Brad DeLong, keynesian och professor i ekonomi vid Berkeleyuniversitetet, skriver intressant om den eviga frågan om vad som egentligen är en rimlig nivå på inflationsmålet. Sverige har, liksom USA, ett inflationsmål på två procent, där högre avvikelser besvaras med höjda räntor och därmed ett minskat penningutbud. DeLong menar att västvärldens alltför strama inflationspolitik är en av orsakerna till massarbetslösheten. Han använder bland annat USA och Japan som exempel på länder där en närapå nollprocentig ränta tömt ut möjligheterna till en stimulanspolitik.
How much creeping inflation do we want? We used to think that about 2% per year was enough. But in the past generation major economies have twice gotten themselves stranded on the rocks of the zero nominal bound while pursuing 2% per year inflation targets. First Japan in the 1990s, and now the United States today, have found themselves on the lee shore in the hurricane.
Artikeln är intressant för att den belyser ett grundläggande problem inom ekonomins policyområde. Också i den svenska debatten hörs ibland ekonomer och opinionsbildare som argumenterar för ett slappare inflationsmål, med argumentet att det per automatik skulle generera fler jobb. Men problemet med det synsättet är att det förbiser det faktum att högre inflation – och därmed urholkade reallöner – visserligen tenderar att öka likviditeten i ekonomin, men också får en återhållande effekt på den långsiktiga konsumtionen.
En förväntad eller faktisk högre inflation ökar riskbenägenheten hos hushållen och därmed sparandet. Och eftersom hushållens sparande avspeglar långsiktiga investeringar är det en svag strategi för ekonomisk återhämtning. Dessutom mångfaldigar ett slappare inflationsmål löneglidning och ett upptrappat inflationsläge, något som riskerar överhettning och kan förlänga lågkonjunkturer.
Men DeLongs poäng är trots det giltig och en viktig lärdom för världens centralbankschefer. En penningpolitik som ensidigt sneglar på inflation, förväntad och faktisk, utan att ta hänsyn till produktivitet och sysselsättning riskerar att skada ekonomier i behov av stimulanser. Men det är lika viktigt att komma ihåg att verklig ekonomisk återhämtning bara kan åstadkommas genom en naturlig efterfrågan i ekonomin, inte genom att låta inflationen glida i väg. För att verkligen komma till bukt med arbetsmarknadens långsiktiga problem krävs fler och andra lösningar. Till exempel konjunkturberoende budgetregler, som möjliggör större finanspolitiska stimulanser under lågkonjunkturer.
Intressant om Ekonomi, Politik, Inflation, Arbetsmarknad, Ränta