Från kompostflum till ett svenskt Die Grünen?

Oavsett om Wetterstrand & Eriksson riktigt har koll på det eller inte så skriver miljöpartiets språkrörsduo just nu om den politiska historien i Sverige. Vid partiets kongress i helgen togs nämligen flera viktiga beslut som markerar en ny tid för den parlamentariska miljörörelsen. Förutom att partiets medlemmar står på tröskeln att förnya en dogmatisk EU-linje var det också tydligt att både partiledningen och kongressens ombud använde andra ord och begrepp i diskussionerna. Kompostfrågorna var färre. Idéer om arbetsmarknad och välfärdens finansiering desto fler.

Kontrasten mot oppositionspartiet till vänster kan knappast bli tydligare. Där miljöpartiet vågar utmana både den egna medlemskåren och markera sitt idépolitiska oberoende gentemot bägge blocken går Ohly & Co på tomgång. I stället för att utnyttja sin relativa parlamentariska frihet till att lansera fräscha idéer och lösningar och utmana socialdemokratin från vänster trampar man på som om ingenting har förändrats sen valnatten -06. Det är synd; Sverige behöver ett radikalt vänsterparti som vågar slita i en socialdemokrati som för tillfället triangulerat viktiga delar av idéarbetet.

Även om det är långt kvar till att vara ett brett och progressivt miljöparti – som bildar ett grönstänkt socialliberalt alternativ i ett alltför polariserat partilandskap – finns det tveklöst hopp. Debatten om medborgarlön kontra nytt trygghetssystem rymde förvånansvärt mycket matnyttigt, fastän klyftan mellan partiledning och medlemskår ännu inte helats. I diskussionen om EU-medlemskap fanns ibland glimtar av en konstruktiv dialog om vad unionen faktiskt kan rymma, och inte bara en renodlad ja- och nej-sandlåda. Maskrosdogmatikerna tycks åtminstone vara färre.

En sak är i alla fall säker: sakta men säkert sker ett välkommet skifte där nationellt orienterade ekobudord gradvis byts ut mot en mer pragmatisk och problemlösande internationalism, som prioriterar resultat framför uddlösa principer.

Nu återstår bara att ta steget fullt ut och bli ett modernt idéparti som liksom det av Joschka Fischer formade Bündnis 90/Die Grünen bevisar att det är redo att låta den högtflygande retoriken matchas av ett verkligt ansvarstagande. Både för sin egen överlevnads skull och för att öka chanserna att bilda en rödgrön regering efter den borgerliga valförlusten 2010.