Problemet med perspektivet i den amerikanska förvalsdebatten ligger till stor del i det faktum att det politiska landskapet är så pass polariserat. Antingen är du för den nuvarande administrationen – oavsett om det är Bush personligen eller principerna som lockar – eller så är du tokemot. Vad du är emot blir helt enkelt inte lika viktigt. Konsekvensen blir att nyanser och värderingar trängs undan till förmån för personer som tillräckligt tydligt tar ställning åt det ena eller andra hållet. Stora ord blir viktigare än idéer, och det idépolitiska samtalet gröps ur.
Desto gladare blir jag när jag snubblar över Jason Alexanders invigningstal till Take Back Americas konferens tidigare i år. Alexander sätter fingret på den kanske viktigaste insikten inför nästa år: den progressiva delen av den politiska kakan torskade därför att den inte hade starka och bärande idéer för framtiden. Känns det igen?
Andra bloggar om: Politik, Samhälle, USA, Presidentvalet, Demokraterna, Republikanerna, Jason Alexander, Barack Obama, Hillary Clinton, Rudy Giuliani, John Edwards
för det första måste jag säga att din blogg är otroligt bra. istället för att läsa om personers dagliga liv och deras händelser i form av tråkiga dagliga aktiviteter får man i din blogg ta del av det politiska klimatet, inte bara i sverige utan från hela världen.
för det andra är Jason Alexanders tal kanske det mest intressanta tal som har hållts de senaste åtta åren med Bush vid makten. alltför länge har debatten på vänsterkanten kanaliserats i ett hat gentemot högern. det är inte bara tandlöst utan har tagit fokus bort från de sakpolitiska frågor som vi måste ta starkt ställningstagande för.
keep up the good work, Mr Chairman!
Peace
D
Känns framför allt skönt att alla (!) sex seriösa kandidater (de tre främsta från demokraterna och de tre främsta från republikanerna) är utbildade jurister. I EU är det inte riktigt lika bra, men i all fall bättre än Sverige: en majoritet av EU:s regeringschefer är utbildade jurister.
anonym:
Tack! Kul att det uppskattas, även om också jag har en fäbless för att skriva om helt oväsentliga vardagsgrejer
kompetens:
Det finns bara ett begränsat antal individer som kan stå bakom pseudonymen. Gissningsvis en glad själ som vanligen återfinns bakom bokhögar på SU:s bibliotek. Du har givetvis rätt i sak, även om jag för egen del tycker att det börjar bli lite obehagligt med alla jurister.