Author Archives: Daniel

Har nämligen mer eller mindre helt tappat rösten. Om jag anstränger mig riktigt mycket kan jag lyckas få fram små oregelbundna väsanden som gör att omgivningen fattar vad jag säger. Men oftast inte. Det faktum att jag har varit på konferens på Bommersvik under helgen har knappast gjort det hela lättare. Stort tack till Manu och Simon som agerade tolkar när det var som värst.

Läser Hugo. Snyter mig. Läser Hugo. Snyter mig. Formger folder. Snyter mig. Formger folder. Tar en Alvedon. Skriver ihop intervju med ekonomijeppe. Snyter mig. Lunch.

PK-rappande Common ställer sig bakom Obama:

Damn vad det blåser kring moderata representanter just nu. Och det är tydligen fler än jag som tycker att inte är mer än rätt att regeringspartiets företrädare ställs till svars för sina moraliska ställningstaganden och handlingar. En av dem är Lars Bodén på Västerbottens Folkblad som i sin ledare sätter fingret på problemet. Det går inte att skylla fusk på en generös skattesats, oavsett politsk färg, är slutsatsen. Den så kallade svarta sektorn – eller den illegitima arbetsmarknaden – kan heller inte inte kopplas till nivån på skatterna som vissa vill påstå. Flera av de länder som toppar listan för oskattat arbete har bland de lägsta skatterna i Europa. Sambandet är ingenting annat än en låtsaskausalitet från valfri Timbrotomte. I dag presenteras dessutom siffror som visar att skatteförlusterna från oskattat arbete är mycket större än de från så kallade bidragsfuskare. Rapporten visar med all önskvärd tydlighet att Raj-Rajs bidragsbash bara…

Read more

Det har varit en helg i sjukdomens tecken. Drog på mig feber under fredagskvällen och den släppte inte på riktigt förrän igår. Trots det har jag ändå lyckats vara rätt så produktiv och bockat av flera saker från den flitiga listan. Vem hade trott att lite feber kunde piska fram kreativitet? Efter en helg hemma kan jag bara konstatera att det är en lite märklig känsla att inte röra sig ute bland folk. Lite som en kombination av att vara pensionär och ha utegångsförbud.

Knyckt från ett klassiskt SNL-avsnitt, programmet som jag upptäckte ungefär tio år efter alla andra:

I dag är dagen då en inte helt obetydlig del av den politiska bloggosfäreliten skriver långa och analytiska inlägg om varför Schenström är tvungen att avgå. Fattas bara annat. Snygga kopplingar till institutionell legitimitet ska göras, liksom utläggningar om hur Regeringens arbete påverkas. Intelligentian har talat. Själv är jag mest bara innerligt trött på de granskande mediernas slafsjournalistik. Även om till och med Expressen har rätt i sak borde rapporteringen vara mer saklig, och mindre vinkonsumtionsorienterad. Därför kommer jag varken att uttrycka skadeglädje eller försöka snickra ihop expressteorier av Schenströms kväll vid Hornstull, utan bara konstatera att det nog inte är highlife att vara medlem av Moderata samlingspartiet en dag som denna. Om någonsin. Andra bloggar om: Politik, Media, Samhälle, Kultur, Schenström, Fredrik Reinfeldt, Pihlblad, TV4, Moderaterna, Expressen

Eller nåt. Gjorde alldeles nyss en nifty lista över saker som på ett eller annat sätt behöver fixas de närmaste veckorna. Kom upp i runt trettio mer eller mindre brådskande punkter. Ordning och reda, städa på fredag. Känslan av att stryka en punkt är obeskrivlig. Eller som H på min kurs sa häromdagen: “Alltså, jag får en sån jävla rush av att pricka av saker på att-göra-listor. Det är som en drog.”

Fick reda på en tankeväckande grej häromdagen. Sverige är nämligen det land i västvärlden som har de snabbast ökande inkomstklyftorna, sedan 15 år tillbaka. Både under låg- och högkonjunktur har avståndet mellan de som tjänar minst och mest bara ökat. Resultatet är en välnärd överklass som just nu upplever vind i seglen, både politiskt och ekonomiskt. Sjukt. Gissa tre gånger vilka som vinner respektive förlorar på sänkta skatter och strypt a-kassa? ~ Nu är det bevisat. Det finns visst dåligt väder. Riktigt dåligt. Alldeles oavsett om du klafsar runt i designerjeans eller galonbyxor.

För örat: – Underground Kingz – Living This Life. Sällan har så smärtsamma skildringar trängts med så souliga och sommarljumma samplingar. – The Clash – Something About England. De strama, smattrande, trummorna backar upp en sylvass och än i dag högaktuell kritik av klassrasismen. The Clash i högform. Annars skrivs det mest för tillfället. Fair and balanced så klart. Försöker så nyanserat och reflektivt som möjligt skildra den amerikanska barnsjukvården utan att det ska mynna ut i en arg och överlastad debattartikel. Inte lätt. Speciellt inte när man samtidigt läser om det privata barnsjukhus som precis har öppnat väntrummen för en betalande allmänhet. Tiderna förändras.