Dec
11

En reaktionär reform ur tiden

Kommentera

Städhjälp

“How I’ma clean your house and mine’s still dirty? / How i’ma feed yo’ kids while mine sit thirsty?”

Bun B sammanfattar ovetandes debatten om hushållsnära tjänster i ‘If It Was Up To Me’. Och han om någon borde veta. USA:s ekonomi består nämligen till stor del av en lågavlönad tjänstesektor som jobbar åt övre medel- och överklass. Inte sällan med flera jobb vid sidan av. Den svenska debatten om att utvidga - eller bevara - den befintliga subvention som infördes av den borgerliga regeringen efter valet är både förvånande och pinsamt grund. Förvånande därför att ledande socialdemokrater ställer sig bakom reformen i tron om att det skapar jobb, å andra sidan under förevändningen att charma medelklassväljare i storstadsregionerna. Pinsamt grund för att utspelen helt tycks bortse från mer strukturella faktorer, liksom hur subventionen faller ut i dagsläget.

Framför allt: reformen löser inga problem. Den skapar nya. Subventionerna tas i stor utsträckning ut för att befria män från ansvaret inom hemmet, och befäster därmed både destruktiva och för barnen osunda genusmönster. Dessutom utförs städtjänsterna som regel av kvinnor, som i sin tur inte är sällan är flerbarnsmammor med hem att städa och barn att uppfostra. Vem lyssnar till dem när stressen blir för påfrestande? Vem städar deras hem, vem tar hand om deras barn? Livspusslet är ett reaktionärt koncept som utgår från ojämställda relationer som norm och gör den övre medelklassens ängslan till hela samhällets olycka. Det handlar inte om hemhjälp, det handlar om jämställdhet och klass, och det är häpnadsväckande hur liten del av debatten som ägnas åt att diskutera verkligt trängande samhällsproblem.

Införandet av hushållsnära tjänster håller redan på att skikta Sverige, och därmed vrida utvecklingen tillbaka över hundra år. Subventionen skapar ett omvandlingstryck till en arbetsmarknad som föder en permanent underklass, vidgar klyftorna och klyver samhället itu. Utan långsiktigt positiva effekter för sysselsättningen. En progressiv politik som syftar till att sprida möjligheterna kan aldrig handla om att nyintroducera ståndssamhället. Varje skattekrona bör i stället användas till betydligt vettigare saker. Som att investera i forskning, infrastruktur, grön industri och inte minst uppmuntra ekonomiska beteenden som skapar en tillväxt för alla. Inte till att finansiera 1900-talets mest regressiva skattereform.

Intressant om , , , , , , , ,

0 kommentarer
Add a comment