Praktiken på DI börjar i morgon. Och jag har typ tappat halva röstkapaciteten efter en rejäl förkylning. Det medförde dessutom att J fick rycka in som sidekick/huvudnummer på sista delen av ordförandekonferensen i helgen. Så kan det gå. I ett tappert försök att snabbkurera mig inför första redaktionsmötet har jag druckit fem koppar te och wikiläst om alla amerikanska presidenter. Kan funka.

Afasi & Filthys nya är fanimej ondskefullt bra. Tack C-J för det fina tipset. Glöm förresten inte att köpa nästa nummer av Kingsize för en komplett recension. Liksom skivan.

Har nog aldrig hunnit med så mycket som den här veckan. Om det är ett tecken på att jag gör för lite i vanliga faller eller inte låter jag vara osagt. Allt från möten, JMK-grejer, synundersökning och anställningsintervjuer har eller kommer att klämmas in innan vi säger fredag. Bara igår hade jag radio, föreläsning, fika, snabbintervju, EU-seminarium och hängde med C & H på releasefest för Afasi & Filthys nya platta (köp). Tänk om varje vecka kunde vara effektivitetsvecka?

För den som följt turerna kring det moderatledda styret på Värmdö har det varit uppenbart att dogmatiska principer och skygglappspolitik gått före både pragmatiska samtal och en sansad reformtakt. Förutom att moderaterna lyckats reta upp i stort sett alla lokala fackförbund har det också gnisslat ordentligt inom det egna partiet. Nu senast är det frågan om gymnasieskolan som både hanterats illa och ytterligare stärker bilden av en kommunledning i kris.

Desto gladare blev jag när fick veta att SSU i Värmdö bestämt sig för att via ett öppet brev gå ut och kräva kommunstyrelsens ordförande, Jonas Nilssons, avgång. Här är brevet i sin helhet:

Öppet brev till kommunstyrelsens ordförande Jonas Nilsson (m)

DU HAR SVIKIT OSS UNGDOMAR I VÄRMDÖ – AVGÅ!

Turerna kring våra gymnasieval har varit många och klantigheterna har avlöst varandra. Först skrev ni på ett avtal som ingen ville ha. Sen sa ni att vi inte var med. Sen ändrade ni er och sa att vi var med men att vi skulle få förtur. Sen hoppade en massa kommuner av vilket betyder att våra ungdomar inte kommer att få plats på vårt eget gymnasium.

Du som är ordförande i kommunstyrelsen och vår kommuns högste politiker stod i en av våra skolor i Ösby och lovade oss, där och då och direktsänt i radio att vi skulle få behålla vår förtur.

Alla partier stod bakom beslutet som togs i fullmäktige på sportlovet. Sen skulle bara avtalet undertecknas. Det struntade du i. Först tre veckor senare åkte du in till Stockholm och skrev på. Det gjorde att Tyresö och Huddinge, två av de kommuner som har flest elever som söker till Värmdö gymnasium, hann hoppa av avtalet som skulle ge oss förtur. Nu kommer en massa värmdöelever inte få någon plats på skolan. Bara för att du inte åkte in och skrev på avtalet dagen efter beslutet var taget.

Du visar med ditt nonchalanta och slarviga beteende och dina tomma ord att du inte bryr dig om oss ungdomar i Värmdö.

Därför behöver vi en kvalificerad ordförande som känner ansvar för Värmdöungdomarnas framtid – du borde lämna din plats till en sådan.

SSU-Värmdö

Elin Lindblom Camilla Fagerberg Frida Andersson Disa Påhlman Amanda Gustafsson Kalle Lindqvist

Intressant: Politik, Samhälle, Värmdö, SSU, Stockholms läns SSU-distrikt, Jonas Nilsson, Värmdö gymnasium

Efter några dagars paus från bloggandet finns det så mycket att skriva om, men som kanske inte känns helt aktuellt. Typ senaste debatten kring grundlagsutredningen, eller Janne Josefssons svar på Scoopkritiken. Men mest intressant känns utan tvekan Zimbabwe.

Vem trodde på fullaste allvar att det med all säkerhet till demokratisk oigenkännlighet manipulerade valet skulle rendera en upplösning där oppositionskandidaten Tsvangirai och hans parti tog hem den största delen av väljarstödet? Liksom att den statsägda dagstidningen skulle vara först ut med att deklarera att Mugabe var besegrad. Jag blev i alla fall rejält förvånad över både resultet och den efterföljande medierapporteringen från regeringstrogna medier. Herrar som suttit närapå trettio år brukar inte vara så sugna på att lämna ifrån sig makt frivilligt.

Skiftet från Mugabe till Tsvangirai kommer sannolikt inte innebära en snabb och smidig övergång till demokrati, stabilitet och rättsäkerhet. Tvärtom är det rimligare att tro att den nationella politiken kommer att präglas av en spänd period av interna slitningar och parlamentarisk osäkerhet. Samtidigt som det nya majoritetspartiet ska försöka finna stöd för ett förändrat politiskt innehåll tvingas regeringen hantera en på många sätt extrem säkerhetspolitisk situation, både inom och utom landet. Skyhöga förväntningar från befolkningen kommer garanterat kombineras med att den sedan tidigare korruptionsanklagade Tsvangirai och hans parti kommer att svika både ett och flera vallöften. Besvikelserna kommer. Frågan är bara när.

Trots det finns det all anledning att tro att Zimbabwe under Morgan Tsvangirai kommer att ta flera nödvändiga, om än inte helt okomplicerade, steg. Yttrandefriheten kommer troligen att stärkas, parallellt med att statsfinansierad terror kommer att ersättas av reformer med sociala förtecken. Förhoppningsvis inser den nya parlamentariska majoriteten vikten av att kombinera en kraftigt stimulerad ekonomi och förnyad tillväxt med sociala reformer riktade mot folklagren i stort. En ensidig prioritering av endera ekonomin eller reformer utan plånbok kommer med all sannolikhet att, om möjligt, förvärra sitationen i landet ytterligare. Ska Tsvangirai lyckas bygga en generationsöverskridande legimitet regeringen och en långsiktig utveckling krävs mer än liberaliseringshets eller ofinansierad populism. Finns viljan, och orkar han?

En sak är dock viktigare än alla andra: Mugabe måste bort. För gott.