Välkommen tillbaka, Keynes

5 Responses to Välkommen tillbaka, Keynes

1. Gerald says:

   02/12/2009 at 17:02

   ”Enligt läroböckerna i nationalekonomi borde en expansion av offentliga utgifter och skattehöjningar på den rikaste procenten av befolkningen >>tränga undan privata investeringar<< och bromsa tillväxten.”

   Bara i länder som Sverige som är små, öppna och har rörlig växelkurs, USA är så stort att det är ett specialfall då de kan påverka världsräntan (om jag minns rätt). Alltså att USA befinner sig mittemellan världsekonomin (som är en sluten ekonomi, duh) och en liten öppen ekonomi. Om de bedriver expansiv finanspolitik ökar det efterfrågan, räntan stiger något men sjunker inte tillbaka som i en liten ekonomi eftersom storleken på ekonomin påverkar hela “världsräntan” uppåt. Därmed stiger inte växelkursen för dollarn lika mycket och stimulanser funkar bättre, men inte 100% som i en helt sluten ekonomi. Detta enligt mundell-fleming (keynes) teorier alltså.

   Sen kommer ju knäckfrågan om det är värt att teckna in framtida investeringar genom att “skapa” nya i dagsläget men det är ju en annan diskussion.
2. Gerald says:

   03/12/2009 at 00:06

   Om du tittar hur bankernas reserver har förändrats i takt med FEDs ökning av penningmängd så ser du att den omsatta penningmängden inte förändrats så mycket. Och därmed finns det inte mycket grund för någon kraftig ökning i CPI.
   Jag vill inte försvara några formler men jag anser att du drar förhastade slutsatser, och har inte tagit in relevant fakta.

   Om bankerna minskar ned reserverna till min-nivå så har vi en helt annan situation. Nu är reserverna drygt 1000 mdr USD.
   Ökningstakten för M1 är i snitt 10% de senaste två åren och för M2 6%. Det är inte värre än det brukar vara då och då.
3. Daniel says:

   03/12/2009 at 00:51

   Gerald:

   Tror att du missförstår inlägget något. Avsnittet som du citerar är med för att illustrera det orimliga i den klassiska nationalekonomins antaganden. Jag menar, liksom du, att det inte finns fog för att stora stimulanser påverkar inflationen under lågkonjunktur. Av samma anledning påverkas varken CPI eller Fed:s bedömning av penningpolitiken.

   Samma princip gäller också för Sverige, även om det är en liten och öppen ekonomi. En offentlig expansion under lågkonjunktur skulle inte heller här elda på inflationen märkbart, och därmed inte påverka ränteläget eller den nominella växelkursen gentemot omvärlden.

   Det är väl snarare så att allt fler närmast ligger på deflationsliknande nivåer med nollräntor. Lågkonjunkturer i allmänhet och recessioner i synnerhet skapar ett unikt utrymme för att använda finanspolitik, utan påtaglig risk för höjd nominalränta. Jag vänder mig därför emot idén om “det kreativa kaoset” och “ekonomins rening” som ett självändamål för att åstadkomma en ekonomisk återhämtning. Historiskt sett har alla ekonomier som fokuserat på att exempelvis minska underskottet via besparingar eller skattehöjningar alltid haft en betydligt längre väg till vettiga tillväxtsiffror. Det är också det vi ser i Sverige just nu: en jobblös återhämtning orsakad av en undernärd ekonomi.
4. Karl Jernudd says:

   04/12/2009 at 18:45

   ”Jag menar, liksom du, att det inte finns fog för att stora stimulanser påverkar inflationen under lågkonjunktur. ”

   Det finns väl en hel del exempel på att det skett. Hur är det med Zimbabwe för att ta ett extremt fall. Man printar pengar rakt in i statsbudgeten, och inflation blir det. Alternativt är det en besvärlig högkonjunktur som plågat Zimbabwe.

