84. Och Mona? Socialdemokrat, utan omsvep. Andra bloggar om: Politik, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Mona SahlinIntressant

Vy från Skanstullsbron i eftermiddags.

Helgens DÅK blev en fantastisk manifestation över SSU-distriktets organisatoriska och politiska styrka. Förutom många kloka beslut, spännande diskussioner och en hellyckad kongressmiddag nominerade vi ingen mindre än Jytte Guteland till förbundsordförande för SSU, jämte Mattias Vepsä som förbundssekreterare. Tack till alla medlemmar som gjorde DÅK:en till vad den blev, och tack till både ombudsmän och distriktsstyrelse för hårt slit. Och tack för att jag återigen fick förtroendet att leda SSU-distriktet. Bilder och annat dyker på hemsidan inom kort.