Author Archives: Daniel

Rysk politik under de senaste månaderna har varit ett pärlband av spekulationer om de verkliga relationen mellan Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin, president respektive premiärminister i Ryssland. Experter och statsvetare har uttryckt att det finns en schism mellan Medvedev och Putin, rentav att det är sannolikt att de båda politikerna blir motkandidater i nästa års presidentval. Men i lördags, i samband med partiet Enade Rysslands konvent, kom ett klargörande besked: partiet nominerar Vladimir Putin till president. Genom att herrarna helt enkelt byter platser kan Putin som längst sitta som president till och med år 2024, tack vare en förändring i den ryska konstitutionen. Nyheten understryker en ytterst allvarlig situation i rysk politik, där mångfald och pluralism i en öppen debatt ersatts av en framväxande makttandem i Putin-Medvedev. Framstående statsvetare i Ryssland är nu kritiska till vad de uppfattar som Medvedevs “spel för gallerierna”, erfar den fristående dagstidningen The Moscow Times.…

Read more

Få låtar har etsat sig fast som en ljudfond till sommaren 2011 som denna. Och vilken video sen. Washed Out: Amor Fati from Yoonha Park on Vimeo.

Här är min första ledare i tidningen Frihet: Chock. Smärta. Sorg. 22 juli 2011 förändrade allt. Massakern på Utöya var mer än en ensam dåres irrdåd, det var i själva verket en dolkstöt i socialdemokratins mellangärde. Att europeisk extremhöger uppenbarligen ser summan av progressiva aktivister som sin främsta fiende är förstås skrämmande för politiskt aktiva, oavsett partifärg. Samtidigt är det hedrande för alla de som sympatiserar med de progressiva idéer som är socialdemokratins signum. Händelserna på Utöya är en viktig signal om samtiden, om ett politiskt samtal som förskjutits och grumlats. Nu behövs partier, människor och organisationer som förmår formulera alternativ till intoleransens enfald och mörker. Varje tid kräver sina idéer och varje generation bär ansvaret för att formulera sitt tankegods för framtiden. Aldrig tidigare har det känts mer angeläget än nu. För det händer någonting i Sverige. Successivt förflyttas det politiska samtalet, från att handla om gemensamma välfärdsprojekt till…

Read more

Två nationalekonomer frågade 5 000 amerikaner om deras bild av hur välstånd fördelas i USA. Svaret är intressant. Lejonparten av de tillfrågade är nämligen övertygade om att koncentrationen i förmögenheter är betydligt lägre än i verkligheten, liksom att de allra fattigaste har en större del av rikedomskakan än vad som är fallet. På frågan om hur den optimala fördelningen av inkomster förespråkar de tillfrågade en radikal omfördelning. De allra rikaste skulle då bara ha omkring 30 procent av förmögenheterna, att jämföra med närmare 85 procent i verkligheten. I ljuset av tea party-extremismen är det hoppfullt att det uppenbarligen finns stöd för reformer som sprider resurser och därmed livschanser. Synd bara att sympatierna för progressiva reformer inte avspeglas i kongressens sammansättning av ledamöter. Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, USA, Harvard

Eller snarare avsaknaden av densamma. De senaste veckornas maktspel mellan Obamaadministrationen och den republikanska oppositionen om tillfälligt höjt budgettak har renderat krigsrubriker och upptrissade utspel. Republikanerna hotar med att i praktiken stänga ned USA:s offentliga sektor om Obama använder skattehöjningar för att minska landets underskott. Samtidigt föreslår konservativa lagstiftare mer av samma – trubbiga skattesänkningar och massiva nedskärningar. Obamas mycket, mycket små skattehöjningar på marginalen ses av högern som historiens största skattechock. Något som får åtminstone mig att dra på smilbanden. Diagrammet nedan visar skattenivån på USA:s allra högsta inkomster genom historien. Döm själva. Intressant om Samhälle, Politik, Ekonomi, USA, Barack Obama, Skatter

Missa inte Elzhis finfina homage till hiphophistoriens bästa skiva, “Illmatic”. Nas ursprungliga penslingar från våldets, knarkets och desillusionens Queensbridge blir i händerna på Elzhi och producenten Will Sessions egna tolkningar av ett socialt och ekonomiskt imploderande Detroit. För på samma sätt som Nas var en produkt av Ronald Reagans klasspolitik på 1980-talet färgas Elzhis rader av hur Detroit gått från blomstrande industrinav till en krympande spökstad med hög arbetslöshet och social misär. Som så ofta är det också då, när samhällsklyftorna växer sig som störst, som den musikaliska sprängkraften blir som störst. Både de spruckna trappuppgångarna på 41st Side i Queensbridge under 1990-talet, de många fattiga familjernas Fresno och nutidens undernärda stadskärna i Detroit berättar nämligen lika viktiga historier om ett USA i förändring. Det är mer än vad man kan säga om lejonparten av musiken som släpps just nu. Årets mixtape finns att ladda hem här. Intressant om Musik,…

Read more

Intressant intervju med en av mina absoluta favoritrappare just nu, Atlantabaserade Pill. Rappare som Pill är det yttersta exemplet på berättande och samhällskritisk hiphop, som rymmer så oändligt mycket mer än mainstreamfåran. Håll utkik efter honom framöver. Intressant om Musik, Kultur, Hiphop, Hip Hop, Hip-Hop, Pill  

Har funderat på det här med socialdemokratin och de för ett par år sedan introducerade rut- och rot-avdragen ett tag. Hur de påverkar partiets idédebatt, samhället i stort och vartåt tidsandan blåser. Bristen på en ordentlig debatt om välfärdens form och syfte och Socialdemokraternas tomma reformskafferi oroar mig. Ett parti kommer aldrig att kunna vinna förtroende, än mindre förändra samhället, genom att enbart vara motståndare. Lika litet är det anpassning och positionering som åstadkommer seismiska skiften i politiken. Genom historien är det i stället utbytet av åsikter och idéer i ett idépolitiskt samtal inom och utom socialdemokratin som alstrar de smartaste reformerna. Så varför är det så innerligt syrefattigt i den socialdemokratiska idédebatten? Somliga argumenterar för anpassningslinjen. Ett närmande till regeringens linje gör att S kan hugga fler mittenväljare, resonerar förespråkarna. Men en socialdemokrati som ängsligt triangulerar sig längs avdragsstigen kommer obevekligen att ställas inför frågan vad rörelsen egentligen är…

Read more

Snart är det dags. Eller snart och snart, men det är åtminstone inom en överskådlig framtid. 6 november 2012 ska det amerikanska folket* nämligen välja president för de kommande fyra åren. Valrörelsen är redan nu i full gång, komplett med insamlingskampanjer på crack och hårdvinklade utspel. Den som åtminstone snappat upp en och annan nyhet från USA vet att Demokraterna och Barack Obama haft det ordentligt kärvt. Den utdragna sjukvårdsdebatten skadade allvarligt bilden av Obama som konfliktläkande kraft. Ett polariserat politiskt landskap inför mellanårsvalet i höstas genererade en handfull nyvalda kongressledamöter och senatorer med åsikter långt ute på det republikanska partiets högerflygel. Flera av kandidaterna förespråkade på fullaste allvar ett avskaffande av USA:s centralbank. Men sedan dess har någonting hänt, de politiska vindarna har om inte vänt så i alla fall mojnat till Demokraternas favör. I fyllnadsvalet till New Yorks 26:e kongressdistrikt, ett mångårigt stabilt republikanskt fäste, 24 maj vann demokraten…

Read more

20/979