   Att det går att göra viss stimulans utan omedelbar inflation beror på att money velocity faller under lågkonjunkturen. Då kan man printa stålar och spendera i motsvarande grad. Eller som i Sverige printa ännu mer så att KPIF ökar med 1,9%.
   När sedan velocity ökar, så får man antingen dra tillbaka ökningen eller acceptera minskningen av pengars värde. Historien visar oss hur villig överheten varit på att dra tillbaka pengarna. Möjligheten att stjäla av de som sparat och finansierat alltid har vägt tyngre.

   ”Av samma anledning påverkas varken CPI eller Fed:s bedömning av penningpolitiken.”
   FED:s “bedömning” redovisas efter deras möten och är naturligtvis ett politiskt tillrättalagt budskap.

   2 månader innan fastighetsbubblan toppar i USA säger helikopter-Ben att han inte ser någon grund för en fastighetsbubbla. Antingen är han gravt inkompeten eller levererar politiskt korrekt dravel. Välj själva.

   ”Samma princip gäller också för Sverige, även om det är en liten och öppen ekonomi. En offentlig expansion under lågkonjunktur skulle inte heller här elda på inflationen märkbart, och därmed inte påverka ränteläget eller den nominella växelkursen gentemot omvärlden.”

   En växelkurs som rasat genom golvet och KPIF på 1,9% trots fallande velocity ger inte precis något stöd för dina påstånden, för att uttrycka mig diplomatiskt.

   ”Historiskt sett har alla ekonomier som fokuserat på att exempelvis minska underskottet via besparingar eller skattehöjningar alltid haft en betydligt längre väg till vettiga tillväxtsiffror. Det är också det vi ser i Sverige just nu: en jobblös återhämtning orsakad av en undernärd ekonomi.” Det finns, vad jag vet, endast ett fåtal tillfällen när överheten låtit naturen ha sin gång. Dvs låtit bli att stimulera. Då har “krisen” gått över rekordfort. USA 1873 vill jag minnas är ett sådan tillfälle.

   Japan körde igång med stimulans när deras bubbla peakade 1990 och körde på i 8 år a la Keynes. Man skapade en enorm statsskuld (ca 3ggr större än USAs) som man nu dumpar över på sina barn. Och jag är inte beredd att säga att dom tagit sig ur än, efter 19 år.
5. Daniel says:

   06/12/2009 at 13:05

   Karl:

   Exemplet med Zimbabwe känns väl inte direkt helt rättvisande i sammanhanget. Då är det bättre att diskutera länder och exempel som åtminstone på några punkter går att jämföra. Och sedan när är en ökad penningmängd en expansiv finanspolitik? Egentligen bevisar ditt resonemang bara mitt grundläggande antagande: en expansiv penningpolitik räcker inte för att kompensera för fallet i efterfrågan under en lågkonjunktur.

   Du har helt rätt om Ben Bernanke och Fed i största allmänhet. En av anledningarna till att krisen blev så omfattande beror förstås på att Bernanke, liksom Greenspan före honom, vägrade höja räntan när ekonomin blomstrade. Hade räntan höjts, i kombination med kontraktiva finanspolitiska åtgätrder, hade situationen sannolikt varit en annan. Än en gång ett bevis för att keynesiansk ekonomisk politik hamnar närmare verkligheten, både i beskrivning och åtgärder.

   I ditt stycke om Sveriges växelkurs tar du bara hänsyn till penningmängden och inte andra delar av ekonomin, såsom offentliga utgifter och konsumtion. Dessutom faller argumentet på att Sverige lanserade västvärldens minsta stimulanspaket för att möta svackan. Hur kan växelkursen då ha fallit på grund av för stora offentliga utgifter? Sveriges regeringen sänkte skatterna under brinnande högkonjunktur, det vill säga tvärt emot keynesiansk norm. Hade man tvärtom hållit igen och sparat, för att kunna elda på ekonomin i dag, kanske det hade sett annorlunda ut.

   Exemplet med Japan slår också helt fel eftersom deras “förlorade årtionde” i grunden handlade om en likviditetskris och inte om en misslyckad finanspolitik. Genom ett massivt stimulanspaket i kombination med en ny inflationspolicy lyckades Japan ta sig ur krisen. Keynes fick rätt även här. Läs mer om Japan här: http://web.mit.edu/krugman/www/japtrap.html