Precis när man trodde att AB hade shapat upp sina kultursidor och släppt hörnflaggan så sitter kvällstidningsfolket än en gång i skamvrån. Den här gången är det Johannes Björk som gör en riktig miss när
han tolkar Nas ‘Black President’ som en explicit kritik gentemot Obamas presidentkandidatur. Inte helt oväntat har den verbala biffen mellan å ena sidan kultursidekramare och å andra sidan musikkritiker resulterat i att en av vår tids kanske viktigaste kulturfrågor aktualiserats; varför nedvärderas vissa musikgenrer strukturellt i de kulturella finrummen, reduceras till pytterecensioner och löjlig faktakoll?
Det är faktiskt helt osannolikt att individer som på ett eller annat plan titulerar sig journalister - eller åtminstone skribenter med journalistiska förtecken - inte lyckas dekryptera en rätt basal text om barriärerna och möjligheterna med en afroamerikansk presidentkandidat i relation till amerikansk politik i stort. It ain’t brain surgery.
Hade Johannes bara slaskgooglat lite på ‘Untitled’, ‘Nas’ och ‘review’ hade en enig kår amerikanska hiphopkritiker placerat ‘Black President’ i pro-Obama-kolumnen. I stället lyckas han föra svensk kvällstidningsjournalistik åtminstone tio år tillbaka i tiden och än en gång bevisa sitt genuina ointresse mot en av vår tids största musikgenrer. Pinsamt.
Missa förresten inte Calles påstanblogg. Carl-Johan is runnin’ this Bonnier shit.