Sorry, men jag kan verkligen inte ta det här på allvar. Av så många anledningar. Här är några reflektioner på tramsföreningens senaste skrämselampanj.
1. Det finns inga bevis – inga – för att relativt höga skattenivåer har en negativ inverkan på tillväxten. Allra minst den av skattebelackarna så avskydda fastighetsskatten, som både garanterar stadiga inkomster och motverkar spekulation och överhettning på bostadsmarknaden.
2. Den borgerliga regeringens skattesänkningar har inte skapat ett enda – 0 – nya jobb sedan tillträdet efter förra valet. Majoriteten av skattesänkningarna har gått till den tiondel med allra högst inkomster, summor som sannolikt läggs på hög snarare än konsumeras och omsätts i investeringar och jobb. En annorlunda disponering av resurserna hade både kunnat skapat tillväxt och jobb och dessutom rustat Sveriges konkurrenskraft.
3. Skattesmitarnas inställning till sänkt skatt har ingenting med sund nationalekonomi att göra. Snarare handlar det, liksom regeringens ekonomiska politik, om en förlängning av en nyliberal överideologi som ska genomföras till varje pris. Oavsett hur stora summor som slösas bort och bättre skulle kunna användas till investeringar och spetsforskning.
Och det är inte löst tyckande. Lejonparten av den moderna ekonomkåren, inklusive nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Paul Krugman, menar att en hög grad av jämlikhet och utjämning är de bästa byggklossarna för långsiktig tillväxt. Varje försök att skala av välfärdsstaten och lämna fritt spelrum för marknaden slutar i kaos och kapitalförstörelse. Varje gång.
Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, Arbetsmarknad, Skattebetalarnas förening, Skattesmitarnas förening
Icke godkänt.
Gör om.
rent och klockrent!