En energidebatt – två skyttegravar – noll nya lösningar

4 Responses to En energidebatt – två skyttegravar – noll nya lösningar

1. Michael Karnerfors says:

   01/02/2009 at 19:50

   Visst, kärnkraften har definitivt stora brister vad gäller slutförvaring och uranbrytning

   Har det? Vad tänkte du på då? Referens?

   Lösningen på morgondagens energiförsörjning finns inte i större kärnkraftverk, med svårberäkneliga risker och mångfaldigt negativa bieffekter på miljö.

   Svårberäkneliga risker? Intressant påstående. Låt höra mer. Vad är ditt resonemang där?

   Eller hur arbetare som bryter uran drabbas. Världen är större än Sverige.

   Ja visst är det den. Exempelvis så får en uranbrytare i Australien idag en stråldos som är 1/20 av vad en järnmalmsbrytare fick i LKAB’s gruvor på 70-talet.

   Du kanske trodde att uran är starkt radioaktivt? Nej, det är det inte. Däremot har du alltid radon och dess döttrar att tampas med så fort du är nere i berggrunden och rotar.

   Att tro att länder som Canada och Australien, världens idag i särklass största exportörer av uran, inte klarar av att bryta på ett tillräckligt miljöneutralt sätt utan skulle skita i sina miljölagstiftningar just i urangruvorna är ett verklighetsfrämmande resonemang.

   Kärnkraftslobbyn genom att underskatta sprängkraften i ny forskning

   Ingen forskning i världen kan få vinden att blåsa just när du behöver den, eller flytta på den där stora irriterande klumpen som heter planeten Jorden som är i vägen för solen 18-24 timmar om dygnet den hrä tiden på året. Forska hur mycket du vill… men jag lovar dig att du kan inte få vinden att blåsa på beställning.

   Vindkraftsproduktionen i Sverige de senaste 30 dygnen. 100% är 16 800 MWh/dygn. Vad tycker du om 25-30 januari?

   Vi kan börja med att använda en betydligt större andel av övervinsterna hos energibolagen för att finansiera ny forskning…

   Och det var just det man gjorde…

   Kärnkraftsindustrin har ålagts totalansvar för kärnkraftsavfallets hantering, forskning och dess finansiering. Står klart och tydligt i Lagen om kärnteknisk verksamhet, paragraferna 10 till 13.

   För finansieringen har skapats Kärnavfallsfonden som förvaltas av Kammarkollegiet. Inkomsterna till fonden kommer direkt från elräkningen och avgiften ligger idag på under 1 öre per kWh (på ett elpris som ligger omkring 100 öre/kWh). Fonden har vuxit från icke-existerande år 1980 till 40 miljarder SEK idag och har dessutom finansierat all hantering och forskning som hittils har gjorts.

   För den praktiska hanteringen och forskningen skapade kärnkraftsbolagen SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB. SKB har forskat på ämnet avfallshantering sedan tidigt 80-tal och närmar sig nu slutet på arbetet. I år (2009) bestäms plats för slutförvaret, nästa år lämnar de in tillståndsansökan för att bygga. Då påbörjas den slutliga granskningen och sedan är det byggstart.

   Slutförvaret kommer att ske med den så kallade KBS-3 metoden vilken har genom forskning har bevisats vara helt säker utan att mänsklig inblandning behövs i minst 100 000 år.

   Eler vad det inte den sortens forskning du ville se?
2. Kraxpelax says:

   03/02/2009 at 05:47

   Andreas Lundstedt “hyllades för att ha kommit ut som HIV-positiv”. Vad är det för en merit!?!? Så djävla äckligt.

   - Peter Ingestad, Solna
3. Daniel Mathisen says:

   04/02/2009 at 00:06

   Michael:

   Att spränga ner använt kärnbränsle ner i berggrunden – som dessutom rör på sig över tid – är ingen långsiktigt hållbar lösning. Då spelar det liksom ingen roll hur rigorösa säkerhetsanordningar som finns. Lösningarna finns någon annanstans. När det gäller referenser är det bara att googla loss; det här är en blogg, inte en avhandling.

