Varför inte slänga ut tidsbegränsade och momsbefriade konsumtionscheckar till svenska hushåll, i ett läge när statsbudgeten går med överskott och ekonomin behöver stimuleras? Checkarna skulle fungera på samma sätt som kontanter, fast omfatta konsumtion av varor och tjänster. Risken med både skattesänkningsallmosor och ökade bidrag är ju att hushållen sparar nytillskottet snarare än att använder det till konsumtion.

På så sätt skulle den marginella konsumtionsbenägenheten (MPC) kunna öka, då temporära förändringar i disponibel inkomst tenderar att öka sparbenägenheten och inte stärka MPC. En check skulle möjliggöra en direktstimulans som annars är svår att åstadkomma med traditionellt kontracykliska åtgärder.

Det skulle gå att argumentera att Sverige har en förhållandevis god sparkvot - åtminstone i jämförelse med USA och Storbritannien - och att både ökade bidrag och minskade skatter skulle stimulera ekonomin. Problemet är bara att en tillfällig inkomstjustering riskerar att helt “läcka bort” i sparande eller konsumtion av importerade varor. Sverige har dessutom haft samma nedåtgående trend som USA sedan 2003, beroende ökad belåning. Enligt den permanenta inkomsthypotesen blir det av den anledningen omöjligt att åstadkomma en högre konsumtionsnivå genom tillfälliga åtgärder.

Som graferna illustrerar har den totala andelen privatkonsumtion överstigit sparandet, vilket med största sannolikhet skulle dela en tillfällig förändring i disponibel inkomst. Det i sin tur beror på att förväntningarna på samhällsekonomin i stort påverkar skiftet, liksom att osäkerheten inför hushållens ekonomier styr inkomsten mot livsviktig konsumtion och sparande.

I SCB:s rapport för för nationalräkenskapernas första kvartal 2008 går följande kommentar att läsa: