Dansk socialdemokrati är utslagen. Hur mår den svenska?

Det är alltmer uppenbart att den danska socialdemokratin befinner sig i en djup identitetskris. En del av partiet – och ungdomsförbundet också för den delen – söker profilera sig via tuffare krav på så kallade invandrare. En annan del vill se en tydligare radikalisering av politiken medan ytterligare andra önskar en ekonomisk politik som ligger längre högerut. Vilsenheten är påtaglig – och obehaglig. Samtidigt har både partiet och DSU organisatoriska och strukturella problem med medlemsras och svårigheter att kommunicera politik. Läs mer om det på Kaares kampanjsida till förbundssekreterare.

Lyckligtvis har varken intoleranta utspel eller politiska högeromsvängningar vunnit gehör i väljaropinionen. Tvärtom flyr väljarna. I dag rapporteras det i stället om att socialistisk folkeparti (vänsterpartiet i Danmark) har gått om socialdemokraterne, och numera är det näst största partiet i Danmark. Anledningen sägs vara att SF:s partiledare, Villy Sövndal, ska ha sagt att muslimska extremister “kan dra åt helvete” och därmed attraherat en kanske inte helt rumsren slice av det danska väljarblocket. Alldeles oavsett Sövndals intentioner är det markanta raset för socialdemokraterne bara en vidimering på att förtroendet för partiet är i botten.

Den långsiktiga trenden för den danska socialdemokratin i allmänhet och SF:s omsprång i synnerhet signalerar även ett större och mer påtagligt problem. I stället för att försöka formulera en problemlösande politik som vilar mot progressiva, liksom pragmatiska, värden hamnar socialdemokraterne i en kombination av slaskpopulism och regeringstriangulering. Resultatet är en stigande intern irritation och en oförmåga att presentera ett förändringssuget alternativ till regeringen. Redan det senaste valet indikerade att både legitimiteten och förtroendet för partiet gröpts ur. Nu handlar det inte längre om en allvarlig eller bekymmersam situation. Krisen är här för att stanna.

Trots att dansk politisk historia på flera punkter skiljer sig från den svenska finns det all anledning för svenska socialdemokrater att känna oro. På samma sätt som höga opinionssiffror gjorde att socialdemokraterne i Danmark glömde bort förnyelse- och vitaliseringsarbetet riskerar även svensk socialdemokrati att tappa initiativet.

Senast häromdagen presenterade regeringen Raj-Raj en inkomstskattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Och ju närmare valdagen vi kommer desto fler mysreformer lär det bli. Det socialdemokratiska oppositionsreceptet har än så länge lyckats blåsa upp opinionssiffrorna, men knappast presterat innehållsrika reformförslag. Menar vi allvar med att vi vill styra och förändra Sverige måste den idé- och sakpolitiska verktygslådan uppdateras och den principiella kritiken mot regeringens politik bli tydligare. Om vi vill slippa en dansk skalle på valnatten det vill säga.