D ville att jag skulle skriva fler, som han kallade det, riktiga blogginlägg i stället för stumpbloggande om trams (måste sägas med Anders Bjöck-uttal). Mer associationsavtal och mindre mp3-länkande, typ. Och jag lovar, snart blir det lite mer av sånt. Tanken är ju trots allt att det här i första hand ska vara en politisk blogg och inte fungera som en sporadisk dagbok över populärkulturella yttringar.

Men ipoden uppfanns som bekant inte på en dag. Så för tillfället nöjer jag mig med att byta ut Georgia mot raka, fina och strama Arial. Ser jag en enda krökt serif till här eldar jag upp skärmen.

Mr P - Sveriges svar på Master P (?) - varvar Cristalsippandet med en och annan familjeanekdot på bloggen. Typ den här:

If it ain’t påskgodis it ain’t me.

Efter en helg med världens största, bästa och vackraste SSU-distrikt hör det till att man ska vara rätt trött och seg efter alla politiska diskussioner och peppade medlemmar. Tack för det fina förtroendet att få representera SSU-distriktet i egenskap av ordförande. Det känns grymt.

Som mest var vi runt 110 ombud och gästades av bland andra Jytte Guteland, Mikael Damberg, Ingela Nylund Watz, Mattias Vepsä och Mona Sahlin. Vi behandlade dessutom 77 motioner och klubbade igenom 3 stycken genomarbetade program. Bättre än så här blir det inte.

Det är alltmer uppenbart att den danska socialdemokratin befinner sig i en djup identitetskris. En del av partiet - och ungdomsförbundet också för den delen - söker profilera sig via tuffare krav på så kallade invandrare. En annan del vill se en tydligare radikalisering av politiken medan ytterligare andra önskar en ekonomisk politik som ligger längre högerut. Vilsenheten är påtaglig - och obehaglig. Samtidigt har både partiet och DSU organisatoriska och strukturella problem med medlemsras och svårigheter att kommunicera politik. Läs mer om det på Kaares kampanjsida till förbundssekreterare.

Lyckligtvis har varken intoleranta utspel eller politiska högeromsvängningar vunnit gehör i väljaropinionen. Tvärtom flyr väljarna. I dag rapporteras det i stället om att socialistisk folkeparti (vänsterpartiet i Danmark) har gått om socialdemokraterne, och numera är det näst största partiet i Danmark. Anledningen sägs vara att SF:s partiledare, Villy Sövndal, ska ha sagt att muslimska extremister “kan dra åt helvete” och därmed attraherat en kanske inte helt rumsren slice av det danska väljarblocket. Alldeles oavsett Sövndals intentioner är det markanta raset för socialdemokraterne bara en vidimering på att förtroendet för partiet är i botten.

Den långsiktiga trenden för den danska socialdemokratin i allmänhet och SF:s omsprång i synnerhet signalerar även ett större och mer påtagligt problem. I stället för att försöka formulera en problemlösande politik som vilar mot progressiva, liksom pragmatiska, värden hamnar socialdemokraterne i en kombination av slaskpopulism och regeringstriangulering. Resultatet är en stigande intern irritation och en oförmåga att presentera ett förändringssuget alternativ till regeringen. Redan det senaste valet indikerade att både legitimiteten och förtroendet för partiet gröpts ur. Nu handlar det inte längre om en allvarlig eller bekymmersam situation. Krisen är här för att stanna.

Trots att dansk politisk historia på flera punkter skiljer sig från den svenska finns det all anledning för svenska socialdemokrater att känna oro. På samma sätt som höga opinionssiffror gjorde att socialdemokraterne i Danmark glömde bort förnyelse- och vitaliseringsarbetet riskerar även svensk socialdemokrati att tappa initiativet.

Senast häromdagen presenterade regeringen Raj-Raj en inkomstskattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Och ju närmare valdagen vi kommer desto fler mysreformer lär det bli. Det socialdemokratiska oppositionsreceptet har än så länge lyckats blåsa upp opinionssiffrorna, men knappast presterat innehållsrika reformförslag. Menar vi allvar med att vi vill styra och förändra Sverige måste den idé- och sakpolitiska verktygslådan uppdateras och den principiella kritiken mot regeringens politik bli tydligare. Om vi vill slippa en dansk skalle på valnatten det vill säga.

Fick precis nys om den officiella remixen av Lupes redan finfina ‘Superstar’. Något otippat väljer Chi Town-sonen att bjuda in två av ATL’s finest i form av snögubben och gummibandmannen. Inte illa.

Lupe Fiasco feat. Young Jeezy & T.I. - Superstar (Remix)

Den gamla länken dog. Lyssna här i stället:

.. och ladda ner låten här.

Intressant: Musik, Kultur, Lupe Fiasco, Young Jeezy, T.I., Rap, Hip Hop, Hiphop, Remix, Superstar

I lördags träffade jag en grymt imponerande människa. Själva fonden för mötet var en gymnasieskola i Häggvik, i samband med att jag höll tal vid Sollentuna AK:s årsmöte. När jag kom till lokalen stod kaffemuggarna på rad (ingen partist överlever en eftermiddag utan återkommande koffeinkickar) och en rejäl kollektion med kakor tog upp en hel sideboard. Efter att ha hälsat på en och annan local satte jag mig längst bak i väntan på att klockan skulle slå 13:00. Strax därefter dök han upp.

Den imponerande människan heter John Westlin och blev medlem i SSU redan som fjortonåring, 1932. Nittonhundratrettiotvå! 1954 startade han och några andra Häggviks SSU-klubb i det nybildade Stockholms läns SSU-distrikt. Det var så kul att ingen vill gå hem efter mötena.

Enligt egen utsago har han träffat alla socialdemokratiska partiledare och statsministrar sedan Per Albin Hansson. Nu var det dags för Mona, tyckte han, och fortsatte berätta både noggrant och ingående om alla idéer han hade för partiet. Speciellt idén om förnyelse - som jag bland annat snackade om senare - tyckte han var speciellt viktig. Att han tillhörde det gamla gardet i partiet tyckte han inte var något hinder. Tvärtom hade han aldrig haft så många fräscha idéer som nu. Tänk om alla i partiet kunde vara lika pepp som John? Props.