Category Archives: Ingen kategori

Min morbror från Atlanta (tidigare Buffalo, ännu tidigare norra Norge) är på besök i en vecka och i samband med det har jag fått två fantastiska presenter; en äkta Obama-tee och boken How To Win A Fight With A Conservative. Så vackert.

! Kan en solid seger i presidentvalet färga av sig även i valen till senaten? New York Observer drar intressanta paralleller till Ronnie 1980.

Var ska man börja? Beror det på den sviktande ekonomin? En urgröpt trygghet inför välfärdssystemen? Eller bara på att 3,9 procent av Sveriges befolkning är inskränkta köttnackar? Jag är rejält trött på alla som ska ursäkta SD:s höga väljarstöd med andra faktorer än människors egna uppfattningar om samhället. Är det inte dags att ställa lite högre krav på väljarkåren än att alltid ursäkta dess partival med strukturella förutsättningar? Det enda som långsiktigt kan reducera sd till obetydliga nivåer är etablerade politiska partier som vågar stå upp för sina principer och inte kompromissar med de politiska programmens innehåll. Visst beror det höga stödet på att förtroendet för politiken i allmänhet och samhällets funktioner i synnerhet är historiskt lågt. Men de som röstar på sd förtjänar inte att daltas med; tvärtom behöver de etablerade partierna lyfta den politiska debatten några snäpp för att finna svar på de stora framtidsfrågorna.

Inga artiklar som måste skrivas. Ingen närläsning av opinionssiffror i amerikanska delstater varje morgon. Ingen ångest över räkningar. Inga turer med världens jobbigaste – och varmaste – ersättningsbuss. Och inget kryssande mellan espressosörplande sofo-copywriters med fler avdrag än uppdrag. Bara skönt midsommarhäng med snabbköpskassörskan & co. Can’t wait.

Barack Obama är inte bara presidentkandidat för ett av de två i allt dominerande politiska partierna i USA. Han är dessutom en av de i särklass mest liberala och oerfarna aspiranterna för den högsta politiska posten i världen i dag. Många av de jag pratar med, av naturliga skäl mestadels sossar, är inte bara tveksamma till om Obama kan vinna novembervalet; flera säger till och med att han är chanslös. Någon nämner Dukakis ’88, eller McGovern ’72 som belysande exempel på hur liberala utmanare kapitalt misslyckats med att erövra presidentposten. Alldeles oavsett om den förstnämnde faktiskt såg riktigt wack ut i en hjälm på stridsvagnen den där höstdagen i Maryland. Och visst har belackarna till stor del rätt. Det politiska landskapet på andra sidan Atlanten är allt annat än hemtama marker för bärare av progressiva värderingar, än mindre för den mest liberala senatorn i Senaten. Traditionell kampanjkunskap definierar ofta den…

Read more

Vem vill skriva/läsa när man kan vara ute? Räkna med att det blir rejält oregelbundet, och oseriöst, här framöver.

Världens bäste, och samtidigt mest motsägelsefulle, rappare läcker lagom till Obamas primärvalsvinst ett nytt spår inför kommande skivan. Låten är sådär lagom politisk, utan att fördenskull bli pinsam och sparka in öppna dörrar, som politisk hiphop annars gärna blir. Samtidigt är det lite rart att Nasir så ogenerat visar sitt stöd för en person som på mer än en punkt kan räknas till det politiska etablissemanget. Å andra sidan är Nas inte direkt någon underdog själv. Han kan om han vill, den gamle. Producent är överraskande nog DJ Green Lantern. Nas – Black President: .. och herr Combs bevisar att han är mer än bara jävligt rik:

Guilty Simpson är en fantastisk MC. Madlib är en fantastisk producent. Och ‘The American Dream’ är en fantastisk låt. Eller: American Dream is indeed dope. Pete makes the proper reference to Madlib’s Beat Konducta in India project, and that Bollywood/Near Eastern influence he’s been getting out of his system. This beat is vivid, multi-layered, and it changes frequently–necessary busy-ness when Guilty Simpson is involved. Guilty’s deadpan, baritone delivery works well here, if only as an additional layer to an otherwise stellar Madlib beat (in other words, a rapper like Phonte or Blu might not sound as great on this beat). Så.

History in the making: