Nov
03

Vågar man hoppas?

3 kommentarer

Efter beskedet om att Tjeckiens president Vaclav Klaus, mer eller mindre motvilligt, ratificerat förslaget till nytt konstitutionellt fördrag börjar det äntligen ljusna för EU:s framtida integrationsprocess. Förhoppningsvis. År av motgångar och ett samarbete som präglats av tillbakagångar och euroskleros har gjort att tilltron till EU:s förmåga urholkats rejält.

Nu kan EU lämna ett svåröverskådligt lapptäcke av maktbefogenheter, regler och undantag och utgå från ett konstitutionellt fördrag som tydligare närs av folkstyrets principer. Ett fördrag som blir lättare att granska och får en mer naturlig koppling till den politiska processen. En av de viktigaste slutsatserna är att reformen placerar politiken och dess utövare i fokus. Idéer blir viktigare än nationell maktlogik. Särskilt det faktum att EU-parlamentet, på bekostnad av de lyckta dörrarnas maktprincip, får mer inflytande politiserar fler områden och ger Europas medborgare större inflytande över unionens inriktning. Dessutom blir det enklare att utkräva ansvar från beslutsfattare och etablerar en bättre koppling mellan väljare och valda.

De största vinnarna är nämligen vanligt folk hemma kring köksbordet, som får ökad makt på bekostnad av dagens tjänstemannavälde. Kanske kan det också minska trenden med ett alltmer ökande demokratiskt underskott - och sviktande legitimitet. Som federalist är jag övertygad om att en maktdelning som utgår från medborgaren och väljaren både är mest demokratisk och effektiv. I längden är det förstås önskvärt med en renodlad uppdelning i lagstiftande, verkställande och dömande grenar men Lissabonfördraget är åtminstone en början.

Lissabonfördraget är vår tids viktigaste demokratiska reform, som förpliktigar till handling. Nu är det hög tid att inleda samtalet om Europas politiska framtid och ställa de politiska alternativen mot varandra. Det skärper kraven på både EU-parlamentariker och politiska partier att faktiskt formulera handlingskraftiga och reforminriktade politiska program. Men det skapar även en historisk möjlighet för den progressiva tårtbiten av det politiska spektret att definiera, forma och vinna stöd för en omstöpning av unionen och en förbättring av människors vardag. I alla delar av EU.

Intressant om , , , , , , ,

3 kommentarer
  1. November 4th, 2009 at 8:36 am

    Interesting and informative. But will you write about this one more?

  2. November 4th, 2009 at 11:49 am

    [...] Läs även vad Mats Engström, Daniel Mathiesen. [...]

  3. November 5th, 2009 at 4:08 am

    [...] Alexandersson2, Christian Engström, Hornstull & Världen, Johan Westerholm, Per Altenberg, Daniel Mathisen & Anders EkbergMedia: Europaportalen, SvD1, SvD2, SvD3, DN, Aftonbladet och SydSvenskan [...]

Add a comment