Socialdemokraternas skuggbudget – eller “Budget för jobb” som den kallas – är lite som valfritt rapmixtape. En snabb överblick gör att man blir nyfiken och pepp av en line-up/presentation som verkar smått spektakulär. Sedan lyssnar/läser man igenom det hela och landar i en känsla av det är ganska bra. Varken mer eller mindre. En och annan vers/punkt är fullständigt lysande, medan ackompanjemanget på det stora hela inte lyckas överraska eller presentera ett sammanhängande koncept. Resultatet blir en budget som inte lyckas nå fram, alldeles oavsett hur bra stora delar faktiskt är.
Och låt mig vara tydlig. Mycket i budgetförslaget är bra. Förbannat bra. Problemet är bara att den inte andas den dos av optimism och framtidstro som behövs i kristider. Det saknas dessutom tydligt jobbskapande förslag, liksom en allvarlig ansats för att hantera klimatfrågorna. Ungdomslyftet är en finfin idé, men borde rimligen bara vara en del i ett större investeringspaket för framtiden. På samma sätt är kommunpengarna behjärtansvärda men knappast visionära eller banbrytande. Jag saknar ett politiskt giftermål mellan en grön omställning till morgondagens klimatindustri och offensiva åtgärder för att höja den strukturella sysselsättningen. Oppositionens uppgift bör vara att erbjuda ett sammanhållet alternativ till regeringen. Ett alternativ som vågar lyfta blicken från vardagsdetaljer till färska idéer som får ett tydligt genomslag i människors vardag.
Det är också tydligt att partiet lanserat en symptom- snarare än orsaksbudget. Visst behöver effekterna av krisen dämpas men de mer strukturella problemen på arbetsmarknaden och inom finansvärlden måste rättas till för att kunna utveckla ekonomin och vässa välfärden. För att inte tala om klassklyftorna. Sverige har varit, och är, det land i västvärlden där klyftorna ökat som snabbast de senaste tjugo åren. Men var finns politiken för att möta det, för att skapa världens största medelklass, för att öka inkomstutjämningen och hitta självstabiliserande ekonomiska mekanismer för att trygga välfärden och jobben långsiktigt?
Socialdemokraterna måste skaffa lite självförtroende, rugga fjädrarna och börja hitta politiska reformer som känns moderna, angelägna och trumfar en trött regering som för längesedan kapitulerat i jobbfrågan. Sverige behöver ett politiskt alternativ som lyssnar på människors vardagsproblem, vågar tro på framtiden och värderar den politiska övertygelsen högre än tillfällig trianguleringstaktik.
Skillnaden mellan att presentera en allsidig budget och att bara våga gå halvvägs är nämligen som skillnaden mellan ett mixtape och ett album. Där albumet inspirerar, har en röd tråd och klarar tidens tand förblir mixtapet kanske intressant för stunden men en historisk parentes i det långa loppet. Och då hjälper varken DJ Khaleds ‘We the best’-stön eller mer-av-samma-paket.
Å andra sidan: den socialdemokratiska vårbudgeten slår regeringens med hästlängder.
