Vilken säkerhetspolitik representerar regeringen?
Den som frågar Borg får veta att vi så fort som möjligt måste skära ned på Totalförsvaret, med 3-4 miljarder årligen till och med 2010. Se där, tvärt emot den senaste försvarsutredningens uppfattning. Hökar i delar av regeringen, flera ur den den moderata partiledningen och inte helt otippat en rejäl slice av riksdagsgruppen (inte minst Annicka Engblom) verkar å andra sidan ha ett helt annat svar, som helt och hållet beror på vem du frågar. Försvarsministern själv, Mikael Odenberg, menar till exempel att Borgs åsikt inte representerar regeringens och att om det överhuvudtaget ska sparas är det på sin höjd tal om 3-4 miljarder, totalt. Hökmark tror till och med att Borgs förslag på sikt innebär att “försvaret blir försvarslöst”, som en upgrade av ÖB-Syréns “Ytterligare reduktioner får förödande konsekvenser genom att bottenplattan för hela förmågor raseras”. Statsministern är som vanligt både konkret och tydlig med “Det är tidigt i…
Ekotips
Ekonomitips alltså. Med andra ord ingenting om hur du kan odla tomater i köket, och heller eller inga kloka tips om hur man kan rädda jordklotet i fem steg. Även om det behövs. The Economist har i sitt senaste nummer kört en repris på förra årets hetaste debattämne, om än i en lite annan tappning. Played out kan tyckas men både välformulerade artiklar och preussiskt välordnade tabeller gör i alla fall mig övertygad om att det är en av vår tids kanske viktigaste frågor. Dessutom riskerar en krympande befolkning att att få allvarliga konsekvenser för både välfärd och politisk stabilitet. Om vi inte agerar det vill säga.
Film + Musik
Film: Freedom Writers. Som vanligt upptäckte jag den via Nöjesguidens filmrecensioner. En grästuva i filmträsket. Musik: Soundtracket “A Dream” till filmen ovan, av Chicagorapparen Common: Common är förresten en av få utanför äpplet som skiner, inte minst tack vare hans texter. Vill du grotta ner dig ytterligare är följande låtar att rekommendera: “The People” “The Game” “I Used To Love H.E.R.” “The 6th Sense” “Respiration” (Talib Kweli & Mos Def feat. Common)
"When It Comes To French, I’m All About The Fries"
Hemma igen efter att ha varit uppe sedan halv sex. Först för radiogig och efter det jobb till och med strax efter nio. Jag hade helt glömt bort hur slitigt det faktiskt är med heltidsjobb. Ain’t no walk in the park uppenbarligen. Bloggfrekvensen har tyvärr också blivit därefter. Från och med i dag kommer jag förresten vara med i SR Metropols morgonprogram varje måndag vid 7:20-rycket, under i alla fall hela sommaren. Måste nog fixa klippkort till espressomaskinen på bageriet vid t-banan om det ska fungera i längden. Men kul är det. OK, det kanske är lite sjukt. Men jag blir faktiskt uppriktigt glad att höra att det i alla fall tillfälligt är stopp för franska klädkvoter. Ett steg i rätt riktning mot mindre girig protektionism och förhoppningsvis mer global handel. Världen är större än den franska republiken. Annat intressant om: Politik, Samhälle, Frankrike, Protektionism, EU, Handel, Kina, Sveriges Radio,…
Bye bye Björkvik
Så rätt, Mona. Så rätt. Fittja är helt rätt ställe för sommartalet i ett läge då partiet mer än någonsin behöver en politisk förnyelse med som utgår från storstadsregionernas möjligheter och utmaningar. Dessutom är röda linjen söderut roligare än hyrd buss till obygden, any day of the week.
Gatukonst
Såg den här på en stolpe vid Timmermansgatan i lördags strax efter åtta. Klockren.
Slutet för vettig film på svenska biografer?
En av få garanter för att smala filmer visats på bio – Astoria – begärdes i konkurs förra veckan. Därmed är det fritt fram för genomkommersialiserade SF att helt kontrollera biomarknaden, bortsett från en och annan kvartersbiograf. När dåvarande Sandrews räddades genom omstöpningen till Astoria förra årets trodde i alla fall jag att saker och ting skulle vända. Tydligen inte. Om man ska tro de värsta DN-kultur-profetiorna blir det mer av förutsägbara storproduktioner och mindre nytt och okonventionellt i framtidens biosalonger. It’s a damn shame.
Höjda hyror och borgerligt bensinkramande (med mera)
Fick hem ett brev från Hyresgästföreningen igår, som moloket meddelade att de tillsammans med Fastighetsägarna kommit överens om att det är rimligt att höja min hyra med 3,3 % per månad. Retroaktivt. Det första budet från Hyresgästföreningen var en oförändrad hyra, men det slutade i stället med den största höjningen av alla fastigheter i Stockholms län. Way to go. Höjningen känns extra opepp med tanke på att alla fastighetsägare får slopad fastighetsskatt från och med 1 januari nästa år, och därmed sänkta kostnader. Dessutom har inga renoveringar gjorts och varken inflationen eller andra kostnader har ökat betydligt. Borgs löfte om att slopningen av fastighetsskatten skulle gynna även oss hyresgäster är ingenting annat än en scam. Pengarna hamnar uppenbarligen i andra fickor. Surprise. Och då har jag inte ens nämnt OECD:s sågning av Borgs skattehaveri. Samtidigt skriver ledarsidan för Norrbottens-Kuriren om hur svensk – och europeisk – flyktingpolitik resulterar i att…
IKEA-syndromet
Du vet den där obehagligt apatiska, sövande, känslan som smäller till efter en mustig eftermiddag på Kamprads domäner. Jag fick en släng av det det igår eftermiddag – någonstans mellan alla fyndigt formulerade varunamn och de systematiskt förpackade,staplade, glödlamporna – och blev inte helt återställd förrän efter lunch i dag. Jag hade på förhand visualiserat en skön sväng till Kurvan för att vara moraliskt stöd till storshoppande R och L. Dead wrong. Tre timmar senare stapplar vi ut genom portarna som vrak, med piskande regn som sällskap. Dränerade och drabbade. Hela händelseförloppet var lite lömskt. Efter att lyckats med att parera överpackade och illa manövrerade lastvagnar, duckat för extremt frestande kaffe-brownie-för-bara-20-kr-fikor och till och med dissat dubbelutreade gulfula plastlådor trodde jag att allt var safe, och att det bara var att åka hem. Men så kom den där krypande känslan och allt hopp om en normal fortsättning på dagen grusades.…
Valet som påverkar hela världen
Jag har tidigare bara spekulerat i om välfärden skulle segla upp som den viktigaste frågan i det kommande amerikanska presidentvalet. Bredvid ekonomin och säkerheten så klart. Enligt Robin Toner på NY Times verkar alla kandidater – även de republikanska – lova en mer omfattande hälsovård. Vem hade trott det för tre år sen? Allra längs går inte helt otippat de demokratiska representanterna, och några lovar till och med ett generellt system för alla medborgare. Min egen favorit i nuläget är lätt Barack Obama som både representerar en klockren politik och en sund inställning till hur den amerikanska välfärden ska utvecklas. Eller som Jadakiss uttrycker det: Why is Bush actin like he trying to get Osama? / Why don’t we impeach him and elect Obama? Andra bloggar om: Politik, USA, Internationellt, Välfärd, Hälsovård, Barack Obama, New York Times