Allt som oftast vill hökekonomer till höger porträttera 2008 års finanskris som en effekt av alltför hög offentlig konsumtion i kombination med att för många låginkomsttagare fick lån och därmed hotade stabiliteten i det finansiella systemet. Trams förstås. Som de flesta redan vet var några av de viktigaste faktorerna bakom härdsmältan snarare laissez faire-extremism på kreditmarknaden och en övertro på marknaden som alstrande och fördelande mekanism.
Men nu kommer forskning som även indikerar att både 2008 års finanskris och börskraschen 1928 kan kopplas till stora ekonomiska klyftor. David A Moss är professor vid Harvard och har funnit mycket klara samband mellan de accelererande inkomstklyftorna under 1990- och 2000-talet och krisen i det finansiella systemet. Faktum är att varje gång inkomstklyftorna ligger på historiskt höga nivåer indikerar det en större kris i banksystemet.
Med andra ord: när klyftorna vuxit har banker och aktörer på marknaden präglats av instabilitet. När inkomsterna förtätats och det sociala skyddsnätet förädlats tenderar marknaden att fungera mer stabilt över tid. Än en gång faller argument efter argument för marknadsliberalernas luftslottsteorier. Frågan är bara när slutsatserna från modern forskning ska tillämpas även i politiska reformer.
Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, Arbetsmarknad, David Moss, Harvard, Klyftor
Pingback: Vem avgör valet? « Ett hjärta RÖTT