Gårdagens beslut i det amerikanska representanthuset är ett viktigt startskott för att börja reformera ett av världens dyraste, mest komplicerade och ineffektiva sjukvårdssystem. Ett system som dagligen läcker extrema summor pengar via slöseri och lämnar en tredjedel av USA utan heltäckande försäkring. Lagförslaget, som klubbades igenom med röstsiffrorna 220-215, är långtifrån perfekt men innehåller åtminstone en offentlig komponent för att stabilisera kostnader och ge mer heltäckande premier. Glädjande men egentligen inte speciellt förvånande. Den stora vårdstriden har inte ens börjat.
Desto mer förvånad blir jag när svenska medier, däribland Henrik Brors på DN, spänner bågarna och målar upp beslutet som en enorm framång. En och annan verkar rentav ha skalat av champagnefolien för sabrering. I själva verket hade ett avvisande från representanthuset inte varit annat än chockerande. Både för att demokraternas majoritet är betydligt större än i senaten – med övervägande del liberala ledamöter – men också för att institutionen i enlighet med konstitutionen är skapad för att snabbare fånga upp folkopinion och agera regeringsaktivist.
Nancy Pelosi, representanthusets talman, är välkänd som en av de starkaste liberala krafterna i amerikansk politik och har hela tiden insisterat på att inkludera den kontroversiella public option-komponenten i ett lagförslag. Av de ledamöter som röstade emot förslaget var nästintill alla republikaner och konservativa demokrater från glesbefolkade distrikt. En republikan röstade för.
Men för att reformen överhuvudtaget ska bli aktuell för Obamas undertecknande gäller det att även senaten godkänner huvuddragen i kongressens förslag, något som i nuläget är högst osäkert. Till att börja med befolkas senaten i större utsträckning av konservativa ledamöter, såväl inom det demokratiska som det republikanska lägret. Trots att demokraterna har en filibustersäker majoritet om 60 ledamöter består nämligen det egna lägret av så kallade centrists, huvudsakligen från konservativa ledamöter i södern, som uttryckt stark skepsis till en ökad roll för den offentliga sektorn i utformningen av en ny sjukvårdsmodell. Huruvida det beror på verklig övertygelse eller på det faktum att det är senatsval nästa år får stå för de enskilda ledamöterna. Själv lutar jag åt det senare.
Dessutom fungerar senaten inte sällan som hämsko mot allt för svepande reforminitiativ. Många är de tillfällen då en liberal – eller konservativ – majoritet glatt klubbat igenom förslag men hindrats av en splittrad och försiktig senatsförsamling. Mycket tyder på att det kan även kan bli sjukvårdsreformens öde. Vissa beräkningar ger vid handen att Harry Reid, senatens talman, kan lyckas skrapa ihop strax över 50 röster för en reform som liknar kongressens. Långtifrån det som krävs för att förhindra en republikansk filibuster med andra ord. Det är synd. CBO:s beräkningar visar nämligen att representanthusets lagförslag både skulle minska underskottet och täcka långt fler än de urvattnade reforminitiativ som kommit ur senatens förhandlingar. Och det är framför allt synd att valtaktiska överväganden ska grumla utsikterna för USA:s viktigaste politiska reform sedan 1960-talets rösträtts- och välfärdsexpansion.
Inom ett par veckor borde det utkristalliseras huruvida USA är redo för en verkligt progressiv sjukvårdsreform, eller om dess politiker än en gång duckar för de stora revorna i landets skyddsnät. Reformen är heller inte bara betydelsefull för de miljontals människor som saknar försäkring, den fungerar dessutom som ett eldprov för den progressiva rörelsens momentum globalt. I ett Europa där socialdemokratin befinner sig i en allvarlig idépolitisk svacka kan reformutsikterna på andra sidan Atlanten mycket väl visa sig vara det halmstrå av inspiration som behövs för vitaliseras. Likt Reagan och Thatcher under åttiotalet är internationella ledare betydelsefulla för att sätta agendor och etablera en samhörighet i de stora idépolitiska framtidsfrågorna. Senatens beslut är därmed en grindvakt för resterande delen av Obamas mandatperiod, liksom för möjligheterna till en ny era av progressiv dominans.
Intressant om Politik, Samhälle, USA, Barack Obama, Idépolitik, Sjukvård, Välfärd, Socialdemokraterna, Europa
Det sägs att den avgörande orsaken till att “Obama vann” – var att man hade infört vissa regler när det gäller abort-frågan. För att “köpa” konservativa liberaler&republikaner.
Läste också det. Nu verkar som att senaten kommer att försöka återinföra aborträtten i en offentlig sjukvårdskomponent. Verkligen galet att debatten fortfarande är så het i den frågan.