Damn that’s hot. Kurvan ovan illustrerar avvikelser i medeltemperaturen under perioden januari-december, från och med 1880 till och med dagens datum. Sammanställningen kommer från amerikanska National Climate Data Center och bilden kan inte penslas tydligare. Den globala förändringen i klimat och temperatur är långsiktigt strukturell och en bra bit över tidigare avvikelser. Tidigare mätningar har visserligen bekräftat farhågorna om klimatavvikelser, men ingen har kommit i närheten av så markanta förändringar.
Siffrorna är speciellt intressanta med tanke på att president Obama under gårdagen deklarerade att världens ledare med största sannolikhet inte kommer lyckas nå en handlingskraftig överenskommelse innan årsskiftet. Huruvida det beror på att den amerikanske presidenten redan har tillräckligt svårt att sy ihop en sjukvårdsreform på hemmaplan eller på politisk realism är egentligen ointressant. Faktum kvarstår: utan att vara klimatfundamentalist är det lätt att inse att världen står inför en ekonomisk och ekologisk kris. Som kräver lösningar.
I förra veckans nummer av Newsweek intervjuades vicepresidenten, tillika presidentkandidaten, Al Gore med anledning av hans senaste bok, betitlad Our Choice. Gore själv beskriver boken mer som ett rop på handling snarare än trevande, och siffermättad, verklighetsbeskrivning. “Tiden då vi kunde diskutera ligger bakom oss”, slår Al Gore fast. Boken fokuserar till stora delar på konkreta miljö- och energipolitiska reformer som konkret skulle minska växthusgaser och samtidigt stimulera tillväxt och sysselsättning inom nya sektorer. Till reaktorkramarnas besvikelse vänder Al Gore kärnkraften ryggen och pekar i stället på nästa generations förfinade energikällor, såsom geotermiska lösningar och ny teknik inom sol- och vindenergi. Bokens klimatrecept fungerar därmed som en direkt uppmaning till klimattoppmötet i Köpenhamn.
Our Choice är ett välkommet inlägg från vår tids skickligaste klimatdebattör, särskilt idén om att det behövs klimatavtal som både kombinerar ett grönt skifte med incitament för tillväxt och höjd sysselsättning. Det är lätt att greppa att geo- och dagspolitiska överväganden ligger bakom låsningen i den globala klimatpolitiken; de stora aktörerna drar slutsatsen att det finns för lite att vinna på investeringar i ny forskning och teknik för energilösningar. Få är beredda att kväva tillväxt och utveckling för att sänka utsläppsnivåer. Åtminstone inte på egen hand.
Det är också därför transnationellt bindande överenskommelser och nya, gröna, industrisektorer är kritiska för att åstadkomma genomgripande förändringar. Med ett tydligt resultat. En smart klimatpolitik baserad på nya idéer ställer placerar inte nödvändigtvis målen om grönare klot och tillväxt som motsatspar. Tvärtom är det möjligt att åstadkomma ett tvåeggat mål: sänkta utsläpp och växande ekonomier som sysselsätter fler och höjer välståndet. Om det politiska modet finns, det vill säga.
Intressant om Politik, Samhälle, Miljö, Klimat, Köpenhamn, Barack Obama, Kärnkraft, Solenergi, Al Gore
