Valet till Europaparlamentet har huvudsakligen handlat om den typ av frågor som ligger inom ramen för det nuvarande samarbetets befogenheter. De olika kandidaterna har profilerat sig inom områden som klimat, handel och diskriminering för att på olika sätt fånga potentiella väljares uppmärksamhet. Men vad som har saknats är en större diskussion om en mer sammanhängande vision för Europaprojektet.
Var befinner sig EU om 25 år? Hur behöver maktdelningen se ut i framtiden för att tackla de stora framtidsfrågorna? Om vi menar allvar med en gemensam arbetsmarknad, varför kompletteras inte det med beskattningsrätt, överstatlig välfärd och medborgerliga rättigheter? Valrörelsen har allt för mycket handlat om att påverka unionens inriktning på marginalen och för lite om att våga pensla ut en glimt av framtiden. Å ena sidan kan det bero på att den svenska väljarkåren är erkänt kärv vad gäller allt som har med EU att göra. Å andra sidan gissar jag den strama kopplingen till partier – och inte enskilda kandidater – försvårar en tydligare profilering.
Den som lyckats allra bäst med att finna en röd tråd med de problem som vanliga människor pratar om hemma kring köksbordet och EU:s ogenomträngliga byråkrati är Ardalan Shekarabi, nummer åtta på Socialdemokraternas lista. Några av hans huvudpunkter handlar om en ny form av utrikespolitik för unionen, en progressiv omfördelning av resurser från jordbrukssubventioner till Europas förorter och vässad lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden. Och jag vet att Ardalan också långsiktigt vill förändra EU:s funktionssätt och kapacitet ytterligare. Det är också därför jag väljer att kryssa honom i årets val.
Men debatten om Europas framtid måste även föras i andra fora och med ett annat fokus än att vinna val å partiers vägnar. Tyvärr präglas Sverige i alltför stor utsträckning av en synnerligen svag idépolitisk nerv i den offentliga debatten. Effektiva och verkligt kreativa tankesmedjor är mer eller mindre icke-existerande och bortsett från utmärkta Arena är det fattigt på överstatliga samtal om på vilket sätt socialdemokratin kan forma sitt politiska projekt bortom nationalstaten.
Här är några av de saker som, enligt min mening, behövs för att flytta makt från myglande byråkrater och statstjänstemän till vanliga medborgare:
- Skrota Ministerrådet och inrätta ett bikameralt Europaparlament, en kammare med direktvalda ledamöter och den andra med företrädare för de respektive medlemsländerna.
- Välj en president som leder Kommissionen och fungerar som en exekutiv utövare av EU:s makt. Forma om Kommissionen till en form av europeisk regering, inklusive en utrikesminister.
- Skapa en europeisk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik.
- Stärk maktdelningsprincipen och ansvarsutkrävandet gentemot väljarna.
- Tillämpa federalistiska principer genom hela EU:s beslutskedja och låt subsidiaritetsprincipen vara vägledande i alla beslut.
- Avveckla jordbrukspolitiken, strukturfonderna och regionalfonderna.
- Etablera en verkligt fri invandring inom och till unionen.
- Stärk befogenheterna för Europas arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att utforma gemensamma riktlinjer för en europeisk arbetsmarknad.
- Flytta upp delar av den nationella välfärdspolitiken till Europaparlamentet, inklusive skatt- och budgetbefogenheter. Låt sammansättningen i parlamentet spegla vilken politisk linje som gäller för den stora delen av Europas befolkning. En socialdemokratisk majoritet skulle därmed kunna driva igenom en progressiv och omfördelande politik inom hela unionen. Om den vinner väljarnas förtroende, det vill säga.
- Skapa en ekonomisk reserv för kontracykliska åtgärder under lågkonjunkturer.
- Parlamentets ökade befogenheter i kombination med unionens ökade svängrum skulle etablera en viktig grund för ett verkligt offentligt samtal i Europa. Det skulle i sin tur lägga grunden för ett europeiskt partiväsende med unionsgemensamma frågor.
Med dessa åtgärder skulle politiken bli mer framträdande i EU och socialdemokratin skulle få en historisk chans att vinna väljarnas förtroende för vår generations stora sociala projekt. Demokratin skulle utvidgas från en nationell logik till sociala rättigheter som omfattar alla medborgare av unionen. En vidare integration av EU:s institutioner i kombination med en politisk majoritet med progressiva ambitioner skulle dessutom lägga grunden för en tydlig röst i världen. Inte en dag för tidigt.
Intressant om Politik, Samhälle, Europa, EU, Federalism, Ardalan Shekarabi, Socialdemokraterna