   Vad gäller svårberäkneliga risker är det inte så enkelt som att bara räkna på hur stor sannolikhet det är för härdsmälta, systemfel eller andra problem. Beräkningen måste också handla om antalet människor som drabbas, liksom vilka komplikationer det blir för närmiljön.

   Vad jag menar med ny och utvidgad forskning är inte att forska i gamla energikällor, utan lägga grunden för nya. För att verkligen vidga horisonten gäller det att investera i att utveckla nya metoder, inte lappa ihop gamla.

   Men mer generellt handlar det om en magkänsla. Tror vi verkligen att kärnkraften är en fullständigt säker energikälla för framtiden, eller finns lösningar någon annanstans?
4. Michael Karnerfors says:

   23/02/2009 at 19:44

   Att spränga ner använt kärnbränsle ner i berggrunden – som dessutom rör på sig över tid – är ingen långsiktigt hållbar lösning.

   De naturliga reaktorerna vid Oklo bevisar annorlunda. Rörselserna i berggrunden i Sverige är så små att det på 100 000 år inte är några problem alls för KBS-3 metoden att hålla bränslet helt still.

   Då spelar det liksom ingen roll hur rigorösa säkerhetsanordningar som finns.

   Nej, de spelar ingen större roll, det är sant… men det beror på att den främsta barriären är kärnbränslets stora kärlek för sten. Igen är detta något som Oklo bevisar. Det r kvitt samma om kopparkaplsarna kollapsar, därför att kärnbränslet är vattenolösligt och älskar sten. Det stannar där för gott. Med mindre att en gud vänder upp och ned på det hela med en stekspade kommer det inte till ytan igen innan det ha klingat av.

   Beräkningen måste också handla om antalet människor som drabbas, liksom vilka komplikationer det blir för närmiljön.

   Exakt. Och vad tror du händer i närmiljön vid en stor olycka i ett svenskt kärnkraftverk? Tips: kolla på TMI-2 olyckan (Harrisburg). Det var en härdsmälta i en reaktor som är rätt lik de vi har i Sverige. Vad blev skadeutfallet?

   Tjenrobyl räknas inte eftersom det var frågan om en typ av reaktor resten av världen redan hade totalförbjudit eftersom den hade idiotiskt hög positiv feedback, vilket möjliggjorde olyckan.

   Kärnkraftsmotståndare älskar att påstå att en kärnkraftsolycka ger “oöverbklickbara konsekvenser”. Men detta har de ingen grund för. Det är som att påstå att en påsksmällare kan riva ett bostadshus med sin knall.

   Vad jag menar med ny och utvidgad forskning är inte att forska i gamla energikällor, utan lägga grunden för nya. För att verkligen vidga horisonten gäller det att investera i att utveckla nya metoder, inte lappa ihop gamla.

   Den forskningen pågår, men den kommer att ta tid att bli fördig. Fusionsenergin är klar tidigast 2050 (om ingen lyckas bevisa att Bussards teorier är korrekta för då går det mycket snabbare… man kan alltid hoppas). Pessimistiskt är det klart en så där 2150. Det gälle ratt hålla oss flytande tills dess.

   Men mer generellt handlar det om en magkänsla. Tror vi verkligen att kärnkraften är en fullständigt säker energikälla för framtiden, eller finns lösningar någon annanstans?

   Min magkänsla är att kärnkraft är näst efter vattenkraft det mest trovärdiga alternativet. Vindkraft, biobränslen och energieffektiviseringar har på tok för dåliga garantier att kunna lyckas för att kunna förlita sig på dem. Minst en livslängd reakotrer till måste vi köra… sedan får vi se vad som har hänt vid en så där år 2050.