När 2011 rann ner till de sista dagarna skrevs dystra krönikor med teman som finans- och skuldkris, naturkatastrofer och den makabra massakern på Utöya. Även om det förstås fanns ljuspunkter, inte minst vågen av protester i arabvärlden och under Occupy Wall Street-paraplyet. Förhoppningsvis kan det nya året präglas av spirande framtidstro. Utan vidare omsvep, här är fem politiska önskemål för 2012.
1. EN RENÄSSANS FÖR JÄMLIKHETEN. Från 1930- till och med 1980-talet ökade jämlikheten i Sverige. Sedan vände det. Hög tillväxt och en otyglad finansmarknad vidgade klyftorna dramatiskt, samtidigt som målet om jämlikhet sköts på framtiden. Det har gått så långt att Sverige är det land i västvärlden där inkomstskillnaderna ökat som mest de senaste 30 åren. Inte helt otippat har Fredrik Reinfeldts tid som statsminister accelererat utvecklingen. Trenden går igen i många delar av världen – det sociala kittet som håller ihop bryts upp.
2012 kan bli året då det vänder. Den progressiva tidningen The Nation poängterar att växande klyftor inte bara drabbar utsatta, det stryper också tillväxten. Liknande analyser sträcker sig dessutom bortom vänstern. IMF, en institution som historiskt favoriserat nyliberala svältkurer, pekar i sin spaning inför året på att ojämlikhet är ett av de största hoten mot världens säkerhet. Stiftelsen World Economic Forum går i rapporten ”Global Risks 2012” steget längre. ”Skenande ungdomsarbetslöshet och gapande klyftor kan få världen att falla ihop under nationalism.” Nyvaket, om än sent, intresse för jämlikhet väcker hopp om förändring.
2. DEMOKRATIVÅR. Förra årets våg av protester och störtade diktaturer måste gå in i en ny fas för stabila institutioner. Gaddafis, Mubaraks och Ben Alis uttåg ur regeringspalatsen är början på en lång process för en ännu instabil region. När slagorden slutat eka längs gatorna och folkmassorna lämnat torgen behövs insatser från en allians av omvärldens demokratier för att motverka terrornätverk som väntar i kulisserna. Vad händer med Jemen, ett land där al-Qaida dominerar dess södra regioner? Eller Iran, som sannolikt inte är långt ifrån att utveckla kärnvapen? Mycket står på spel, men förverkligas löftena kan det inspirera till ytterligare fallna despoter.
3. EN SOCIALDEMOKRATI SOM OMFAMNAR FRAMTIDEN. 2011 var Socialdemokraternas förlorade år. Inledningen på 2012 blev knappast bättre. Nu behövs fler som vädrar kritik och presenterar idépolitik där partiet tidigare tystnat under plågsamma harklingar. En förutsättning för ett spänstigt samtal om politik är företrädare som vågar knåda i de stora framtidsfrågorna. Mångfalden. Feminismen. Europaprojektet. Valet av Stefan Löfven som partiledare måste kompletteras med ett lag av nästa generations idéburna ledare. Det håller inte att plocka i samma gubbröra när ledande poster ska tillsättas. Vill socialdemokratin återigen bli ett statsbärande parti med en förändringsagenda krävs två strategier: organisatorisk förnyelse som öppnar upp beslutsprocesser och ger den enskilde medlemmen mer makt samt arenor för att kläcka embryon till ett nytt idépolitiskt projekt för framtiden. För mycket står på spel för att sjabbla till det ännu en gång.
4. ATT BARACK OBAMA FÅR TILLBAKA SIN SWAGGER. Trots att USA:s 44:e president bland annat räddat landet från finansiell kollaps, avskaffat diskriminerande ”Don’t ask, don’t tell” inom militären, fixat en omfattande sjukvårdsreform och reglerat finansmarknaden leder han ett djupt polariserat land. Valet den 4 november blir ett val om ekonomi och jobb men sannolikt också om ideologi. Republikanernas långa färd högerut skapar ett politiskt klimat där ytterligheterna, snarare än de sansade idéerna, tävlar om uppmärksamheten. Högerns strategi är enkel: Utmåla Obama som vår tids Jimmy Carter, en misslyckad president som saknar förmåga att leda. Demokraternas utmaning blir att binda ihop idén om rättvisa med ett gemensamt samhällsprojekt. Liksom att Obama landar i teman och formuleringar som känns i magen.
5. ATT TEKNOLOGIOPTIMISM ERSÄTTER KOMPOSTKONSERVATISM. Forskarvärlden kläcker dagligen nya innovationer. För några veckor sedan lanserades den första solcellen med hundraprocentig effektivitet. Ny teknik och smarta reformer kan knäcka klimatgåtan, inte strypt handel och en återgång till ett för länge sedan svunnet samhälle. Slentriansnacket om överkonsumtion är kanske viktigt för en köpstark medelklass, men knappast en rimlig beskrivning för låginkomsttagare i Sverige och världen. I ljuset av finans- och skuldkriser i kombination med hög arbetslöshet är det snarare mer konsumtion, hållbar sådan, som behövs. Förhoppningsvis kan 2012 bli året då ny teknologi och långsiktiga tillväxtkällor lägger grunden för ett nytt samhälle.