Goodie Mob. Outkast. T.I. Young Jeezy. Att påstå något annat än att Atlanta är en musikmetropol av rang vore rent kriminellt. Med sin alldeles egna blend av södern-hiphop har Georgiastaden lyckats etablera sig som en av de mest kreativa regionerna i hela USA. Arvet från legenderna har burits med värdighet, och nya akter har backats upp av det gamla gardet.

Det senaste halvåret har det varit en rejäl buzz kring rapparen B.o.B., som av många beskrivs som nästa stora grej från ATL. Med fyra mixtapes och en tokhype från låten “Haterz Everywhere” (inklusive remixen med stormagade Rick Ross och veteranen Juvenile) är B.o.B. redo att släppa sitt debutalbum, The Adventures Of B.O.B, som väntas droppa senare under året. Och det är inte svårt att greppa varför fler och fler tror att Bob - som han heter - kommer att hålla Atlantakronan skinande när T.I. och Jeezy lagt micken på hyllan. B.O.B. har nämligen belönats med både skarp rimteknik och en oöverträffad swagger. Eller med hans egna ord:

“I ain’t tryin’ to sell one mill [platinum]. Everything beneath diamond [10 mil] is a disappointment.”

B.O.B. feat Rick Ross & Juvenile - Haterz Everywhere (Remix):

Oavsett om Wetterstrand & Eriksson riktigt har koll på det eller inte så skriver miljöpartiets språkrörsduo just nu om den politiska historien i Sverige. Vid partiets kongress i helgen togs nämligen flera viktiga beslut som markerar en ny tid för den parlamentariska miljörörelsen. Förutom att partiets medlemmar står på tröskeln att förnya en dogmatisk EU-linje var det också tydligt att både partiledningen och kongressens ombud använde andra ord och begrepp i diskussionerna. Kompostfrågorna var färre. Idéer om arbetsmarknad och välfärdens finansiering desto fler.

Kontrasten mot oppositionspartiet till vänster kan knappast bli tydligare. Där miljöpartiet vågar utmana både den egna medlemskåren och markera sitt idépolitiska oberoende gentemot bägge blocken går Ohly & Co på tomgång. I stället för att utnyttja sin relativa parlamentariska frihet till att lansera fräscha idéer och lösningar och utmana socialdemokratin från vänster trampar man på som om ingenting har förändrats sen valnatten -06. Det är synd; Sverige behöver ett radikalt vänsterparti som vågar slita i en socialdemokrati som för tillfället triangulerat viktiga delar av idéarbetet.

Även om det är långt kvar till att vara ett brett och progressivt miljöparti - som bildar ett grönstänkt socialliberalt alternativ i ett alltför polariserat partilandskap - finns det tveklöst hopp. Debatten om medborgarlön kontra nytt trygghetssystem rymde förvånansvärt mycket matnyttigt, fastän klyftan mellan partiledning och medlemskår ännu inte helats. I diskussionen om EU-medlemskap fanns ibland glimtar av en konstruktiv dialog om vad unionen faktiskt kan rymma, och inte bara en renodlad ja- och nej-sandlåda. Maskrosdogmatikerna tycks åtminstone vara färre.

En sak är i alla fall säker: sakta men säkert sker ett välkommet skifte där nationellt orienterade ekobudord gradvis byts ut mot en mer pragmatisk och problemlösande internationalism, som prioriterar resultat framför uddlösa principer.

Nu återstår bara att ta steget fullt ut och bli ett modernt idéparti som liksom det av Joschka Fischer formade Bündnis 90/Die Grünen bevisar att det är redo att låta den högtflygande retoriken matchas av ett verkligt ansvarstagande. Både för sin egen överlevnads skull och för att öka chanserna att bilda en rödgrön regering efter den borgerliga valförlusten 2010.

NY Magazine skriver en skön grej om John McCains och Young Jeezys samtal vid senaste SNL. Kanske har vi varit för snabba att räkna ut John McCains connects? Redan nu hörs nämligen rykten om att Three Six Mafias Gun Clap blir kampanjlåt i höst.

It took the closing seconds of this weekend’s actually pretty funny season finale of Saturday Night Live to finally bring these two titans together, one the Republican nominee for president, the other a crack rapper of platinum sales and dubious lyrical ability. John McCain was there for a spot on “Weekend Update,” and Young Jeezy came to do his verse of musical guest Usher’s “Love in This Club,” but, happily, both appeared onstage together during host Steve Carell’s signoff. After the senator finishes speaking to Usher, (around the twenty-second mark), he turns, pats Jeezy on the stomach, and says something — but what? “I love that song ‘Go Getta’”? “How are things in the trap these days?” “I have to be leaving, but I won’t let that come between us, okay?” Sadly, the world may never know.

Jag har börjat göra DN Kultur-korsordet till frukost. Döm inte. I vanliga fall brukar jag utan problem kunna ge upp och gå vidare i livet, men inte i dag. Ända sedan jag la ifrån mig tidningen i morse har jag inte kunnat släppa ett ord: bearbetar, på fem bokstäver. Helt blankt. Och nu behöver jag verkligen hjälp. Jag måste lyckas lösa det för att få korsordsclosure och semtantisk ordnung i huvudet. Det här går inte längre.

Nu finns McCainpedia, en finfin källa till information om den gode John McCain. Här finns både fakta - inklusive referenser - om hans flipfloppande kring Bushs skattesänkningar och en sammanställning av talande klipp. Än så länge är utbudet lite sparsmakat, men förhoppningsvis lassar DNC in mer efterhand.

Missa heller inte den fantastiska sidan Things Younger Than McCain, som låter oss veta att den Panamafödde krigshjälten faktiskt är äldre än både delstaten Alska och poliovaccinet. Elakt. Därför kul.

I dag valde för övrigt Robert Byrd, demokratisk senator från West Virginia, att stödja Obamas presidentkampanj. Uttalandet är viktigt och intressant av flera anledningar; både mot bakgrund av att Byrd var aktiv i Ku Klux Klan och då han är den som suttit längst av samtliga ledamöter i senaten. Så här skriver Politico:

Byrd, 91, a master of Senate rules and Iraq war foe, has spent much of his political career repenting the racism of his youth. He’s acknowledged having joined the Ku Klux Klan in 1942, and campaigned against civil rights legislation in the 1960s.

In The Audacity of Hope, Obama wrote of meeting Byrd, and their joint awareness of the past; his endorsement is a note of reconciliation that underscores Obama’s message.

Varför behöver det regerande partiet i Sverige göra reklam för sin politik via en tokdyr annonskampanj i tunnelbanan? Är inte själva grejen med att ha en partiledare, som dessutom är statsminister, att kommunicera genomförda reformer? Antingen borde Fredriks pressekretare få sparken, eller så är nyhetsvärdet av moderata utspel lika stort som Frank Andersson på kokain.

I dag tycker jag för övrigt lite extra synd om Sten Nordin, som vid dagens pressträff i Stadshuset bara fick besök av två reportrar: undertecknad och C. Så kan det gå.